Keep on smiling Grandma...
Efter en natt med de roligaste drömmar jag nånsin haft typ, fick jag höra att jag legat och gapskrattat i sömnen. Lite ironiskt med tanke på att det var natten innan farmors begravning.
Vi gick upp, käkade ägg och bacon på toast till frukost. Vädret ute var fint. Vi fick vänta aslänge på en buss som vi skulle med, medan vi såg 8st åka åt andra hållet. Tids nog kom vi fram till London bridge och gick in på en fin blomsteraffär som låg i ett valv under en bro.
Det var en spanjor som ägde, ascool liten affär med smak på musik. Gott luktade det där också, men det kanske det gör på de flesta blomsteraffärer. Han svängde ihop en jättefin bukett åt oss, med röda rosor och liljor.
På kortet skrev vi "Grandma, keep on smiling down on us, rest in peace, love Emily & Leon" Det var då man började hajja lite mer att man skulle på begravning, det var fortfarande svårt att greppa.
Vi satte oss utanför en pub för en "stiff drink" innan vi begav oss mot tunnelbanan norrut.
Väl framme vid kyrkogården gick allt rätt snabbt, en eskort av bilar föjlde bilen med kistan i.
Kistan bars in, och folk hann knappt hälsa på varandra innan cermonin hann sätta igång.
Jag och Emily skulle sätta oss bredvid varandra, men i all hast tänkte jag att det var bäst att sätta sig vid farsan.
Jag satt längst fram, närmast kistan. Det kändes skönt, då slapp jag titta på nån annan. Det lästes böner, sjöngs ett par psalmer, berättades lite om farmors liv.
Stämningen var ändå ganska god trots många tårar. Av någon anledning stod jag bara med pokerface hela cermonin, rörde inte en min, kände bara ett lugn. Lite högg det väl till när kistan försvann in bakom en port.
När vi kom utanför salen regnade det, allt kändes som en film. Farsan började inte helt otippad snacka om något helt oväsenteligt, bussbiljetter.
Vi åkte bil till en annan sal i Edgware där det bjöds på mat och dryck. Släkten snackade skit, och det var trevlig stämning. Folk skojade med varandra, och det glömdes nästan bort att vi precis varit på en begravning.
Vi åkte sedan hem till farmor och farfars hus och drack lite, och pratade. Jag trodde det skulle vara jobbigt att vara där, men det kändes lugnt. Såg den sista bilden på farmor innan hon dog, hon såg lugn och glad ut. Hennes ögon lyste.
Kvällen fortsatte på Indisk restaurang innan vi slutligen tog tåget till centrala London och drack en öl till innan vi tog bussen hem och sov...
