Hemkörning, pizza.

För ett och ett halvt år sedan snaggade jag mig, och sedan drog jag ut på världens värstingfylla. Där jag ensam sprang runt i tunnelbanetunnlar, försökte köra ut väktare från Tunnelbanan och förklarade att jag kunde stänga stationen åt dem, Jag satte även igång ett bråk mellan två fyllon vid korvmojjen i Sumpan. Det var roligt, de jagade varandra i slow motion ned för gatan, ena snubben tappade ut alla sina pommes på gatan. Nästa morgon vaknade jag upp med en bruten tå.

Nu har jag snaggat mig igen, och gissa vad? Nej, jag har stålhätta på mina skor...mina arbetsskor som ser ut som gympaskor. (Bild kommer sen) Men jag drog ut på världens värstingfylla igen. Sammanträffande? Ska fan sluta klippa mig... Närå, jag hade grymt kul. Jag blev så full att jag inte kunde prata, höll på att spy på tunnelbanan etc. Jag var sur på Johanna för att hon behandlade mig som ett barn tyckte jag.

Hur som helst resulterar detta i olidlig huvudvärk och bakishet idag, så att laga mat är inget man pallar med att göra. Vi ringer efter en pizza med hemkörning? Kanon, vad smidigt.

Jag ringer till Afalsi, Amalfi, Afalmi...nåt i den stilen iaf. Han som svarar låter som hans pizzeria ligger på en byggarbetsplats, det var den bilden jag fick i huvudet iaf. Jag kunde knappt höra vad han sa för nånting, vilket gör själva kommunikationen som redan brukar vara tillräckligt svår med pizzerior ännu svårare.

Jag lyckas beställa ett par pizzor, lite läsk och sallad. -Aaaahh, vad skönt tänkte vi...

50minuter senare, börjar tålamodet tryta lite och vi började undra vad som blev av pizzan? Han säger att han bara ska fixa en beställning i Hagsätra som ligger 3min bort med bil. Fine, men hade man vetat att det skulle ta såhär länge, skulle jag nog skitit i det.

30minuter senare kokar jag av ilska. Var fan är han? Var är Pizzan? Varför har det gått en 1 tim 20 min sen jag beställde? Varför står det "express" på broschyren? Jag är bakis och hungrig, min gräns är nådd.

Jag var nästan lite rädd för att ringa, för jag visste att jag skulle lacka ur. Det gjorde jag. 

Jag föklarade att han kunde skita i att komma med pizzorna, för att vi vill inte ha nån sketljummen pizza som åkt på sightseeing av hela Vantör i över en jävla timme! Jag passade på att förklara att hans verksamhet var oduglig och att han sög, och att det inte spelade någon som helst roll att han var på väg.

Han kallade mig för idiot, men då förklarade jag att han hade fel även där. Att det är han som är idioten för att han tror att han kan ta hela jävla dan på sig. Sen säger han att jag aldrig frågade hur lång tid det skulle ta. Bra argument, det gjorde jag inte. Tänk så dum man kan vara. PIZZA ÄR FAN EN FÄRSKVARA! Det ska fan ätas inom en 20min efter den är bakad goddammit! Fan, jag skakade av ilska. Men jag tyckte det var intressant att hålla honom på tråden så länge som möjligt.

Han ville inte ge sig, han sa att han skulle komma med "Varm pizza". HUR FAN KAN PIZZAN VARA VARM EFTER ÖVER EN TIMME? Shit asså...

Johanna gestikulerade att jag skulle lägga på, men jag tyckte ju nånstans synd om honom, men jag var så jävla arg. Aja, såg att jag inte var den enda som var missnöjd med den pizzerian. Det finns nån sida som heter onlinepizza.se eller så där folk skriver omdömmen. Det var mycket negativt. Orkar inte citera nu, sitter på en Mac, fan vad jag hatar Mac. Allt tar mycket längre tid för mig.

Det är bra att bli arg ibland tror jag, jag ska bli arg oftare tror jag. Det är ett otroligt bra hjälpmedel för att vara närvarande och leva i nuet iaf. Det är liksom svårt att börja dagdrömma när man blir så arg så att man skakar.

Vi åt pizza i Rågsveds centrum. Pizzeriaägaren förklarade att han inte hade så stort behov av att ringa efter hemkörd pizza. Vilket är helt förståligt.

Annars har jag varit nere på Brannes klubb, älskar det där. Ska uppträda där igen nästa söndag, kom gärna och kolla!

Nu ska jag upp igen om några timmar, och som vanligt kan jag inte riktigt sova.

Gonatt...

Nej!

Jag gillar att hjälpa människor, och jag gör det gärna. Ibland säger jag aldrig nej, vilket i det långa loppet inte är bra. Jag känner mig rätt slut just nu. Har hänt så mycket på sistonde, och nu behöver jag bara lite space och tid för mig själv. Så jag har börjat tacka nej. Inget personligt, utan jag måste bara tänka på mig själv.

Peace!

Så mycket, så lite.

Jag har en massa att skriva, men nu är ingen bra idé. Speciellt inte när man ska upp om 3 timmar...

von Holstein lämnar kulturrådet, bra!

Varenda gång jag ser denna människa suckar jag, jag orkar aldrig ens läsa hans kolumner i Metro. Nu lämnar han kulturrådet, hur fan hamnade han av alla människor där? Och vad gjorde han där? Vad hade han tänkt tillföra?

Smälta ned gamla statyer och göra om dem till ventilationstrummor för att installera i samtliga byggnader i Sverige, för att det skulle gynna vår ekonomi?

Han är fan psycho i mina ögon. Satans gullgosse. Fy fan för att sitta och dricka med honom...

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=826520

Det som är på gång.

Jag har haft det rätt intensivt på sistonde. Nästan så man fått en överdos av stand-up. Har sett Soran, Hasse och Sven uppträda och filmat dem. Dagen efter filmade jag Magnus Betnérs show på Vasateatern, helt nyskrivet material...eller det mesta iaf. Jag var imponerad. På lördagen var det dags för Doug Stanhope. Doug var grym, även om det var en relativt konstig och ofokuserad show. Tror att han är bäst på nån bar. Som han själv sa: "I do fetish comedy, like fetish porn, it´s never gonna be mainstream."

Schyffert och Petra Mede körde som uppvärmare. Schyffert var rolig och ser riktigt gubbig ut nu...men det vill han nog också. Allt har sin tid.

Annars har jag rotat runt i mina dilemman. Vissa dagar vet jag exakt vad jag vill göra, andra inte. Jag vill inte bli nån Bolibompakomiker. Det skulle vara kul att vara med i TV, men de ämnen som intresserar mig är nog för kontroversiella för TV. Men visst allt behöver inte vara kontroversiellt. Man får se helt enkelt vad som händer och dyker upp.

Jag känner mig feg ibland, att jag borde chansa mer. Men jag följer ändå min intuition. Jag känner mig absolut inte mogen som komiker, jag är långt ifrån hur jag vill vara på scen, och vad jag egentligen vill prata om. Men jag antar att det bara finns en väg, och det är att testa sig fram. Jag känner ingen direkt brådska. Det handlar ju om att ha kul på vägen också.

Det snackas mycket planer nu på sistonde, och jag antar att det är dags att forma det som ska bli av imorgon redan nu. Med andra ord, skriva alla sketcher man funderat över och bara köra på...men det är lättare sagt än gjort när man har ett heltidsjobb, en massa andra intressen, besök från England, och andra saker att konstant ta itu med.

Tiden rinner bara iväg snabbare och snabbare hela tiden, snart känns det som att tåget börjar gå för fort för att fortfarande hoppa på... Men det kanske finns tvärbana istället:S


Jag och en av mina idoler.

Jag och Doug.

Jag tillsammans med Doug Efter showen på Södra Teatern. En oförglömlig kväll, måste se honom igen!

"E-type rasar mot hamburgerkedja."

Läste precis en artikel på dn.se om att hamburgerkedjan har använt en låt som liknar en av E-type´s gamla låtar, "This is the way". Tydligen hade han tackat nej, och sagt att han inte ville ha något att göra med Max. Så nu rasar E-type mot Max.

Har inte E-type rasat i största allmänhet, jag menar, hans karriär är väl inte direkt på väg uppåt?

Jag citerar en del av vad han har sagt till DN:

"Jag framstår som om jag rappar om salsasås på min största låt och förlöjligas så att folk på skolorna tycker att jag är en sellout. Jag håller på att ringa alla de tyngsta juristerna. Jag har fått noll kronor och har inte med skiten att göra. Jag har inte gjort en Dogge, säger han till tidningen."

Han framstår som om han rappar om salsasås? Vad rappar han om egentligen då? Jag skulle bli föga förvånad om han gjort nån hit som handlar just om salsasås. Han musik låter lite som salsasås, haha.

Respekt också att han ringer de tyngsta juristerna, Sven Brundin eller?;) Tänk om man själv kunde ringa de tyngsta juristerna, vilken enorm respekt man skulle få.

Han har inte heller Gjort en Dogge. Problemet är att jag har allt för lätt att placera både E-type och Dogge i samma fack, men det är på nåt sätt skönt att han vräker ur sig det i tidningen.

Jag och David hade en diskussion om Dogge´s "Cykel på köpet", om det är sellout eller inte? Självklart är det en sellout, men i slutändan är det just pengar det handlar om. Skulle jag blivit erbjuden 100.000kr för att medverka i en reklamfilm och skämta om cyklar, kanske jag hade gjort det? Så det är samtidigt lite dumt att gå på Dogge kanske? Men jag bryr mig inte, till skillnad från E-type struntar jag ganska mycket i om folk på skolorna tycker att jag är en sellout. De är trots allt inte min önskade målgrupp. Livet kanske inte alltid är så lätt som man tror, tur att E-type är en tuff kille. Jag fick dock ett gott skratt när jag såg klippet...




RSS 2.0