Avslappnat.
Allt var så avslappnat, folk skulle inte upp och jobba dagen efter. Vi drog ett helt gäng och käkade på McDonalds och sedan och drack några öl. Hamnade på nån kortare efterfest och drog sedan hem.
Kvällen var trevlig helt enkelt, en skön avslutning på standupåret:D
Årets sista Stand up.
Idag har jag gått en promenad på 1,5 timme runt halva Lidingö. Sen åt jag frukost. Sen drog jag ut och tränade i 1,5 timme och körde förbränning. Duscha, bastade och nu har jag ätit en god middag så jag är helt mätt och belåten.
Dags att sammanfatta allt man har i huvudet inför ikväll.
Mitt 2007.
Nytt år, nytt hår. Lyckligt otvetandes?
Januari.
Året började på Södermalm i närheten av Krukmakargatan, det smälldes smällare och raketer. Hade inga större förväntningar på nyårsnatten, men det blev ett roligt rave fram tills 10 på morgonen i Årsta. Många vänner dök upp och det var en bra start på ett nytt år. Jag minns hur konstigt det kändes att gå hem längs gröna gräsmattor och ljumna vindar. Det var plusgrader den första januari 2007.
Man hade rätt ljusa förväntningar på året, men bara efter några dagar fick jag reda på att min dåvarande "ickeflickvän" hade träffat en ny kille borta i Norge. Precis i samma veva hade jag bestämt mig att det var henne jag ville ha. Min värld rasade samman lite, och jag kände mig väldigt ensam.
Jag hade dock turen att jag tack vare henne bokade in mig på en kurs hos Anders Celin i stand up. Jag klippte även av mig mitt långa hår och började det nya året som kortklippt för första gången sedan i lumpen 2004. Jag sysselsatte mina dagar med att träna capoeira, se på stand up och halta mig genom skolan. Ensamhet är känslan som präglade denna period.
När allt känns sådär...
Februari.
En rätt död och intryckslös månad. Förmodligen har jag förträngt det mesta som hände, jag tror inte det var de bästa tiderna i mitt liv. Det som var en anda av frisk luft var dock den nya TV-journalistikklassen som började i skolan. De livade upp stämningen och fick tiden att gå.
Jag gick genom min första batizado i Capoeira, alltså min första gradering. Jag tillbringade rätt mycket tid ensam på mina små upptåg på standupklubbar och min frånvaro från skolan blev större och större.
Jag fyllde även 24år och firade med att äta på en libanesisk restaurang tillsammans med mor, syster och min barndomsbästis Victor. Det blev en trevlig kväll med god mat. Tack!
Trivs inte riktigt i skolan.
Mars.
Här börjar det hända saker. Jag börjar festa mycket mer och spårar väl kanske ur lite. Jag lyckas bryta tån på fyllan en dag vilket gjorde att jag kom av mig av min capoeiraträning. Jag drack mig ofta så full att jag inte kunde alls minnas vad jag gjort kvällen innan. Jag brydde mig inte särskilt mycket om någonting, speciellt inte skolan.
Jag började umgås mer med Frida och fördjupa mig i personlig evolution igen, började läsa mer om 2012. Skolan börjar bli olidligt tråkig, och det är bara ångestfyllt att gå dit.
Samtidigt börjar det bli ljusare ute, och jag tror att jag ändå började få någon lite positivare syn på saker och ting mot slutet av månaden.
En kväll i April 2007 vid tunnelbanan i Rågsved på väg till en fest i Bromma.
April.
Ja, ännu en luddig månad faktist. Vad hände egentligen? Jag och Marcus var på äventyr en kväll i Sundbyberg och var på en karaokekväll och träffade en del original.
I skolan hade vi "Magasinsprogram". Vi skulle samarbeta tillsammans med TV-produktionsklassen som jag inte fick något vidare bra intryck av. Ett gäng stora egon som alla försöker hävda sig vara mer seriösa än andra. Jag blev mest den bångstyriga killen som ingen ville jobba med och som även bara sket i allt som hade med skola att göra.
Festandet fortsatte och det var ofta man hittade på saker med TVJ-klassen, vilket var trevligt.
-Har ni tänkt på att motsatsen till motsats är försats? Eller?
Maj.
Månaden då förändringar började ta vid sig. Jag kom i kontakt med Joel efter att inte ha träffat honom på 5 år. Jag börjar jobba tillsammans med honom istället för att gå i skolan. Jag minns att jag kände mig lycklig över att få vara hemma på gröna Lidingö igen.
I slutet av månaden gör jag mitt livs tredje stand up framträdande på Big Ben vilket gick förvånansvärt bra. Jag var nöjd, och var glad att så många kom för att ge mig stöd och titta på mig.
Det slutar med att Joel frågar om jag inte ska flytta in hos honom ute på Lidingö. Flyttprocessen gick stegvis och även i slow motion. Jag gästspelade någon gång i skolan.
Det var skönt att lämna lägenheten i Bromma tillsammans med alla minnen och fuktskador som uppstod där.
Jag, Frida och Joel på utflykt.
Juni.
Här börjar jag blogga efter att ha haft en intensivare kontakt med Kim som inspirerade mig med sin blogg. Juni är en rätt intensiv och händelserik period. Skolan tar äntligen slut. Det kändes tyvärr som bortkastad tid. Medieskolan är mer ett vinstdrivande intresse än en skola enligt min mening, amatör!
Utan att ha ens fått något papper där det står att jag ens satt min fot på skolan och gjort en enda uppgift genomlider jag avslutningslunchen och lämnar den tidigt.
Jag kommer även i kontakt med comedytv under denna månad, vilket för min del var ett lyft.
En del festande. En del utflykter och äventyr. Midsommarfirande. Båtturer.
Kim som jag kom i kontakt med under Januari hade sagt redan då att jag var välkommen att ta en öl på hennes balkong under sommaren. En helg hade jag inget för mig, så jag bestämde mig för att åka ned och hälsa på. Det leder i sin tur till att vi blir tillsammans.
Skrattstock i solen på långholmen, blev glad att se att Stand up är så pass stort i Sverige.
De två spirituella utforskarna gör sig beredda att kasta sig ut från 13meter.
Juli.
Jag tillbringar rätt mycket tid i Skåne tillsammans med Kim. Vi åker till Danmark. Jag hälsar på bekanta i Hässleholm. Jag minns att jag kände en ovisshet kring livet i största allmänhet, vilket jag iofs ofta gör. Jag tillbringar rätt mycket tid med kompisar, gör saker som att bada och leka med Jockes kamera. Kim kommer upp till Stockholm och hälsar på några gånger också.
Jag träffar för första gången Helena sen i Januari. Det kändes konstigt men skönt. Livet går vidare.
"Grandma, Keep on smiling down on us. Rest in peace much love and happiness Emily & Leon"
Augusti.
Farmor går bort. En tråkig överraskning som dock leder till att jag återupptar kontakten med min kusin Emily i London som jag inte sett sedan jag var 4år gammal. Jag åker till London och går på farmors begravning. Det var fint.
Jag kommer alltid att minnas farmor som en fin människa i en dyster omgivning och kommer alltid att bära med mig minnena av henne i mitt hjärta.
Hälsar även på Viktor i Brixton. Ovissheten med livet blir mer påtaglig. Jag känner mig inte så uppåt och relationen med Kim är turbulent.
Min engelska kusin Emily i Gamla Stan.
September.
Ekonomiska problem präglar min tillvaro. Emily kommer och hälsar på i Stockholm. Jag söker jobb, och börjar jobba på Bruka´s lager i Frihamnen.
Jag börjar köra mer stand up än tidigare också. En vardag infinner sig. Jag och Kim gör slut, men fortsätter att vara vänner.
Jag kommer in i rutinen av att filma åt comedytv oftare och är väldigt trött då jag försöker att få allt att gå ihop.
Usch!
Oktober.
Minns inte särskilt mycket från denna månad mer än att det mest är tråkig vardag. Min ventil är stand upen. 
Behrad, David, Björn och jag...vet fortfarande inte vad jag missade till vänster?
November.
Kylan och mörkret är här på allvar. Någon gång under månaden slutar jag tvärt att jobba på lagret. Känslan av hopplösthet gör sig påmind mer och mer. Hälsar på Kim igen i Skåne.
Är och filmar AKS på Boulevardteatern, riktigt kul!
Ingen vit jul i år heller...
December.
Här har jag ingen koll längre på tiden. Sömnproblem är min vardag. Rutinlöshet, hopplöshet. Pappa kommer och hälsar på. Joel får inbrott i sin bil, det hela slutar med att vi alla som är i huset blir gripna av polis. Jag och Joel blir misstänkta för mordförsök istället. En onödig och traumatisk upplevelse.
Jag jobbar lite kvällar i tunnelbanan tillsammans med Gonzo, så lite pengar kommer in igen. Julen var väl inte den bästa från min sida, mådde inte så himla bra helt enkelt.
Nu har jag bearbetat en massa saker och nu ska det bli ändring på saker och ting. Nytt år, ny agenda.
Denna månad präglas av att jag börjat umgås mer med David. Det har varit positivt.
Sammanfattning:
2007 var bara ett år av år i mitt liv. Saker som att "bli äldre" börjar göra sig mer påminda. Jag har faktist inte så mycket att säga om 2007 och är rätt trött på det, det ska bli skönt med ett nytt år.
I och med denna revy av året, känner jag mig klar med 2007 och välkomnar 2008 och hoppas att det blir ett bra år för alla jag känner!
Ord som "Palla" och "Orka".
Jag kanske skall börja med att understryka att jag är medveten om att det var ironiskt menat, men jag tycker själva ordvalet är intressant.
Just orden: "Orka" och "Palla" är de mest vedervärdiga ord som man kan använda sig av. Det är ord jag aldrig vill befatta mig med, och jag stör mig lika mycket varje gång jag hör dem.
Varför då? Jo, för att jag tycker att hela attityden kring orden är så trista och ointelligenta. Det behöver ju inte betyda att alla som använder dessa uttryck är dumma i huvudet, men tycker att de orden är de slappaste och mest arroganta som finns!
En ny subkultur av allmän dumhet och slapphet breder ut sig över samhället och gör skada på det allmänna intellektet. Jag tycker att man borde palla avstå från dessa ord. För att jag tycker att åsikter är viktiga, det är åsikter som är intressanta.
Orka bry sig liksom? Precis, jag orkar faktist bry mig om saker och ting och jag tycker att fler borde göra det. Om inte annat kan det vara bra för evolutionen, och vem vet? En dag kanske vi alla slipper meningslös reklam i våra gästböcker?
Nån som känner Johanna?
Postat av: johanna
hej på dig =D
hoppas du haft en bra jul och fått en del av det du önskade dig. jag tänkte ge dig
en försenad julklapp och det är ett tips om att bli medlem på gratisbio. visst låter
det tråkigt men det är det inte. jag tänkte så först med men sedan märkte jag att
den faktiskt funkar om man jämnför med andra sidor där saker och ting är gratis.
på gratisbio.se får du gratis biobiljetter och present kort i några av de populäraste
affärerna. till exempel är på hm vero moda stadium kicks och många många mer.
hur bra passar inte det till mellandags rean ? allt du behöver göra är att bli medlem
sedan lär man sig där inne hur man skaffar poäng ( gratis ) och när du väl kommit
upp i 400 poäng har du din första biobiljett. checka in sidan och testa. själv har jag
nu fått 5 biobiljetter och presentkort på kicks för 700 kronor. så nu tycker jag du ska
ta och testa sidan också. du har ju ingenting att förlora eller hur ? lycka till med det !
ange mig som värvare så får du 75 poäng från mig ; uniqa
här har du länken ;
http://www.gratisbio.se/?RecruiterID=16563 så klicka dig in och bli medlem
URL: http://www.fjb.blogg.se/
Nu blev säkert Johanna jätteglad och kan gå på bio resten av sitt LIV! Grattis Johanna, men inte en gång till....KAAAAAAY?
Where is the positivt tänkande?
-Vad händer då Leon? Det är just det, det händer ingenting! Det verkar bli kortslutning i en del människors huvuden när de inte får svar på frågan. -Inte mycket, allt står still typ... Det svaret går liksom inte att göra så mycket av, så varför inte direkt efter testa: -Annars då? Nej, det händer inget annars heller. Man känner fortfarande ett lugn i kroppen, men det blir gansksa så snabbt testat det med. Ibland vill man bara vara ifred, men en del människor verkar inte ha känslan av att kunna läsa av det i en situation.
Istället får man blicken på sig som om man vore psykiskt sjuk, -Men vadå, ärligt händer det ingenting? Kom igen nu fan, nånting måste du väl göra?
Nej, faktist inte. Nu befinner jag mig i en period där jag inte gör något mer än det absolut nödvändigaste typ. (Som att skriva blogg förstås.) Jag har ingen större lust för interaktivitet, och är rätt nöjd med att lyssna på musik och klicka runt på nätet med en uppkoppling som är helt världelös.
-Men du måste tänka positivt! Jo, den har man ju hört förr. Det är bland de lamaste grejerna man kan säga tycker jag, det är så okonkret. Det är för enkelt. Kanske fungerar för enkla människor, men jag är ingen enkel människa.
Det handlar snarare mer om att finna ett positivt flöde av energi, något som brukar komma från inspirationskällor förslagsvis. Inte från någon som bara desperat sitter och säger: -Tänk positivt!
Att ställa sig framför spegeln och upprepa mantran högt ur nån självhjälpsbok; -Jag är bra! Jag kan! Jag är full av positiv energi! Den här energin kommer att hjälpa mig lösa alla mina problem! Känns bara onaturligt. Dessutom vet jag redan alla dessa sakerna, jag vet att jag inte är dum i huvudet, jag vet att jag kan, det är inte där skon klämmer.
Det handlar mest om vem man är intresserad av att bevisa något för. Då dyker frågan upp, varför ska man behöva bevisa sig för någon? Kan man inte bara vara? Måste livet vara en prestationsångestladdad resa? Är det det enda sättet vi mäter människor på? Framgång?
Men tänk om det skulle vara så att man vill leva enkelt? Bortom stress, framgång, karriär. Bara leva i enkelhet med folk man tycker om. Kunna uppskatta små saker i livet istället. Se på solnedgångar, odla sin egna mat, göra musik, mysa runt lägereldar. Sånt som vanliga människor drömmer om att göra på semestern, men som inte blir av då de ligger bakis på nåt hotellrum med luftkonditionering och blir förkylda istället.
Jag och Marcus snackade inatt om att man håller fan redan på att bli en arg och bitter gubbe trots att man bara är i 25årsåldern. Man lever som en gammal gubbe; ensam, pank och inget att göra. Man är förbannad inombords och orkar inte med folk.
Men jag vill inte vara så. Så, precis som någon säkert tänker; -Ja, då får du välja att du inte vill vara så. Bra, nu har jag gjort det. Jag väljer nu att jag inte ska bli en sur och gammal gubbe ännu, och det första steget mot att det målet skall förverkligas är att dra och träna idag...
På väg mot slutet.
God Jul? Och vad har man att säga?
-God...jul? Varför säger jag det? Varför sa jag det förr? Det väl naturligare då antar jag, man var mer förberedd. Men vad är det man ska förbereda sig på? I skolan läste fröken historier ur bibeln, om när Jesus kom till Jerusalem...eller Betlehem. Har svårt att minnas märker jag nu när jag försöker tänka tillbaka, eller det kanske hade att göra med att jag mest satt och lekte med mitt ljus som man hade på sin bänk. Plockade i små stearinbitar och ryckte små trådar från insidan av tröjarmen. Strumpludd brann också bra.
Emellanåt koncentrerade man sig på sagan, precis, sagan. Det är bara en saga...en saga som man firar. Man hade sin tyska chockladkalender med översött tyskt godis. Man fuskade ju såklart och öppnade luckor i förväg, saboterade för sig själv.
Vintern 1991 var det Sunes Jul på TV om jag inte minns fel. Man pallade sig upp när det var mörkt ute utan problem. Oftast var det snö ute, och i lägenheten luktade det jul från apelsinen man spetsat med nejlikor under nån pysseltimme i skolan.
Granen luktade ju såklart, och det var jättespännande med alla klappar som låg under granen. Kanske var det nån av de där prylarna man hade ringat in i Stor och ltens katalog som dolde sig bakom pappret? Ja, numer heter det väl BR-leksaker om jag inte sett fel, det hette så för några år sen iaf.
I skolan hade man även fått öva på att sjunga julsånger i en dryg månad fram tills julavslutningen. Hosianna davids son var ju en hit, och Gläns över sjö och strand.
Inget sånt i år. Inga julkalendrar heller, inga apelsiner med nejlikor i, ingen gran, ingen kalles jul på tv. Julen lyser med sin frånvaro i år. Har jag saknat den? Nej.
Ändå så var den här dagen så stor när man var liten, den heliga dagen dit allt ens hopp riktades. När den väl kom ville man avnjuta dagen som om det vore den sista after-eighten i asken. Man äter den långsamt bit för bit, man ville inte missa något av upplevelsen.
Nuförtiden är det inte ens nån snö alls på julafton. Jultomten har inte varit här, han har väl torskat för olovlig körning, fortkörning, vårdslöshet i trafik eller nåt. Skämt åt sido, det är ingen större julstämning.
Jag bryr mig inte särskilt mycket dock. Men det känns bara skumt att säga saker och ting man inte menar, god jul. God vadå? Vad är julen liksom? God sitta med släkten och ha trevligt dag kanske?
Jaja, ska väl göra mig iordning för att fira jul snart då...peace!
Usch.
Imorgon, eller idag, om några timmar ska jag sköta lite ärenden. Tänker decka på soffan framför brasan inatt, orkar inte gå upp till snarkkonungarna på övervåningen...
Peace!
Hemma igen...
Gonatt, trevlig helg!:S
Jag ger upp!
Min kalender är på vift någonstans, det stör mig. Jag började även fundera på min födelsedag i februari, man kanske ska ordna nån fet fest? Man fyller trots allt bara 25 en gång i livet. Dessutom bor jag i ett hus, så det är perfekt. Fest ska det bli... Vilka ska komma? Ska man ordna med mat? Vad ska man bjuda på?
Sånna saker ligger jag och klurar på. Så det blir lite svårt att fantisera sitt hjärta som en ros som öppnas upp och blommar ut med kärlek och värme etc. Det kändes mer som att bandet handlade om att reda ut problem. Det enda problemen som riktigt stör mig just nu är att jag inte kan sova när jag vill, och att jag behöver en inkomst...
Ska klura vidare här en stund... Resten av gänget snarkar fortfarande.
Nu är det inget roligt längre!
-Gå och lägg dig då?
Lägga sig och stirra och svettas i taket hjälper mig inte, jag vet inte vad jag ska göra? Jag får helt enkelt bara GÅ UPP!
Det värsta med att gå upp när man fortfarande trött är att man känner sig föga inspirerad.
Idag vaknade jag 20:38, en massa missade samtal, en massa SMS. Kommer ned, Joel och farsan har ätit middag och sitter och ser på film.
Jag har inte gjort annat idag än att bara snacka, snackat skit med farsan. Trevligt iofs, inte varje dag man träffar honom. Snackade vidare med David idag, har en del intressanta projekt i sikte som vi snackade om. Det är t.ex. sånna saker jag behöver vara vaken under normala tider för att börja sätta till verket.
En annan sak som stör och oroar mig just nu är att jag åter igen inte har nån jävla inkomst. Nej, jag tänker inte hoppa på nåt skitjobb, bli uppbunden och rånad på min frihet, mista min inspiration och bli deprimerad...
Jag får komma på nåt helt enkelt. Jag SKA komma på nåt, allt ska ordna sig. Som vanligt.
Jag är inte på dåligt humör, mest bara uttråkad och frustrerad med att sitta uppe om nätterna. Nu är vi 5 karlar i huset, varav jag är den enda som är vaken just nu.
Jocke och Erik kom förbi och kollade på lite George Carlin, nu sover de lutandes mot varandra. Tyvärr har jag inga batterier i kameran, annars hade det blivit ett roligt kort.
Ska testa att lägga mig och lyssna på en audiobok i mp3n och bara ligga och glo. Runt 10-11 ska jag sätta igång min dag helt enkelt. Det får bli lumpenstylee igen, bara att göra helt enkelt...
Peace!
Tre karlar i ett hus.
Visst, jag kanske får skylla mig själv som önskade att dygnet hade 32 timmar förut, men detta är fan lite absurt. Jag har typ förlorat min relation med sömn. Jag är som en dator som startat om...eller nåt sånt.
Men det är roligt, att ligga vaken klockan 06.31. Jag vet att jag snackat om att man måste hålla sig vaken och sådär, men det var inte riktigt såhär jag menade heller?
Hela igår natt låg jag bara och svettades, kunde inte sova, ville inte sova, även om jag vet att det vore bäst om jag sov. Men kroppen...eller hjärnan ville inte?
Efter ett tag gav jag upp, jag låtsades helt enkelt att jag sovit, gick upp åt frukost och inbillade mig bara att jag var lite morgontrött. Duschade och hoppade på tåget till Helenelund för att spela in de sista scenerna i kortfilmen.
Det var kallt som fan att spela in scenerna, plågsamt kallt, det sved verkligen. Men när vi var klara bjöds det på mat. Åt pasta.
Hoppade på pendeln, ringde David. Han plockade upp mig i Solna så åkte vi och skulle inspektera några av hans byggen. Busshållplatser.
För att ingen skulle misstänka något fuffens med varför David har med sig polare på jobbet, låtsades jag vara en Engelsk bygginjenjör. Jag snackade engelska med byggarbetarna och ställde lite frågor om deras jobb. Var rätt humoristiskt.
Sedan bjöd David på middag. Jag måste säga att jag blev tagen av hans generösitet och engagemang att få det så trevligt som möjligt. Åt en stor bit kött, 250gram. Medium rare, lite sådär halvsällsynt kött eller? Utrotningshotat djur kanske? Vad ställde vi till med egentligen?
Men det var bara en del av Davids värld, han verkade känna igen kyparen och gav honom beröm. Det skulle löpas hela linan ut med efterrätt. Apelsinsorbét. Gott som fan! Jag behövde nog sockerkicken.
Vi hade intressanta samtal rörande stand up, och varandras bakgrunder. Jag älskar att lära känna nya människor.
Sedan åkte vi ut till Lidingö och kollade på lite olika komiker på nätet. Jag passade på att visa lite filmer som jag gjort också. Var riktigt skoj.
Sedan drog David, och jag plockade ur alla hyllor ur kylen och skrubbade ur den. Sedan handlade jag mat på Superstore. Höll på att bli tokig när jag inte hittade matolja. Fick fråga tillslut efter jag nästan tappat bort min kundvagn i affären.
På väg hem gick jag in och snackade med grannen, även min hyresvärd. Vi snackade lite allmänt om hyra och ekonomi. Det kändes skönt efteråt. Ny energi, och nytt lugn över torpet.
Snackade med Marcus ett tag i telefon om livet som vanligt, och hur konstigt allt är i våra liv. Inte för att vi är de enda med konstiga liv, men våra liv är extremt ovanliga tror vi iaf. Vi har vår lilla värld, har alltid haft, och kommer alltid att ha.
Sedan drog jag och hämtade en matta hos morsan, snackade lite med syrran. Senare åkte jag till söder, lämnade mattan och hämtade farsan på centralen.
Sedan satt jag joel och farsan och drack ett par Tjeckiska pilsner, snackade om världen och kollade på youtube till klockan 05.
Nu är det lite Big Brother stämning här, vi sover 3 karlar, varav 2st sover och även snarkar just nu. Farsan sover i min säng, och jag sover i sängen bredvid Joels just nu.
Jag vet att jag är skyldig John Blund några timmars sömn, och kommer att få betala i sinomtid.
Jag började fundera om jag fått en knäpp och blivit en sån här person som inte kan sova nu, eller inte behöver sova? Bara vila lite, med sina tankar. Fast fan vad jag skulle sakna mitt drömmande.
Det finns så mycket i mitt huvud nu, tankar, planer, visioner. Jag vill så mycket, och vill bara sätta igång. Jag vill börja göra först och snacka sen. Jag vill överraska mig själv och alla andra, samtidigt som jag levererar och har kul...
Nu ska jag slösurfa lite på nätet och se vad man hittar...
En utflykt till Södertälje.
När jag slutligen kom till Ropsten, missade tuben Lidingötåget med 1min så jag tänkte, fuck it; -Jag går!
Idag har jag alltså, vaknat, tränat, kört stand up, ätit två mackor med ägg och tonfisk, druckit en öl, kört stand up, åkt pendeltåg, tunnelbana och promenerat samt ätit en morot.
Har även diskuterat situationen här med Joel. Imorrn natt kommer farsan, så ska plocka upp honom 01:30 på centralen.
Gonatt!
Film, stand up och skräpmat.
Duschade och begav mig till Helenelund och mötte upp eleverna jag skulle spela in kortfilm med. Det var kul, vi var och filmade på lite olika platser. Jag spelar en lite egocentrisk pojkvän, som är ganska tankspridd. Eleverna var nöjda med min insats, och jag passade på att käka i en skolmatsal igen. Det var gott. Tandorikyckling.
De sista scenerna spelade vi in inomhus hemma hos en snubbe, där bjöds det på pizza och saft.
Jag har hela dagen gått klädd i Joels långa svarta rock, och sett ut som en hitman. Var lite coolt faktist.
Sedan efter filminspelningen drog jag spontant till Comedy planet och satte ett av mina bästa gig. Var riktigt nöjd, och jag har det på ljudfil också för de som vill ha...
När jag kom hem, hade grannen Frej avskedsfest. Han drar till Costa Rica imorrn. Ska vara borta i 3månader. Det påminner mig om mina Thailandsplaner som alltid får käppar i hjulen. Man har kostnader här hemma som måste tas hand om helt enkelt.
Imorrn blir det gig i Södertälje på kvällen. På dagen tänkte jag träna, och försöka göra nåt vettigt. Får se vad det blir.
Snackade med David, han skulle vara med i TV4 uppland imorrn bitti, sedan ska de köra sista giget i Stockholm live turnéen. Han berättade även att han och några andra komiker fått 10 program i P3. Grattis grabbar!
Alltid kul när det går bra för andra...jo men det är sant;)
Nu ska jag varva ned iaf, lyssnar till Elliot Smiths senaste skiva. Kom ut i år fast han tog livet av sig 2004. Bra skiva. Synd att han drog...
Oftast börjar inte mina rubriker med bokstaven: O...
Jag har varit borta från bloggandet ett tag, sen i onsdags morse, men det känns som en evighet, nästan en vecka. Men det känns som att tiden stått stilla. Allt känns som att det stannar av såhärårs, man sitter mest ensam och stirrar och är rastlös känns det som. Man börjar fundera kring sitt liv, det känns verkligen rutin såhärårs.
Som en envis mygga hackar tankarna om att bara dra härifrån som vanligt, bort till sydligare breddgrader bort från mörket och kylan. Det känns som att man slösar den bästa tiden av sitt liv med att sitta och glo sig deppig under ett drygt halvår tills man kan kan vara ute igen utan att frysa.
Jag har lyssnat rätt mycket på Daft Punks livealbum under veckan; "Prime time of your life" finns det en låt som heter, det fick mig att tänka på att: -Ja, nu är verkligen prime time of mitt fucking liv!
När annars under detta liv kommer jag vara ung, relativt fri och obunden, ha energi och ork? Det är ju nu man ska sticka ut på äventyr till Australien med ett arbetsvisum och 2000kr på fickan. Då har man lite eld i röven, något som motiverar en att fixa saker och ting. Det kanske är för enkelt allt här hemma, man fixar allt på autopilot, man fixar pengar för att överleva. Sen överlever man, men vad gör man annars? Visst jag gör en massa saker, men är det det jag tänker på mest då? Kanske om jag bara drar iväg så börjar jag tänka på allt jag kunde gjort hemma istället? Men varför gör jag inte de sakerna då? Jo, för att jag vill åka iväg! Allt annat finns väl ändå kvar? Folk säger ju att det aldrig är för sent, att man visst kan omskola sig från taxichaufför till läkare bara man har motivationen!
Men jag sitter ju ändå här, och jag har en plan för att stanna hemma, och när jag blir uttråkad med den planerar jag att åka iväg. Allt är ett ständigt vägande fram och tillbaka, stand up, film, musik, stannar det av om jag reser?
Jag kan väl köra stand up dit jag kommer? Jag kan väl göra musik på laptopen? Jag kan filma saker under resans gång? Vad är det som stoppar mig då? Min beslutsångest! Välkommen till min värld, jag får det till och med bekräftat i mitt stjärntecken. Fiskar lider av beslutsångest! Men jag vill inte identifiera mig med det, jag kan fatta beslut. Men när det väger mellan olika viljor, är det svårt helt enkelt...
Så vad har man gjort under tiden? Jag har jobbat kvällar i tunnelbanan med att sätta fast mässinglister på perrongerna så att synskadade ska märka av när de börjar närma sig den hälsofarliga delen av plattformen. Iaf när tåget dundrar in.
Annars har jag upptäckt Firefoxfunktionen "Stumble-upon". Man tycker på en knapp, och hamnar på en slumpmässigt vald sida. Har läst en hel del onödig fakta, och tittat på konstiga bilder. Läst en del intressanta saker, sett en massa skit och hemsidor som inte ens existerar längre...
Sen har jag kört stand up i söndags, jag var först ut och publiken var inte särskilt uppvärmda eller på gång. Det kändes mest som att jag stod och snackade för mig själv, tappade lusten halvvägs och tänkte varken på inlevelse eller tajmning. Jag kom ihåg det mesta jag skulle säga iaf, även om det kunde varit tajtare. Jag fick ju en liten stand-upsvacka efter det, kände att inte ens DET var kul längre. Men sen dess har jag blivit påminnd om alla gånger det faktist har gått bra. Man kan ju inte ge upp, vore ganska otroligt om jag gjorde det dock.
Idag klippte jag vidare på Norra Brunn, klippte lite på AKS föreställningen på Boulevardteatern. Den är snart klar, ska bli riktigt kul att höra vad de tycker om den. Jag är hyfsat nöjd hittills iaf.
Tidigare idag var jag också och träffade några elever som vill ha med mig i en kortfilm, ska spelas in i nästa vecka. Ska bli kul faktist.
Snackade skit med David om framtiden, det var givande. Har även snackat lite löst med Isak om ett dokumentärfilmsprojekt. Sånna saker gör att det är svårt att bara slita sig från Sverige trots allt...
