kleton

Ätit på tok för många bufféer under veckan, och på tok för mycket godis.

Har tränat lite på Sats. Har jobbat en hel del, softa kamrater.

Har varit på firmafest. Har varit på konsert. Har varit på efterfest.

Träffat en massa kompisar,  och haft väldigt roligt och trevligt.

Haha, jag har verkligen ingen större lust att blogga nuförtiden...det kanske skiner igenom;p

Mitt liv utan laptop är inte så jobbigt som jag trodde. Det är rätt skönt att slippa hänga på internet så mycket. Jag nöjer mig med mina små gästspel som nu, på en förfest i vasastan.

Så vad händer? Jag har skaffat en kalender, börjat fylla den med saker att göra. Jag är inte längre arbetslös, jag är inte längre singel.

Jag kommer att flytta inom kort. Ska få ordning i mitt liv. Nåndag skaffar jag mig en ny laptop och kommer att skriva oftare...förmodligen.

Men just nu kommer det att bli glest med inlägg, ha det göttan tillsvidare...

I 3 år har den varit min trogne vän. Ikväll orkade den inte mer. Efter resor runt asien, till London, till Liverpool, Skåne... I vått och torrt alltid fungerat.

Jag visste att dagen skulle komma... Nu är det ett faktum. Jag kommer alltid att minnas dig, compaq presario 2200 från Kuala Lumpur.

Vila i frid. Jag kommer sakna dig!

Ni läste rätt, min laptop är död!

RIP

Fullpackat Big Ben i afton. Jag var nervös som fan, och körde på Engelska. Skitmånga kompisar hade dykt upp, och fett många komiker där.

Det blev en intensiv kväll med mycket snack och mingel.

Jag fick mycket beröm för mitt uppträdande. Jag tackar och bockar verkligen för all beröm jag fick, jag ska försöka ta åt mig mer av den än av min egna självkritik. Jag vet dock att jag kunde ha gjort bättre ifrån mig.

Men hur som helst blev det en lyckad kväll. Tack alla som var där!:D

Imorrn arbetsintervju...

Har precis vaknat från en powernap, ätit middag och nu sitter jag bara och stirrar. Om ett par timmar ska jag köra stand up. Det ska gå bra, men fy fan vad jag är trött och seg nu.

Nä, nu säger mitt sunda förnuft: -Du får berätta om saker och ting senare Leon, nu måste du fixa med kvällens material!:P

Ja, jag stör mig åter igen på nånting. Detta har jag stört mig på länge. Människor som inte skriver ordentligt, fast att jag vet att de kan!

Lata människor som använder ord, eller inte ord utan bl.a. bokstäver istället för ord.

Det heter fan JAG och inte JA.

Det heter OCH och inte Å.

Det heter DET och D.

Det heter ÄR och inte E.

Avslutar man en "öppen mening" så avslutas det med TRE punkter och inte TVÅ eller något annat...

Skärp er för fan, ni kan bättre! Skyll inte på lathet, för så jobbigt är det inte! För er som udrar, så JA, jag orkar störa mig på det för det ser så förbannat dumt och ointelligent ut!

"-Ja e så jävla lat å orkar inte skriva d som d egentligen (igentligen) ska skrivas.."

Precis, det är typiskt mig att störa mig på något som detta, och jag vet att jag inte är ensam.

Peace!

Jag kan fan inte låta bli att skriva om detta. Har inte sett på TV på ganska länge, och la märke till att Apoteket kör en hel del reklamer på TV. En reklam är för en salva mot analklåda. ANALKLÅDA, vilket jävla ord asså. Jag kunde inte sluta skratta, morsan bara stirrade på mig.

Det är tydligen vanligare än man tror, säger de. Analklåda. Vilket tabubelagt ord det måste vara.

-Hur är det med analklådan?

Human bodies are great!

Efter en dålig natts sömn flög jag upp ur sängen vid 09 och gick ned och drack ett glas juice. Ignorerade tröttheten, ringde Marcus. Det sista vi sa när vi la på vid 03:30-tiden inatt var att vi skulle ringa varandra vid nio för att se till att vi gick upp.

Drog med tåget in till stan med kamera. Mötte upp David, käkade lunch. Försökte planera för lite filmande, men blev mest en massa snack. Drog sedan till gamla stan och filmade i en timme, sen blev det kallt. Drog till Norra Brunn. Visade det jag klippt från Boulevardteatern. David verkade nöjd med min klippning. Kändes kul.

Är så sugen på att se Henrik Schyfferts show "The 90´s". Han är en så inspirerande kille, kul att det går så bra för honom. Det är han värd. Go Henrik! En annan inspirerande kille var John Houdi, som är grym på att buktala. Finns förmodligen att se på comedytv. Peter Wahlbecks kommentarer på Björn Gustafsson var också grymt roliga, "Guldduvan" kallar han honom för och driver lite. Peter är också en av mina idoler.

Tänkte egentligen inte dricka något i helgen, men tanken av att dricka ett par kalla öl var för lockande så plockade upp några burkar på bolaget. Ringde spontant morsan och vi bestämde att vi skulle äta middag tillsammans bara jag och hon.

Det var länge sedan jag umgicks med bara mor min, god middag blev det. Sen ligga och mysa i soffan och titta på TV. Det var "Lets Dance". Det är ett helt ok program måste jag säga. Dans är trevligt. Det enda jag störde mig på vad idol-Ola, och sen tycker jag att Uffe Larsson förjävla läskig och olycklig ut nu när han blivit så smal. Jag minns när jag var med i nån frågesportstävling på centralen som han höll i. Då var han go och rund. Nu undrar man varför han utsätter sig för att vara med i TV. Tror de fick sämst poäng på hela tävlingen.

En annan rolig grej jag och morsan la märke till är hur David Helenius sträcker fram micken till deltagarna medan de får sin kritik av juryn, då de själva inte säger något utan bara står och flåsar i micken. Rätt kul. Bäst var helt klart Linda Lampelius. Sexig, med utstrålning och karisma:P

Efter det kollade vi på en långfilm med Gwyneth Paltrow och Michael Douglas. Manuset var riktigt bra till de sista 5-10minutrarna. Synd, bra film annars.

Har fått en del trevliga samtal angående jobb och även en casting för en reklamfilm som jag ska gå på på söndag. Ska bli riktigt spännande. Har även fått kontakt med en eventbyrå.

Stack sedan hem för att försöka skriva mitt material inför söndag, än sålänge består allt mest av tankar och stödpunkter. Men det ska bli bra. Men jag vill att det ska bli extra bra.

Nu är jag rätt färdig och förhoppningsvis får jag en god natts sömn...nya äventyr imorrn!

Jag mår bra!:D Tack!

Nu har man kommit igång med sin nyttiga kost, långa morgonpromenader innan frukost och härliga träningspass på gymet. Känslan av att sitta i bastun efter ett härligt pass, där man faktist inte hoppat över något av det man planerat, är oslagbar...nästan...typ. Aja, det är jävla skönt iaf.

Nu verkar det vara jobb i sikte, vill inte ropa hej innan man är över ån. Men snart sätter saker och ting igång iaf. På söndag är det stand up på Engelska på Big Ben för min del, måste ägna energi åt det.

Man kan säga att jag känner mig rätt nöjd med saker och ting just nu, och har en del spännande saker uppraddade de närmsta dagarna. Imorrn kl 13 ska jag träffa David i stan för att hitta på lite skoj...

Ska skriva mer när jag orkar.

Peace!

Elliot Smith passar så bra till de mörka månaderna om året, visserligen har jag lyssnat på honom under årets ljusare dagar. Det är iofs inte poängen med varför jag skriver om detta.

Det är mer känslan, det är deppig och tung musik, men så skönt. Det är lite märkligt, att man kan finna en skön känsla med att vara lite nere. Snarare att man inte stör sig på det, man glider genom dagen ändå. Man går genom stan och släpar med fötterna, kommer ned i tunnelbanan och ser att det endast är 28min kvar tills nästa....men man orkar inte bry sig. Det är det som är det sköna med det hela.

Idag har verkligen varit en inte orka bry sig dag. Det känns som att allt står stilla, men gör det verkligen det?

Trots att molnen står still i himlen, och regnet är som en dimma som bara svävar runt i den gråa tristessen som vi upplever år ut och år in i Sverige. Ja, ni vet den här tristessen som vi måste uppleva, för att kunna uppskatta sommaren som aldrig blir så bra som man hoppats. Alla blir deppiga på vintern, för annars vet vi inte vad glädje är som vi åter igen får uppleva på våren.

Men inombords åker jag på resor, ständigt fram och tillbaka under mitt liv. Återupplever, minns, sorterar, filosoferar. Det kanske ni gör med? Jag menar inte att det är något speciellt, men ifall ni trodde att ni var konstiga som gjorde så, så är ni iaf inte mer konstig än jag är.

Fast jag är inte konstig. Jag har värdighet, intellekt och allmänbildning, är lyhörd, medveten...men det kanske är just det som är konstigt? Jag trivs med det, skulle dock vara roligare om man träffade fler sånna till skillnad från sånna som inte är det.

Äsch, idag var ännu en sån här dag som inte riktigt räknas, har haft dem förr, kommer att ha dem igen...

God morgon, klockan är 04:00!

Nu blir det verkligen tydligt varför jag är en nattmänniska. Jag finner ro då helt enkelt. Det är så mycket brus som sker under dagarna hela tiden. Jag konstaterade ikväll att jag kanske riskerar att hamna på nån klinik i framtiden för kommunikationsberoende typ.

Jag raderade alla SMS i min inkorg på mobilen igår kl21:50. Idag kl 21:54 hade jag 26 SMS, vilket är rätt mycket. Så var det inte förr. Idag har jag suttit i telefon i mellan 5-6 timmar med olika personer. Övrig tid har jag suttit på MSN eller snackat med Joel och sen Erik som kom förbi.

Jag gillar dock kommunikation. Jag älskar att hålla kontakt med folk, men bieffekterna är att man inte får särskilt mycket konkret gjort. Men man utvecklas ändå samtidigt. Det händer saker i ens huvud. Man utvecklar planer och analyserar saker, ventilerar tillsammans med folk. Ganska trevligt ändå.

Men nu ska jag t.ex. köra årets första stand upgig imorrn och jag vill skriva mitt material, men det händer så mycket annat spännande runt omkring hela tiden. Som nu var det mer spännande att skriva blogg, men jag måste typ göra det för att rensa huvudet lite. Dessa tankar har snurrat i skallen under de senaste timmarna.

Jaja, nu är natten strax här officiellt, så time to skrida till arbejt!

Men nej, det är inte roligt! Saker och ting suger. Jag försöker ha en positiv inställning, men just nu känns det som att det inte tjänar någonting till.

Finns väl inte så mycket annat att göra än att finna sig i det, och göra något roligare av det vid nåt annat tillfälle. Sitta på nattbussen mitt i vintern och lyssna på Elliot Smith. Glo på alla människor, se hur de gestikulerar. Är de lyckligare än jag? Är jag surputten i det hela?

Jag kanske är sur och grinig, men livet blir sällan riktigt som jag vill. Så är det kanske för alla. Men kanske andra är bättre än jag på att hantera det?

Livet gör mig allt för ofta ledsen och besviken tyvärr...jag som trodde att jag kunde lita på livet.

Eller ska jag vara tacksam för saker som att jag inte är tjock, flintis och handikappad? Kanske? Jag vet inte, kanske är man oförskämd? Kanske är man bortskämd?

Kanske skulle livet vara enklare som mindre medveten och korkad? Men om det är det som är valet, så tackar jag nej...

...lite tålamod till har jag iaf.

Då var 2008 igång. Den första illusionen är redan bruten, bara för att det var nyår nu ändrades inte särskilt mycket. Visst nyår var trevligt med fest och träffa människor. Folk skrattade, folk log, folk hade trevligt. Det spelades musik, det dansades. Sen var vi här, 2008 som ett blankt papper i ett ritblock. Som bara väntar på att det första strecket skall dras i ännu ett år av världshistorien.

Nu har man chansen, allt är nytt och fräscht. Möjligheternas år. 2007 blev ju sådär, det verkar många hålla med om. 2005 och 2006 var rätt ok tror jag. Visst jag vet att jag hade mina svackor då med, men nu när man blickar tillbaka kommer tankarna upp om att "Det var bättre förr." Var det verkligen så? Kanske? Jag minns inte faktist.

Varför minns jag inte? Kan det ha att göra med att jag allt för ofta rymde? Att jag allt för ofta rymmer? Jag rymmer hela tiden, bort från det jobbiga. Det jobbiga är det jag aldrig kommer fram till, och det jag aldrig kommer fram till är det  jag tappar bort vägen till på vägen dit. Varför tappar jag bort vägen då? Jo, för att jag tappar fokus. Vad beror det på? Att jag allt för ofta har dåligt tålamod. Har det att göra med att jag inte ger saker och ting chanser? För att jag tror de ska vara tråkiga? Eller är saker och ting tråkiga på riktigt?

Det beror väl på hur man ser det? Vad man har för inställning. För livet blir till vad man gör det, det vet alla. Åtminstonde får man höra det lite då och då, och det kanske stämmer.

Om vi låtsas att något inte är så farligt som man tror så blir det inte så farligt. Sen om vi belönar oss för det tråkiga vi gör så blir ju allt lättare och mer motiverande. Så hur motiverar vi oss? Genom att fly?

Jag minns att när jag jobbade i London och skulle lägga undan pengar till Asien stod jag och blandade cement för hand i en skottkärra i ösregnet, men visualiserade hur jag låg sen och flöt på en luftmadrass i Thailand. Det gjorde att jag pallade med det, och sen blev ju livet till vad man gjorde det. Jag låg sen på den där luftmadrassen och tänkte tillbaka till mina dagar i regnet i London. Jag hade rymt det jobbiga. Sen var man plötsligt hemma igen.

På en mindre skala kanske man står på sitt tråkiga jobb och funderar över helgen. Då man ska ut och skämma bort sig för sina surt förvärvade pengar. Det skall minsan vara middag med förfest, sen taxi till krogen, inträde, garderob, drinkar, öl, bjuda på drinkar, man ska vidare, nytt inträde, ny garderob, nya drinkar och öl. Fyllekäk, och taxi hem. Sen vaknar man nästa dag fattig, bakis med ångest och minns ingenting.

Man kanske skiter i både resor och festande. Man kanske sparar pengar till en stor TV som man ska sitta framför när man kommer hem från jobbet. Som man kan rymma iväg in i en film tillsammans med. Eller så kanske man bara ut och ska shoppa, shoppa nya saker. Glömma allt det jobbiga i några timmar, sen använda kläderna och supa ned sig i dem. Tillfredsställa egot en stund när man går runt i sina dyra kläder. Men sen när man inte orkar se på TV längre och kläderna ligger i smutsen?

Vad gör man då? När allt verkligen bara känns piss och man inte längre kan blunda för saker och ting? När "Det ordnar sig" inte hjälper längre? När man inte orkar lura sig själv längre.

Då får man lov att slå på "The show must go on" med Queen och sätta igång med att lura sig på nytt. Ställa in sig på nya planer. Det verkar ju uppenbarligen vara så livet funkar.

Alla vet att vi lever i en pissvärld. En värld som kunde varit vacker, men som vi tillsammans kollektivt förstör genom att arbeta så jävla mycket och överkonsumerar allt. Sen när vi mår dåligt av saker och ting, så rymmer vi in i våra världar. Droger, drömmar, fantasier, sex, shopping, filmer, underhållning.

Sen exploaterar vi allt också. När inte vanliga droger duger till längre, använder vi tyngre droger. När våra drömmar inte duger till längre, får vi storhetsvansinne och saker spårar ur och det blir inget av inget. Fantasier blir till verklighet, och tyvärr är inte alla fantasier människor har så nyttiga. När vanligt sex inte duger till längre, kör vi in på perverterade spår och tillslut handlar det inte längre om sex. När vi shoppat tillräckligt, uppskattar vi inte längre saker och ting, och handlar nya saker och ting för att ersätta saker och ting tills vi tillslut får ekonomiska problem.
När vanliga filmer inte tjänar tillräckligt med pengar, blir dagens långfilmer till långa reklamfilmer istället med subtila budskap att vi ska HATA VARANDRA och KÖPA MERA!

Men vem gör något åt det? Vi har väl annat att göra, annat att bekymra oss över.

Vad-är-problemet? Ska livet behöva vara såhär förbannat kämpigt och svårt? Finns det inget sätt som gör det lättare för alla?

Jag vill inte sluta som nån gnällig gammal gubbe innan jag är 30, men jag tänker heller inte lura mig genom att blunda och fly verkligheten. Jag tänker inte låtsas att allt är så jävla soft, samtidigt som jag inte orkar gnälla.

Ska klura vidare i mina tankar...