Så dags då...
Antingen har det blivit lite ohett med blogg i största allmänhet, eller så är det bara jag som slutat engagera mig vad det gäller bloggandet. När mikrobloggen slog igenom blev det hett med att twittra, bara ytlig tomhet, men ändå lite skoj. Men nu lockar inte ens det särskilt mycket, så nu ägnar jag varken åt regelbunden bloggning och twittring.
Jag gick med i facebook för ett tag sen, och det blev precis som alla andra sa: -Det är roligt i början när man addar en massa vänner och säger hej...men sen dör allt bara ut.
Problemet är att jag fan inte har något att säga egentligen, jag har sagt mitt. Jag tror jag var mån om att yttra mig mer när jag var runt 19-22, sen blev det tjatigt. -Världen är orättvis, korrupt och miljöfarlig. Vi föddes inte för att jobba bort våra liv, utan för att leva och uppskatta livet. Jag har redan sagt allt det där, och det är inte som att jag har ändrat mig särskilt mycket. Men jag vet det redan, jag har bearbetat och tagit ställning...sen stannade det av liksom?
Allt går i nån slags loop, allt kommer i repris. Intressen och idéer tas tag i på nytt, med nytt fokus, nytt perspektiv. Precis som vardagen i ekorrhjulet, hoppet om att en dag kunna lämna ekorrhjulet och göra det man egentligen vill och brinner för.
Så egentligen är allt som vanligt, fast på en annan nivå nu. Har ägnat mycket tid åt musik som jag njuter av att göra. Försöker få nån slags ordning i vad jag vill satsa på, det är kul med olika genrer och olika projekt. Har gjort en del rock på sistonde som jag vill slipa upp lite och skriva texter till.
Jobbar med förberedelserna av en dokumentärfilm vi ska göra på Kulturhuset. Stand-up-fronten har det varit lugnt på. Men har inte skrivit något nytt på sistonde heller, har några idéer som snurrar i huvudet som kan bli skoj.
Ska dra och se franska Air i slutet av månaden, det blir månandens utdelning, sen i december blir det Pete Doherty. Kanske ska ha som motto att se en konsert i månaden, har blivit så ända sen augusti nu:D
Jag gick med i facebook för ett tag sen, och det blev precis som alla andra sa: -Det är roligt i början när man addar en massa vänner och säger hej...men sen dör allt bara ut.
Problemet är att jag fan inte har något att säga egentligen, jag har sagt mitt. Jag tror jag var mån om att yttra mig mer när jag var runt 19-22, sen blev det tjatigt. -Världen är orättvis, korrupt och miljöfarlig. Vi föddes inte för att jobba bort våra liv, utan för att leva och uppskatta livet. Jag har redan sagt allt det där, och det är inte som att jag har ändrat mig särskilt mycket. Men jag vet det redan, jag har bearbetat och tagit ställning...sen stannade det av liksom?
Allt går i nån slags loop, allt kommer i repris. Intressen och idéer tas tag i på nytt, med nytt fokus, nytt perspektiv. Precis som vardagen i ekorrhjulet, hoppet om att en dag kunna lämna ekorrhjulet och göra det man egentligen vill och brinner för.
Så egentligen är allt som vanligt, fast på en annan nivå nu. Har ägnat mycket tid åt musik som jag njuter av att göra. Försöker få nån slags ordning i vad jag vill satsa på, det är kul med olika genrer och olika projekt. Har gjort en del rock på sistonde som jag vill slipa upp lite och skriva texter till.
Jobbar med förberedelserna av en dokumentärfilm vi ska göra på Kulturhuset. Stand-up-fronten har det varit lugnt på. Men har inte skrivit något nytt på sistonde heller, har några idéer som snurrar i huvudet som kan bli skoj.
Ska dra och se franska Air i slutet av månaden, det blir månandens utdelning, sen i december blir det Pete Doherty. Kanske ska ha som motto att se en konsert i månaden, har blivit så ända sen augusti nu:D
