kleton

Ja, det var bara drygt ett dygn sedan jag stack ifrån jobbet. Lite pirr i magen, men knappt det. Jag var så sjukt trött. Jag har levt i något slags koma när jag sovit på tok för lite varje natt, men ändå tagit mig igenom mina åtaganden.

Resan är över och är åter igen på svensk mark, och skriver åter igen på svenska.

Vi blev rånade i Peru, så blev av med kamer och orkade inte bara skriva texter om sol och bad varje dag. Resan blev lyckad. Blev inspirerad till att resa mer.

Rullar igång med Stand upen igen, har varit kul. Gig imorgon i Uppsala, och var och kikade förbi Maffia Comedy igår. En bra klubb som håller bra standard. Bra lokal också. Dra dit!

Strax april, och våren ligger i startgroparna...förhoppningsvis.

Nu ska jag passa på att sova lite.

See ya!

At last, it feels like we´ve been on a bus for ever. Right now I´m sitting on the top floor of a hostel in central Lima sweating drinking a beer, listening to heavy attitude american "hip hop", played by people who wanna let other people know that they are...ace.

Well, yesterday we left La Paz after having a very cheap 3 course lunch for 10 bolivianos including green neon coloured rice. The bus was a "Royal class" bus, with seats that fold back real far. The unfortunate thing was that these seats decided to fold backwards all the time.

Logically when we needed aircondition the most, it was turned off. So it was a sticky steamy window night until someone suddenly turned the aircon back on.

Otherwize we´ve seen like half a dozen hollywood movies dubbed to spanish, with english subtitles. The only annoying thing is trying to sleep underneath the speakers.

Victor had lost his declaration form at the border leaving Bolivia, luckly bribing the border police worked. Adventure.

On the journey which lasted 31 hours, we went passed lake titicaca, which was cool, there was a huge fire on the other side of the lake. Really huge!

Then we passed endless sandy deserts with sand dunes with occaisional heaps of litter. The sunset over the pacific ocean was beautiful.

Once we got to our hostel, I had the shower of my life it felt like. So now I´m fresh and clean, intending to wind down with this ice cold beer. We had dinner with a couple of canadians from the coach, we had fish and icecream that was set on fire. The food was excellent.

Looking for tickets for Mancora tomorrow...

Hot and sticky here, laters...

Hey folks!

Back with some new interesting stories. A bit hung over at the moment, we went to a club called Traffic in La Paz, gonzo was supposed to play...but he never turned up. We had a good time anyways, good vibe, good pumping beats, cheap white russians.

We bumped into this guy who tried to sell us coke, he was from south africa and had been in jail in Brasil for 5 years. He was a sad soul, and he couldn´t go home he said. None of his stories made sense, he said he´d been awake for 72 hours...so maybe that played a part. We did not buy any coke by the way, I told him I thought it was a pretty destructive drug...he didn´t listen.

So, what else have we been up to? A few days ago we set off for El Alto which is the area situated on a plateu 4000m above sea level to visit a market. I came back with a guitar, so I´m well pleased now that I can play all the time. Victor also bought himself a guitar.

Kolbjorn bought an enormous drum and went down beating it along the streets of La Paz. People were sort of staring at us. The taxi driver got a bit annoyed with the drum and eventually told him to stop.

 

El Alto market, La Paz in the background. BAÑO PUBLICO means public toilets, I think that toilet must be one of the worst on planet earth. If you gotta go, you gotta go...

 

Me and Victor with La Paz in the background.

The last thing we did in La Paz before heading back down to Calacoto was buying tickets for death road mountainbiking.

The next morning we left home at 6am to head up to La Paz again to join the rest of the grooup at 7am for breakfast, then we were handed clothes, helmet, gloves and got into minibuses and headed up into the mountains.

My head started spinning again when we got out at 4.700m, clouds were sweeping across the road, it was like a twilight zone. But the good news was that the first section of the trip was tarmac road, down hill.

It was amazing the speed we went down, I felt a rush of joy, it was amazing. I´ve been looking forward to this for so long!

Kalbjorn at 4700m above sea level.

We kept stopping to gather the group, everyone weren´t that fast. I was ofcourse straight behind the guide nicknamed "speedy gonzales", he was impossible to keep up with. This dude from Argentina was really annoying, he acted like he was 6 years old all the time, throwing rocks off cliffs and stuff.

The next part of the road is more rought and dangerous, you really had to concentrate on the rocky roads and the vertical drops of up to 600m without any railings. We passed loads of crosses where people had lost their lives. It was really wierd.

One of the cliffs you didn´t want to make a wrong turn at.

Eventually me, Victor and Kalbjorn decided to go slower to enjoy the beautiful surroundings. The tempurature started getting hotter and hotter.

Me looking really pleased. I was really pleased, I´d been looking forward to this for so long!

This I didn´t expect to see coming going up death road. An ex-swedish truck from Olles Akeri. Cool.

Eventually we were down in the tropics, it was like 35 celcius and we were trying to avoid hitting mangos that had fallen on to the road.

When we finally got down to Coroico I was roasting, we had shell suits on us so it was literally baking. We had ridden through waterfalls to, so the clothes were a bit damp and the air really humid.

Releived to let my jeans down and feel a bit of fresh air again.

So after 80kms of downhill mountainbiking we felt we needed more adventure before having our meal. The others went to swim in a swimming pool with green slimey water, but we could hear a rushing river behind the jungle.

We hacked our way through it, and fell down slopes and got covered in sticky green things from some plant. Finally we made it to the river, and took all clothes of and went for a refreshing dip. It was a bliss to get rid of the sweat and cool down. The currants in the water were pretty strong, so you had to be careful. I risked dropping my camera climbing out onto a tree that had fallen into the river to take pictures.

Bathing in paradise.

Bliss!

Later we had some food, talked to some other swedes, got bitten by bugs, got into the minibus and went back home.

No Victor has asked me three times to go and eat Salteñes, I´ve hogged the computer for hours now...

Gonzos birthday tomorrow, so having some dinner. Later thisafternoon were headning up some mountain where some activities are taking place. What on earth that means I do not know...

Adios!

Me with one of my four new pairs of sunglasses. Now, just waiting for sunshine.

Hi! I'm back, and we've been back to La Paz. It feels like everything we've done at the moment, has already been done. We had saltenes again...they're good, but not as good as the first time.

La paz street scene, hills, and lots of houses in the background. Lots!

Chicken is no fun either. I think I might have gone into a negative rut, because at the moment I'm a bit bored. Seen La Paz, seen Calacoto (The suburb we are staying in.) We've walked the streets, and sure it's different, but still it's the same. People selling stuff...everywhere. Just like in many other countries I've visited.

We need to make a move soon. Restlessness is making itselft known.

La Paz seen from Calacoto where we are staying.

 

We went to get some stuff in central La Paz, so I got myself a sleeping bag, and we also got a tent. We took a normal radio cab with the coolest taxi driver ever, or at least one of the coolest. He just seemed very pleased with...everything.

Maestro, at ease with the world behind the wheel...

On the way down from La Paz you see some wierd stuff. Houses in the most amazing places, places where there used to be houses before the rain subsided the ground under them. We even passed a bridge that wasn't really finished...

In poor countries, it's sometimes hard to make ends meet...

Once we got home with our stuff, we just had to put the tent up in the living room. Hey, it's our first home we bought in south america!

Windproof, waterproof...sure it works!

In the evening we were invited to dinner at one of Gonzos friends house. They had a really cool house, which reminded me of how houses looked like in story books as a kid. I would like a house like that, all dark brown wood colours mixed with brick, small bricks. And they had a table made out of beautiful rock, and lots of nice plants.

Party animal...getting started.

Well, in the end we had lots of crisps and guacamole for dinner. It was tasty, but I think my stomache is beginning to have issues with our diet at the moment. The spanish isn't really sticking as good as I hoped it would. I mean, you cant really get into a conversation when you keep asking everyone if they are ok? Todo bien? Como estas? Itu? Bien bien...superbien.

So we pretty much observed other peoples conversations in spanish. It's like sitting in the middle of a documentary about latino social studies... I can now also understand why dogs usually are castrated, jeez what a wild and frisky dog at the party.

We've been sleepy all the time too, so I think we don't really have a reputation of being wild and crazy. we both kept falling asleep at the party until I was handed a guitar. I jammed for about an hour, then we had the last beer and called it a night.

A view from the houseparty...

Todays highlights: Having vegetables with pasta. The second someone told us the internet was working again. Otherwize, rain...and rain...and some saltenas.

 

Hopefully we'll get a move on soon, so I can bring some excting stories... good night!

Hiya!

So, back at the keyboard. What's happened since last time then? First of all, the altitude-sickness has pretty much disappeared. Or at least temporarily, you always seem to be reminded after like playing with Gonzo's dog and then you feel like you're gonna have a heart attack. Take it easy, don't rush, walk like a senior citizen is the trick.

Gonzos dog in the garden outside Gonzo´s house.

We've been for a few shorter walks these last days, been hanging out with Gonzo's mates and having a good time.

We wen't to this steak house restaurant which really had superb meat! But afterwards I sort of understood why all guide books advise NOT to have any heavy meals the first few days at this altitude.

Guess who turned all white and pale and stopped talking after the meal? It felt like I was going through the same experience as at the airport again. And I'm just thinking "Not here, not now!"

Eventually, everything felt fine again. The beer here is fantastic, very light colored but it still has flavour. You can't really get a lot down, think the height sends your head spinning pretty quick too.

In the mornings when I wake up, I've been reading Slash from Guns'n'roses autobiography. That's what I came back with after setting out to get a spanish dictionary by the way.

Me and Victor have sort of gone off the Yoghurt every day now, so we've tried a bit of the local food culture. Saltines, are like small pirogues filled with varios stuff. The cheese ones are really good! You have like 2 or three of them, and then get a cheap soda next door. Coca cola in small glass bottles you swig in a couple of moments.

Salteñes...the last of it.

Yesterday afternoon gonzo was busy, so we took a ride up to central La Paz. It was a 45min journey in something thats like a taxi but like a bus? It stopped and picked up people along the way, and it's cheap. 2,30Bs for that journey which is like 2.30kr.

We asked the driver to stop in what we thought was the centre of La Paz. Our guess turned out to be right. But at the same time, we didn't have a clue where we were. Everywhere in La Paz are steep streets, so we started walking down all the time. The lazy way. Eventually we had to walk up all the hills we came down. It was a bit of a challenge at some time. Later we had some deep fried chicken, and found a mini bus back to Calacoto where we're staying. They cram 16 people into a Toyota Hiace, it feels like the whole thing is going to break apart.

The minibuses that carry like 16 people.

Last night I played my new pan flute I got in La Paz...eventually gave up and went to bed. Now it's breakfast time, going out for saltines! Upload some pics later.

Ciao!

Finally, after months of planning and dreaming, we've finally arrived in La Paz 3.600m above sea-level. The journey felt like it could have took forever, we became so lost in time and space that we simply did'nt care about time any more. It feels like weeks ago, or even a different life when we left te snow and cold of Sweden.


We stopped for some fish and chips and some beers at Heathrow at 9 in the morning, before getting on a nearly 10hr flight to Miami. I've never experienced so much turbulence on a flight, at points you start to wonder if the wings literally are going to snap off the plane. But at the same time I was to tired to be arsed to worry. If we're gonna die over tha Atlantic ocean, there's not much I can do about a Boeing 747 traveling at 850kmh that's snapped it wings off...so why worry?

Waiting and waiting and waiting...

The entertainment and the included beers and whisky was excellent on British Airways. I actually watched the same stand up show with Michael McIntyre twice, I just wanted to see Victor's reaction. I certaintly sort of LOL-ed the plane out. Victor spilled a beer over his crotch just like 30mins before landning, so it looked like he had been to lazy to visit the toilet.

Miami was sticky, we went through security which was chilled out and friendly for being USA, and went out side for some fresh air. The air outside was warmer than inside the airport and humid as hell...or maybe more humid as a indoor swimming-pool centre. You felt like - Open the window, but we were already outside.

After 24 hours of traveling...ridiciously tired in Miami.

Killed a few more hours before getting on our last flight for La Paz. The tiredness at this point was really challenging, we'd been on the move for 24 hours now. We did't get seats next to eachother, and unfortionatley the dude next to me stank of sweat...all the way. I fell asleep after teh meal. The next time I woke up, I saw that the sun was about to rise.

I sat and listened to coldplay and stared out the window, I had expected the flight to be another two hours or something. I was just so mushed up in the head now, I just wanted a drink. The sun was beatuiful as it shawn through the windows of the plane as folks began to wake up. The next time I look out we're heading down through the blanket of clouds, and suddenly the magical snow covered mountain summits of the andeas appeared. My body was struck with emotion, I felt a rush of life going through me. This magical landscape of sharp mountains that seemed to go on forever, that we we're heading down to. "-Cabin crew prepare for landing."

I quickly filled all imigration forms out, and the plane landed.

Now I was prepared to meet altitude sickness. On the tarmac of the airport the Bolivian army's band stood and waited with the red carpet rolled out...not for us ofcourse. Someone else.

I felt the fresh air of 4000m, it felt good. I was walking slow, even though I felt I could walk faster. Victor was like 20 rows behind me on the flight, so I was walking alone. Onve inside the building, I went to the toilet, and got in the queue. I started to sense a subtle tingeling and spinning sensation, and started giggling to myself. A police officer came down the queue to check peoples passports, before the real check. I saw him approaching me, and that's when I felt reality slipping away from me. My heart started racing, a ringing in my ears go louder, I became weaker at an intense rate. For one moment I thought I was going to die. I managed to hand my passport over before my stomache tried to make me throw up like 7 times in a row. I was sweating and I started to freeze. This must be like Heroin or something. Sweat was dripping from my face and I hear Victors voice farther down the line.

He's asking me what adress to put on the form, I have only enough energy to smile and shake my head. My body was literally going to log off and go offline, but I managed to stay calm and eventually I got through customs and could sit down. Jeez, I was in a state of shock! 4000m could be dangerous after traveling for 30 hours with lack of sleep I thought.

At last we met Gonzo, it was really good to see him again. He had arranged for his mate to take us down to La Paz. I was just in a daze, and couldn't really realize that we actually had set foot in South America.

The trip down was a releif, the altitude sickness calmed down a bit the lower we got. People seem happy here. The president here, who is a native Indian just got re-elected, so people here are in a good mood.

Add altitude sickness and jetlag to the tiredness and I feel like I look. Alive?

The rest of the day has been mainly just...rest. Drinking coco tea, made from coco leaves, yes the ones you make cocaine from. It helps the altitude sickness. I've been laying on gonzos bed all day looking out at the beautiful mountains and met many of his friends who have a really open and friendly attitude.

I'm finding it hard to breathe just writing this, it's just nothing I've ever felt before, and you feel it all the time, walking up the stairs, talking. Gasping after oxygene.

View from window in Gonzo's flat. Better pictures coming up when I can stand straight without feeling like passing out.

Anyways...that's the start of things, going to rest and adapt for a few days now. Upload a pic or two. Be back in a few days, or maybe sooner. Take care out there...

Cheers!

Han var bara så himla äkta och genuin. Verkligen en upplevelse att se honom! Inspirerande som fan. Resten av kvällen var också bra.

 

Fan vad härligt att det finns människor som är så pass medvetna och har modet att gå ut och göra såhär. Dessutom är det så bra gjort, en balans mellan sarkasm, allvar och riktigt skön humor med charm och takt.

 

Enjoy och sprid!

Jag har varit igång. Konstant känns det som. Har ägnat mig åt diverse projektarbeten, och jobbat som vanligt. Det har varit tidspress och stress. Men det har gått framåt.

Jag har jobbat med några filmer inför en julfest som hölls förra helgen i Huddinge som visades på kvällen inför ca 150pers. Det var nyttigt och roligt att jobba med filmen, och framför allt att få dem klara.

Det är det jag är rätt dålig på, att få saker klara till 100%. Jag har lätt för att dra igång nya ideer när inspirationen faller på. Finns den inte där för det projeket och jag inte kommer tillbaka in i känslan, in i flödet, så är det svårt.

Filmerna gick bra, de blev roliga och nu kan man gå vidare med andra projekt.

Håller på med en dokumentär på kulturhuset som handlar om ämnet: Avgiftsfri kollektivtrafik. Vi ska intervjua en massa folk som kan mer om ämnet än vi och sammanfatta informationen och jobba med strukturen och det kreativa.
Det är mycket som skall göras, men det går framåt.

Musiken rullar också på. Intressanta projekt och ideer som diskuterats. Är sugen på att lägga mer energi och fokus på att få fram en bra slutprodukt. Nu har jag hittat någon med den komptetens som jag saknar, så vi kompletterar varandra bra och har liknande tänk inom musik. Inne på liknande spår. Känns bra, men det kommer tas tag i efter Mars nångång.

Det börjar kännas att det är dags att dra snart till Bolivia. Har snackat en del med Gonzo på Skype så det känns bra. Måste fixa campinggrejer som tält. Väska måste jag fixa också.

Har kört en del stand up på sistonde också, ett par privata tillställningar som varit roliga och lärorika. Känner mig sugen på att jobba fram några idéer jag har nedskrivna också. Ska försöka giga lite innan jag ska iväg.

Ikväll blir det bara att softa och återhämta sig lite. Dricka nån öl kanske göra lite musik...

Antingen har det blivit lite ohett med blogg i största allmänhet, eller så är det bara jag som slutat engagera mig vad det gäller bloggandet. När mikrobloggen slog igenom blev det hett med att twittra, bara ytlig tomhet, men ändå lite skoj. Men nu lockar inte ens det särskilt mycket, så nu ägnar jag varken åt regelbunden bloggning och twittring.

Jag gick med i facebook för ett tag sen, och det blev precis som alla andra sa: -Det är roligt i början när man addar en massa vänner och säger hej...men sen dör allt bara ut.

Problemet är att jag fan inte har något att säga egentligen, jag har sagt mitt. Jag tror jag var mån om att yttra mig mer när jag var runt 19-22, sen blev det tjatigt. -Världen är orättvis, korrupt och miljöfarlig. Vi föddes inte för att jobba bort våra liv, utan för att leva och uppskatta livet. Jag har redan sagt allt det där, och det är inte som att jag har ändrat mig särskilt mycket. Men jag vet det redan, jag har bearbetat och tagit ställning...sen stannade det av liksom?

Allt går i nån slags loop, allt kommer i repris. Intressen och idéer tas tag i på nytt, med nytt fokus, nytt perspektiv. Precis som vardagen i ekorrhjulet, hoppet om att en dag kunna lämna ekorrhjulet och göra det man egentligen vill och brinner för.

Så egentligen är allt som vanligt, fast på en annan nivå nu. Har ägnat mycket tid åt musik som jag njuter av att göra. Försöker få nån slags ordning i vad jag vill satsa på, det är kul med olika genrer och olika projekt. Har gjort en del rock på sistonde som jag vill slipa upp lite och skriva texter till.

Jobbar med förberedelserna av en dokumentärfilm vi ska göra på Kulturhuset. Stand-up-fronten har det varit lugnt på. Men har inte skrivit något nytt på sistonde heller, har några idéer som snurrar i huvudet som kan bli skoj.

Ska dra och se franska Air i slutet av månaden, det blir månandens utdelning, sen i december blir det Pete Doherty. Kanske ska ha som motto att se en konsert i månaden, har blivit så ända sen augusti nu:D

Tyvärr så ligger inte bloggen som någon högsta prio för min del. Har inga ambitioner på att lyckas med min blogg... utan det får bli som nåt slags klotterplank.

Har varit i England det var underbart. Coldplay var fett kul att se igen. Hände sjukt mycket under resans gång, och efer... men jag har ingen tid att berätta.

Skulle stängt av datorn för 20min sen och gått och lagt mig. Har lagt ned 5 timmars arbete på en låt, nu äter jag middag.

Snart upp och jobba. Upptagen hela helgen. Ska försöka fila klart material för söndag på Big Ben.

Ha det fint!

peace!

<object width="445" height="364"><embed><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/YWZRHj-wO-s&hl=sv&fs=1&border=1"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/YWZRHj-wO-s&hl=sv&fs=1&border=1" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="445" height="364"></embed></object>


På nåt sätt skulle det vara kul att konfrontera en sån här lirare...


bra att funktionen funkar att lägga in klipp...orkar inte fixa mer nu, får ta det sen...

Har precis kommit hem till J från Big Ben, är svettig. Känns som att jag är i klimakteriet, eller jag kan tänka mig att det känns svettigt och klibbigt...ungefär som nu.

Vilken helg det har varit. I fredags var jag så jävla trött på väg hem från jobbet att jag lämnade mina hemmanycklar i skåpet på jobbet. Det kommer jag på på pendeln, med mig har jag däremot mina jobbnycklar. Jag är för trött för att ens bli sur. Som tur är var Stoffe hemma och jag kunde ta mina extranycklar.

Vid det här laget är jag så sjukt trött och deprimerad över faktumet att jag är så trött at jag lägger mig i fosterställning i hörnet av sängen. Tillslut blir jag så arg på att vara trött att jag drar på Muse på högsta volym och trummar med i låtarna på soffan med trumpinnar allt vad jag har tills dammet ryker.

Jag häller upp whisky och greppar gitarren, fick ned en skiss på en framtida låt som jag tror kommer att bli bra.
Några glas whisky senare och utan mat i magen, beger jag mig till stan med Ralle. Vi drar till Babajan där Johanna och hennes polare spelar skivor. Hon trodde aldrig att jag skulle dyka upp...det trodde inte jag heller först med tanke på hur trött och grinig jag var. Jag hamnar i många intressanta samtal, bland annat pappan till ägaren av stället som var Engelsman. Han berättade om när han var och filmade i sydamerika i början av 80-talet. Det var även skoj att träffa Johannas kompisar. Kvällen blir inte allt för sen, vilket var skönt då vi hade en fullspäckad lördag framför oss...

När vi vaknade drog vi till Högdalen. Fan vad folk det var där, det var härligt. Jag tycker att det är så fullt av liv där. Det verkade iofs vara någon slags temadag, det var band som spelade, ett "tåg" som skjutsade runt barnen. Fy fan för att köra det där tåget, fullsmockat med folk och ingen flyttade på sig. Vi drog till en pizzeria en bit bort, käkade en sallad. Det var det första jag ätit på ett dygn nu...förutom en banan. Salladen var sjukt god.

På väg tillbaka upptäckte vi att Tazalybutiken var stängd, och att det hängde polisavspärrning utanpå. Jag gick fram och såg att det satt en skylt på dörren, det stod att det var stängt på grund av rån. Tazaly är alltså en liten kiosk byggd i en barack typ...ser nästan ut som en koja. Jag blev upprörd, vem rånar en sån liten butik som säljer lite småsaker? De som är så snälla. Hoppas att de får tag på dessa idioter!

Vid tretiden blir vi hämtade av Johannas klasskompis och hennes kille. Jag och killen bondade snabbt, han jobbade på Scania! Så det blev mycket snack om lastbilar. Johanna och Therese fick knappt in ett ord. Ett par timmar senare kom vi fram till Grisslehamn. Där skulle vi på kräftskiva.

Det var cirka 15-20pers med, det var lite stelt i början...men allt lättades upp med lite alkohol och sånger. Jag upptäckte dock att jag inte hade något större tålamod för kräftor, jag tycker det är gott...men jag pallar inte sitta och pilla och kladda med maten, jag vill äta den. Så det blev mer dricka istället.
Vi kastade frisbee som dårar in på den mörka kvällen. De hade köpt en frisbee med lampor i, det var fett.

Vi hade bestämt oss för att åka hem samma kväll istället för att sova kvar, det var ju en dag idag också. Jag minns att vi satte oss i bilen, sen plötsligt har både  jag och Johanna somnat, och sen är vi i Älvsjö. Så det kändes som att man var hemma på två minuter. Skönt som fan!

Idag har vi varit fett sega och somnat på soffan. Jag skrev material till kvällens gig på Big Ben, var irriterad på allt möjligt. Tappade ägg på golvet, betedde mig omget och sulade in den i köksluckan efter det...fick torka upp. Onödigt. Men men, ibland får man tillåta sig att göra sånt. Det var ju så länge sen sist.

Big Ben var svettigt och kvavt som vanligt. Jag kom ihåg innehållet i det mesta av mitt material, så jag var nöjd. Måste bara tänka på att sluta att stanna upp tempot genom att vänta på svar för mina retoriska frågor. Jag fick ändå beröm av folk jag inte känner...och det känns alltid bra. Så det var en lyckad kväll.

Garvade mest åt Ola Söderholm när han snackade om vad som skulle hända om Victoria fick en son med  down syndrom, skulle han bli kung ändå? Sen Tobias Jakobsson också bra, han snackade om hur dyra säkerhetsdörrar var...och att det var väl förmodligen det mest värdefulla en tjuv kunde sno från honom.

Nu är jag trött och ska sova...upp tidigt som vanligt. Mycket att fixa denna vecka, tvättstuga och städa imorrn...sen fredag till England med Marcus. Aja...får ta det piano;)

Klassfesten blev en succé över förväntan. Här ser ni oss, jag är såklart den som måste sticka ut genom att stå konstigt längst fram. I bakgrunden ser ni alla som hade oturen att få sina studier störda av mig.

En tjej i klassen: -Jag minns att du hade attitydsproblem med lärarna i skolan, du klarar dig nog bra i arbetslivet. (hon syftade till att hon var för snäll på sitt jobb).

Det var sjukt kul att träffa alla igen, det kändes så tryggt att se att alla var sig lika och fanns kvar. Vi hade så kul att vi bestämde oss för att ses igen nästa år...glömde jag säga att jag tog på mig ansvaret att genomföra detta?

Det ska bli skoj. En kväll, många löften. Jag lovade även att jag skulle styra upp en show på nån miniteater och bjuda alla. Det har för övrigt varit en ambition jag har haft länge. Det kommer bli av innan årets slut. Fan vad fett det ska bli!

Min egna show, ingen tidspress...inga regler, bara jag...i mina olika konstformer. Jag återkommer med mer info vid senare tidpunkt.

Det mest otippade löftet jag gav var att jag skulle skaffa facebook...jag antar att jag får acceptera att det är ungefär som en interaktiv kontaktbok helt enkelt. Det var även skönt att höra att fler i min klass inte hade facebook.

Fan vad sköna ni är min gamla klass!!! Jag är glad att vi gjorde detta, och nästa år kommer bli liiika kul!

Puss och peace!

Japp, nu är jag irriterad. På andra människor igen, människor som ställt till med onödiga konflikter på grund av att de inte kan hantera sina känslor gällande andra saker. Låt det inte gå ut över mig! Jag är känslig och en otrevlig attityd kan verkligen sabba en hel morgon för mig. Egocentrerade människor finns det för många av.

Vissa har ju konsten att låta saker och ting rinna av, jag funkar inte så. Tjafsar nån med mig, kan de räkna med att saker inte rinner ut i sanden. Jag är som en elefant, glömmer aldrig om någon betett sig otrevligt eller drygt mot mig. What goes around comes around.

Rak och ärlig som jag är, kan det ibland svida att få höra sanningen. Folk tror att de kan göra vad de vill. Jag har inga problem med att omkategorisera folk från vän till bekant, eller från vän och kollega till enbart kollega.

Jag har inga problem med att frysa ut folk utanför min sfär som jag inte tycker förtjänar mig energi.

Jag har ganska enkla sunda svenska värderingar jag försöker hålla mig till så gott jag kan; Som man behandlar andra blir man behandlad själv. Alltså kan det vara bra att handla med en smula ödmjukhet när det handlar om närstående och kollegor. Men långt ifrån alla kan lista ut denna ekvation.

Sådär...så har man ventlierat lite.

Har inte bloggat så mycket på sistone som ni märkt, men för den sakens skull betyder inte det att jag inte gjort saker:P

Coldplaykonserten var sjukt lyckad. Vi fick asbra platser precis intill en av scenerna som gick ut i publiken.

Nu är vi här. Nu ska vi se coldplay. Ska vara vid Stadion vid kl 15. Förmodligen när man kommer fram blir väl reaktionen: "Shit vad mycket folk". Sen är insläppet kl 17.30.

Förbandet heter White Lies och kommer också från England. Lyssnade lite på dem på youtube. Lät intressant, ska bli kul att se.

Ska fixa iordning lite matsäck nu och dra iväg snart. Jippie!