kleton

För att inte totalt bränna slut min passion för att lyssna på coldplay var jag tvungen att djupdyka i mina mottagna filer på datorn, då jag hittade låtar från ett band som heter Muse. Har haft låtarna i ett år typ, men inte förstått hur grymma de var förrän nu. Jag kan relatera starkt till budskapen i låten, om att ta till vara på saker och ting. Chansen är nu!

Här är alla mina nyårslöften...i år igen...typ.:P

Rubriken sammanfattar min korta sammanfattning av julen. Varför plockar vi fram allt konstigt vi aldrig äter annars på julbordet? Skulle det inte vara trevligt att göra någon slags buffé av den maten man verkligen börjar hoppa inombords för när det kommer på tal?, ok förlåt, jag vet det finns redan sushijulbord. Det finns många som hoppar omkring av ordet sushi. Lite därför jag undvek Sushi i så många år. På grund av hypen, ni som känner mig. Ni vet. Jag har fortfarande inte sett nån av sagan om ringenfilmerna. Lite samma känsla fick jag ang sushi, det var gott. Sagan om ringen kanske är bra. Sidospår.

Julskinka. Vad är grejen? Den hör julen till. Julen är en religös högtid. På vilket sätt har den religös innebörd mer än att kanske håna andra religioner, som islam. De skulle aldrig i sin vildaste fantasi komma på tanken att äta julskinka, men vi som lever i ett land med kristna traditioner äter det på årets religösa högtid. Sammanträffande eller bara ett kosmiskt skämt? Vem vet? Det låter bara så snuskigt med tillsatt vatten för att få upp vikten på skinkan. Vad är det för hinna på skinkan med regnbågsfärger? Det ser ut som det läckt ut kemikalier på min mat. För övrigt tycker jag inte att det smakar speciellt bra heller.

Ja, ni tänkte rätt. När-jag-blir-stor...så ska jag göra ett eget julbord. Utan julskinka. Utan sylta, janssons frestelse, och allt annat som jag inte lockas till. De som vill dricka julmust får köra ned lite bark i coca cola, för jag förstår inte vad som är så gott med julmust heller. Efter några klunkar går det knappt att dricka, det smakar gammal läsk typ.

Sen bara för att göra associationerna till denna tid på året ännu bättre slog vinterkräksjukan till mot min kropp. Vilken upplevelse! Magen började uppträda hotfullt och agressivt. Jag svettades som fan, samtidigt som all min energi bara försvann och jag fick frossa. Huvudvärken direkt från helvetet var påtaglig, och jag började förstå budskapet: Toan SNABBT!

Det var bara att försöka se det komiska i det hela. Visst, ens naturliga instinkt säger väl att det är dags att tycka synd om sig själv i en sådan situation. Men det klassiska tänket: Det kunde varit värre funkade ganska bra, jag hade åtminstonde inte vinterkräksjukan i ett fängelse i Bolivia t.ex.

Nu har det gått 1,5 dygn sedan jag spydde sist. Tack och lov var vinterkräksjukan kort och intensiv, nästan som ett budskap att man inte ska ta sin hälsa för givet och faktiskt vara glad över att vara frisk.

Jag vet. Jag blir förvirrad varje jul. Jag har försökt hålla mig positivt inställd till julen. Vi har förhandlat inom släkten och kommit fram till att alla är för gamla för julklappar. De blir ändå bara stående i nån papkasse fram till vårstädningen i april.

Jag har inte julpyntat ett smack. Inte är jag ledsen för det. Det är inte riktigt min smak. Jag vill inte ha en massa lönnfeta gubbar i röd uniform hängades överallt. Upp och nedvända satanistiska stjärnor som hänger i fönstret. Tänk om satan försöker manipulera oss genom julen? Har jag sett för mycket konspirationsdokumentärer och blivit paranoid?

Kanske satan uppmuntrar till överkonsumption? Där vi tvingas köpa saker till folk vi aldrig träffas.

Jag är inte emot presenter, det kan vara trevligt. Men en sak jag dock är för är överraskningar. Noga planerade överaskningar. När man verkligen fångar personen där de minst anar det. Julklappsutdelning är fan det minst överraskande på hela året. All magi är borta. Istället sprider sig en stämning av ångest. Blir mamma glad för fotbadet? Eller inser hon att jag bara varit lat och varit ute i sista minuten? Många fötter skall badas efter jul!

Julklappsutdelning är nästan lite perverst. Ungefär som att gå till en prostituerad, om ni nu gjort det? Jag har det, men hon var inte hemma. Jag visste inte att hon var prostituerad. Min kompis sa att det var hans tjej. Nu visade det sig att hon även kunde bli min med... Sidospår. Julklappsutdelning, sexhandel - samma sak. Principiellt. Alla involverade vet vad det handlar om, magin är försvunnen...

Fast vem vet, det kanske jag som är pervers som jämför julklappar med prostitution. Det måhända, men man säger ju att den som lägger märke till saker ofta bär på fördomarna själv, eller så:S

Nevermind. Detta får bli mitt julspecialinlägg. För allt runt jul ska vara så speciellt. Vi ska äta speciell mat, utsmycka hemmet på ett speciellt sätt. Göra en massa speciella saker vi aldrig gör annars. Julmusik är fan inte bra. Den kan vara vacker, men i mina öron låter det helt hjärntvättat.

I´m dreaming of a white christmas, fan vakna upp till den härliga verkligheten som uppenbarar sig som en blöt mörk asfaltsväg med gruskorn som ger små avlånga skuggor från bilens strålkastare. Mörk poesi det där förresten.

Men seriöst, musiken. Dessa människor som skriver och framför dessa låtar, vad har de för livserfarenhet? Det låter bara som att de är så blåsta. Aja, tur att folk inte pallar låtsas som att musiken är bra året om.

Vad i helvete gör prinskorvar på julbordet egentligen? Svettigaste körven av de alla, jag mår illa bara jag ser dem, trots det försöker min hjärna lägga upp dem på autopilot. Julskinka, inte min grej. Sill, är ok i mindre mängder. Ägg, inga problem jag äter dem gärna. Men vad sägs om att uppdatera julbord? Det är fan inte 1655 längre.

Jag vill fan ta det godaste från resten av året eller nåt sånt...har inte riktigt hunnit tänka igenom idéen eftersom jag nyss kom på den. Det enda jag visste när jag satte igång att skriva detta, är att jag stör mig på julen och jag vet inte varför?

Jag kan inte minnas när jag började med detta? Var det när det var payback för alla julklappar? När jag var så gammal att jag inte kunde dölja att jag faktiskt nu har en egen budget, en egen inkomst. Men jag hade ju rutiner när jag var yngre. Jag och några kompisar var alltid ute och målade graffiti natten till julafton, vi höll den traditionen 97-99 tror jag. Sen pallade ingen längre. Det var ändå ingen som trodde att det på riktigt tomten som varit där och målat, hur fan skulle han hinna?

Aja. Nu börjar jag få bråttom i vanlig ordning. Men jag vill bara lämna er med några ord väl valda, jag har kommit fram till att jag skall använda dem här alldeless strax:

En RIKTIGT god jul till Er alla! <------------klyschigt!



ps. slå en pling om ni ska ut och dricka nån öl på stan sen...ds.

Fan, alltid är det nåt som ska förstöra! Nu är radbrytningarna borta från föregående inlägg! Spännande...

Hihihi...idag har jag fått vara med mina lastbilar. Jag var så glad, som en liten pojke igen. Jag vred om nyckeln till Mercedes Actros på runt 13-14, hörde dieselmotorn ticka igång. Lufttrycket stiger, luftfjädringen i sätet aktiveras. Lastsäkrade lasten, förvisso var det bara två plastskivor vi skulle ha med oss. Men det måste lastsäkras ändå. Men innan vi drog, föreslog min chef att vi kunde ta en fika innan. Så blev fallet. Drog ut igen, lufttrycket laddat och klart, släpper på handbromsen och rullar ut. Tutar på de andra grabbarna som tittar avundsjukt, för jag VET att de är avundsjuka fast de försöker se så coola ut med sina cigaretter. Jag rattar ut på Bruttovägen i Veddesta. Snart är vi ute på E18 med destination Södertälje. Det är köer. Spännande. Hitta dragläget, hitta rätt växel. Fuck, få i växeln i tid också. All trafik har ju åkt i förväg. Stress, no stress. Det är lugnt. Jag kör lastbil, alla andra får anpassa sig. Det verkar bli en fin dag, solen tittar upp över träden bortanför Hjulstafältet. Solen rätt i ögonen, slut på spolarvätska. Perfekt, ser ingenting. Se bara självsäker ut så löser sig allt. Fan vad solen skiner upp allt smuts på rutan. Fuck it. Kör en specialväg genom Huvudsta, kollar till lite utrustning på vägen;) Spännande, otroligt spännande. Aja, jag kan sammanfatta med att jag haft jävla kul idag ute på vägarna i lastbilen. När vi kom tillbaka senare så tvättade jag både Volvon och Mercedesen och parkerade dem perfekt och inrättat bredvid varandra nytvättade i sitt garage. De var som mina små husdjur idag. -Kom, ska vi tvätta dig? Är du lite smutsig lastbil? Jag har haft friheten att utforska vad som händer om man släpper ur allt luft ur systemet, och återställer spärrventilen. Spännande. Verkligen. Nu ska jag plugga teori hela kvällen typ...spännande.

Prova att klippa dig själv.

Nu har de åkt. Efter allt snack så är containrarna skickade, väskorna packade, loppmarknader över, påsar överlämnade. Gonzo och Vanessa mina före detta grannar har försvunnit.

De är nu i USA och är på väg att flytta till Bolivia. Just det, flytta, inte bara åka iväg ett tag. Jag tror det kommer att ta ett tag att vänja sig vid tanken av att de är borta på riktigt.

Jag har känt Gonzo sedan 2005 då vi jobbade på en rivningsfirma tillsammans. Vi upptäckte att vi hade en del gemensamt, även om vi inte alltid tog itu med saker och ting på ett gemensamt sätt. Vi bondade hur som helst, och genom åren har vi varit med om många äventyr tillsammans bland annat i på ett galet nyårsrave i Finland och en galen campingtur till Skåne.

Gonzo är en snäll person som vill vara de flesta till lags, men vilket jäkla tempo det kan vara på den killen ibland. Jag blir helt yr ibland.

Nu tog han och hans tjej Vanessa beslutet att de skulle flytta tillbaka till Bolivia, och det ska bli spännande att få höra hur det går!

Jag kommer att sakna er, men finns ändå inte längre bort än några knapptryck egentligen:)

Lycka till med allt!

Fan vad jag blir trött ibland på människor som ska framställa sig som så otroligt säkra på saker och ting. Varför jag stör mig? För att jag är van att leva i obeslutsamhet. Jag gillar gärna att skjuta fram saker, och sedan ta itu med allt på en gång, bränna slut mig själv och sedan dega tills jag får ångest och rycker upp mig igen.

Mitt liv verkar bestå av en massa cyklar som går runt, runt, runt...men nu vet jag inte längre vart i min cykel jag är. Jag känner mig lite mellankolisk och lost innerst inne, men på utsidan har jag nära till skratt. Jag orkar inte släppa folk så nära inpå just nu ändå, inget jag vill diskutera. Jag är för känslig för det, känner mig för trött och lättledd. 

Jag försöker hålla mig medveten om mörkret och ensamheten som vintern erbjuder, jag försöker hålla huvudet högt och vara lycklig ändå. Inte ta saker och ting på så blodigt allvar, men samtidigt ta saker och ting jag är intresserad av på allvar.

Men idag har varit jävligt drygt, fick jobba på "rullen" på jobbet där man packar affischer. Monotont och utan slut. Men det var skönt att glida runt i sin egna värld, lyssna på bill hicks och musik. Smida planer för framtiden.

Jag drömmer om att flytta till England. Jag vet bara inte hur allt ska gå till konkret, hur ska jag ha råd att köra stand up och samtidigt betala hyra? Ska jag bo med Farfar? Jag kommer dock bli tokig av att bo där, han snackar oavbrutet i flera timmar om ointressanta saker och kommer aldrig till skott. Lite som jag ibland på scen;)

Morsan säger jämt: "-Ja, det var bra. Men du kanske skulle lägga in några sånna här punchlines?"

Jag får väl ta och göra det.

Eller, ska jag flytta till något annat engelsktalande land? England har jag redan bott i. Fast åandra sidan känner jag att jag vill vara i Europa trots allt. Och jag har som sagt England i mitt hjärta. Sen i framtiden om allt går som jag vill, vill jag giga i Engelsktalande länder. Fast åandra sidan kan man uppträda i hela världen.

Något ska bli av i varje fall. Men just nu känner jag mig trött och ensam, ska ringa Rasmus...

Det har varit så intensivt på sistone att jag inte hunnit ikapp mig själv riktigt tror jag. Jag har bara öst på ända sen jag kom hem från England. Jag och Johanna hade världens finaste resa kändes det som. Alla vi mötte tog hand om oss, vi hade kul ihop och vi diskuterade saker, shoppade, hade kul hemifrån.

Vi kom hem i söndags, och i onsdags var vårt förhållande över. Ingen paus, utan slut. Nej, vi är inte ovänner...men på nåt sätt känns det som att vi inte är vänner heller? Det känns så konstigt.

Det är konstigt hur snabbt man tappar perspektivet på en relation man brukade ha. Idag kan jag inte bara ringa Johanna och berätta om något jag sett och tänk på henne. Jag har nog ändå medvetet försökt hålla allt igång, hålla allt rullandes, vara glad och självständig. Det är trots allt det jag vill.

Jag är så himla glad för att jag träffat Johanna, hon är en så fin tjej. Det går inte en dag att jag får ångest över att jag kanske fattat fel beslut. Beslutet resulterade i att vi inte är med i varandras liv längre, och det gör mig ledsen. Speciellt när batterierna börjar ta slut, när man kommer ned i varv på grund av sömnbrist, matbrist osv. Allt emellan allt annat helt enkelt.

Det känns jättekonstigt att välja bort en människa man kommit så nära och tycker så bra om, från sitt liv såhär. Det är ett stort tomrum som blev kvar efter henne. Jag saknar henne, men samtidigt är detta resultatet av mina val som jag samtidigt står för. Ibland vill jag bara kunna diskutera det med henne, men saker är mer komplicerade än så.

Vad är det som gör att vi inte kan prata med varandra just nu? Vad är det som gör att relationen ändras så snabbt, så kraftigt? Varför måste det vara såhär? Kan inte världen bara leva som en stor lycklig familj med alla utan avundsjuka och intriger?

Dessa tankar kan göra mig ledsen, speciellt när jag är trött. Jag vill bara att hon ska veta att jag inte har glömt henne, att jag tänker på henne och undrar hur hon mår...

May life go on!:)

Jag körde stand up på Engelska ikväll, trots ett par smådetaljer som kanske borde förtydligas var det mitt bästa engelska gig. Jag känner tillsammans med andra till och med att jag är bättre på stand up på engelska.

Jag har alltid haft en kärlek till mitt Engelska ursprung, och har starka rötter i den engelska kulturen, och älskar det engelska språket. Så det känns som ett stort steg i rätt riktning.

Janne Westerlund verkade himla nöjd med kvällen. Kodjo var sjukt bra ikväll, och jag skrattade verkligen ordentligt.

Dagen började i osäkerhet och dåligt självförtroende, all missad sömn börjar komma ikapp...men jag bevisade att jag ännu en gång klarade mig. Duktigt Leon!

Idag fyller Marcel år, grattis!:D

Jag stötte ihop med Brolle Junior på väg ut från kvarnen, jag har stört mig på honom men när jag tänker efter ser han inte så ond ut och nåt barn av satan, utan ganska snygg och charmig;)

...fast nu när jag började leta bilder för att lägga upp, ångrar jag mig lite. Han såg bättre ut i verkligheten, haha:P

Fick ett mail med bl.a. följande:

Thank you for your order!

You purchased 3 tickets to: _____________________________________________________________________________________________ Coldplay

Lancashire County Cricket Club, Manchester,

Sat 12 Sep 2009, 16:00



Viva la vida!;) Jag vet, ibland får man ha framförhållning. Jag har iaf nåt att se fram mot. Nu ska jag snart giga!