God Jul? Och vad har man att säga?
Det är första året nu det verkligen börjar ta emot att säga "God Jul!". Jag må låta tjurig eller tråkig, men det känns bara onaturligt att säga det...
-God...jul? Varför säger jag det? Varför sa jag det förr? Det väl naturligare då antar jag, man var mer förberedd. Men vad är det man ska förbereda sig på? I skolan läste fröken historier ur bibeln, om när Jesus kom till Jerusalem...eller Betlehem. Har svårt att minnas märker jag nu när jag försöker tänka tillbaka, eller det kanske hade att göra med att jag mest satt och lekte med mitt ljus som man hade på sin bänk. Plockade i små stearinbitar och ryckte små trådar från insidan av tröjarmen. Strumpludd brann också bra.
Emellanåt koncentrerade man sig på sagan, precis, sagan. Det är bara en saga...en saga som man firar. Man hade sin tyska chockladkalender med översött tyskt godis. Man fuskade ju såklart och öppnade luckor i förväg, saboterade för sig själv.
Vintern 1991 var det Sunes Jul på TV om jag inte minns fel. Man pallade sig upp när det var mörkt ute utan problem. Oftast var det snö ute, och i lägenheten luktade det jul från apelsinen man spetsat med nejlikor under nån pysseltimme i skolan.
Granen luktade ju såklart, och det var jättespännande med alla klappar som låg under granen. Kanske var det nån av de där prylarna man hade ringat in i Stor och ltens katalog som dolde sig bakom pappret? Ja, numer heter det väl BR-leksaker om jag inte sett fel, det hette så för några år sen iaf.
I skolan hade man även fått öva på att sjunga julsånger i en dryg månad fram tills julavslutningen. Hosianna davids son var ju en hit, och Gläns över sjö och strand.
Inget sånt i år. Inga julkalendrar heller, inga apelsiner med nejlikor i, ingen gran, ingen kalles jul på tv. Julen lyser med sin frånvaro i år. Har jag saknat den? Nej.
Ändå så var den här dagen så stor när man var liten, den heliga dagen dit allt ens hopp riktades. När den väl kom ville man avnjuta dagen som om det vore den sista after-eighten i asken. Man äter den långsamt bit för bit, man ville inte missa något av upplevelsen.
Nuförtiden är det inte ens nån snö alls på julafton. Jultomten har inte varit här, han har väl torskat för olovlig körning, fortkörning, vårdslöshet i trafik eller nåt. Skämt åt sido, det är ingen större julstämning.
Jag bryr mig inte särskilt mycket dock. Men det känns bara skumt att säga saker och ting man inte menar, god jul. God vadå? Vad är julen liksom? God sitta med släkten och ha trevligt dag kanske?
Jaja, ska väl göra mig iordning för att fira jul snart då...peace!
-God...jul? Varför säger jag det? Varför sa jag det förr? Det väl naturligare då antar jag, man var mer förberedd. Men vad är det man ska förbereda sig på? I skolan läste fröken historier ur bibeln, om när Jesus kom till Jerusalem...eller Betlehem. Har svårt att minnas märker jag nu när jag försöker tänka tillbaka, eller det kanske hade att göra med att jag mest satt och lekte med mitt ljus som man hade på sin bänk. Plockade i små stearinbitar och ryckte små trådar från insidan av tröjarmen. Strumpludd brann också bra.
Emellanåt koncentrerade man sig på sagan, precis, sagan. Det är bara en saga...en saga som man firar. Man hade sin tyska chockladkalender med översött tyskt godis. Man fuskade ju såklart och öppnade luckor i förväg, saboterade för sig själv.
Vintern 1991 var det Sunes Jul på TV om jag inte minns fel. Man pallade sig upp när det var mörkt ute utan problem. Oftast var det snö ute, och i lägenheten luktade det jul från apelsinen man spetsat med nejlikor under nån pysseltimme i skolan.
Granen luktade ju såklart, och det var jättespännande med alla klappar som låg under granen. Kanske var det nån av de där prylarna man hade ringat in i Stor och ltens katalog som dolde sig bakom pappret? Ja, numer heter det väl BR-leksaker om jag inte sett fel, det hette så för några år sen iaf.
I skolan hade man även fått öva på att sjunga julsånger i en dryg månad fram tills julavslutningen. Hosianna davids son var ju en hit, och Gläns över sjö och strand.
Inget sånt i år. Inga julkalendrar heller, inga apelsiner med nejlikor i, ingen gran, ingen kalles jul på tv. Julen lyser med sin frånvaro i år. Har jag saknat den? Nej.
Ändå så var den här dagen så stor när man var liten, den heliga dagen dit allt ens hopp riktades. När den väl kom ville man avnjuta dagen som om det vore den sista after-eighten i asken. Man äter den långsamt bit för bit, man ville inte missa något av upplevelsen.
Nuförtiden är det inte ens nån snö alls på julafton. Jultomten har inte varit här, han har väl torskat för olovlig körning, fortkörning, vårdslöshet i trafik eller nåt. Skämt åt sido, det är ingen större julstämning.
Jag bryr mig inte särskilt mycket dock. Men det känns bara skumt att säga saker och ting man inte menar, god jul. God vadå? Vad är julen liksom? God sitta med släkten och ha trevligt dag kanske?
Jaja, ska väl göra mig iordning för att fira jul snart då...peace!
Kommentarer
Trackback
