Back in Peckham.

Jag lyckades skrämma livet ur Emily när jag kom tillbaka till huset, hon hade satt upp en lapp på dörren som jag stod och läste som handlade om att hon skulle hämta nån kompis vid stationen, som hon plötsligt öppnar dörren och skriker till.

Medan hon drog och mötte sin kompis, så tog jag en välbehövlig dusch. När jag var klar, var de tillbaka. Jag hälsade och frågade lite saker, jag fick inget svar, men fick snart veta att han var fransman.

Vi gick sedan ut till en pub, drack en öl, snackade Engelska i slow motion så att fransmannen skulle hänga med. Det var svårt att förstå hans franska dialekt, men ganska så skoj faktist.

Vi gick sedan till en annan pub och åt lite mat, vi beställde alla hamburgare med chips. Jag höll på att garva ihjäl mig när fransmannen började prata om: "My cars parents", tydligen har de lite annorlunda gramatik på franska och syftade såklart på hans förälrars bil.

Jag åt upp min egna hamburgare, och även halva Emilys. Vi drack en del öl, och snart satt jag och hittade på franska ord. Vi hade sedan en nostalgistund och satt och sjöng låtar från hela nittiotalet. De från de andra borden hörde oss också tydligen, men det var bara kul...tror jag.

Vi vinkade adjö till vår franske vän. Efteråt fick jag reda på att han varit jättekär i Emily i flera år, och flyttade dit för att lära sig engelska för att kunna prata med Emily. Emily förklarde att han inte var hennes typ, han sprang dock väldigt snabbt till bussen.

På väg hem diskuterade jag och Emily att vi båda har väldigt låg vilopuls. Hon har 46 och jag 48, ännu en sak som kanske ligger i släkten?

Vi stannade till och köpte entusiastiskt 4 burkar öl till, men så fort vi kom hem blev vi båda aströtta och deckade.

Idag sov jag 10 timmar till Emilys förvåning. Sedan gick vi ut i parken och spelade badminton i solen, var fett nice. Lite synd att det blåste, var lite svårare att spela då. Vi la ned efter ett tag och låg i solen och snackade skit.

När vi kom hem bytte vi lite bilder vi tagit, orkar inte ladda upp några nu, är för lat. Ligger i hennes säng och skriver dricker en av ölen som vi köpte igårkväll. Känner doften av pasta som hon håller på att laga, ska bli fett gott...

Imorgon blir den långa resan till Heathrow, som kommer typ ta längre än flygresan till Arlanda sedan hem till verkligheten i Sverige...suck.

Men om några dagar har jag ändå en ljusglimt att se fram mot!:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0