Dags att börja stryka.

Jag har kommit fram till att jag nog faktist trivs utan att ha någon vardag, jag gillar att göra olika saker lite som jag känner fört. Är det det som kallas frihet kanske?

Men frihet? Jag gör ju saker och ting jag måste fixa, och en del saker jag vill fixa. Blandad frihet kanske eller en balanserad vardag? Vem vet, vad händer då?

Igår när jag steg av flygbussen vid S:t Eriksplan, så ringde jag Shari. Shari är korta killen från kexchockladreklamen som får smulor i håret av de längre basketspelarna i basketlaget han är med i. Jag har själv inte sett den reklamen, men det roliga är att alla andra verkar ha sett den.

Jag kom fram till att Shari är känd av större delen av svenska folket, men hans kändisskap måste aktiveras för att fungera. Folk vet inte vem det är när de ser honom, men när jag påpekar för folk vem det är, kommer de plötsligt på vem han är. Jag testade det igår när jag Shari och Marcel käkade pizza på söder.

Av någon anledning påpekade jag för pizzabagaren att det var Shari som var med i reklamen, jag såg minen när han ba; "Nä...nää? Nää, aaa shiit, vad ballt, wow, det är det ju, shiiit..." Med andra ord var han mycket imponerad, så imponerad att han glömde ta ut pizzorna i tid. De blev lite brända. Det är en kartläggning av en slags kändis, inte B-kändis, inte Kändis, men ändå känd? Flummigt.

Kvällen fortsatte över några slöa öl hos marcel, var inte riktigt på hugget. Det var soft att snacka skit, men Marcel skulle iväg och träffa någon tjej så jag ringde morsan och snackade skit och rörde mig hemåt.

Tidigare innan pizzan satt jag och Alfredo och klippte lite material från Helsingborg. Özz Nujen, David Batra, Måns Möllen, Hasse Brontén, Lasse Karlsson och Martin Svensson hade varit och kört ett framträdande som en del av en turné. Vi håller på att klippa ett reportage från det som ska läggas upp på www.comedytv.se

Jag dyker upp hemma där det är halft urspårad fyllefest, så jag försvinner ned i källaren och tar itu med att laga dörrjäveln som stört mig i över ett år från gamla lägenheten i Bromma.

Nån timme senare är dörren som ny, fy fan vilken lättnad. Jag hade slagit lite för hårt mot dörren med lite för kompakt knuten näve när jag hade blivit lite för arg en gång i tiden. Men som man bäddar får man ligga.

Jag hade köpt plastic padding. Det dumma var att jag glömde använda härdaren första gången, den var tydligen ganska så viktig. Jag fick den informationen förklarad för mig av en forskare på en fest faktist...

Efter att en högst upprörd housemate dyker upp vid 06 snåret, bestämmer jag mig vid 06:30 imorse för att gå upp och käka frukost.

Vid 07:30 tiden är jag på väg med dörren på taket mot bromma. Jag upptäcker efter att jag satt dörren på plats, hur förbannat trött jag är och hur optimistisk jag varit med att gå upp, så att jag somnar i några timmar.

Stefan dyker upp senare i lägenheten, vi städar och käkar en sista pizza där och snackar gamla minnen från tiden vi bott där. Vi bodde där i  drygt 2 år. Tänk så tiden går.

Sedan drog jag hem, hoppade studsmatta, duschade, snackade med Joel, ringde Goran och fixade en ny stand up tid den 6:e på Comedy planet.

Drog sedan hem till syrran, käkade, ringde farsan. Blir begravning på torsdag.

Nu kom morsan hem från stan för en stund sen, hon gjorde mackor åt mig. Nu är jag förbannat trött och är måttligt motiverad för att skriva något mer...kanske därav detaljfattigdomen. Aja, snart en promenad hem längs vattnet till sängs...

Men lättnaden för idag är att jag kan stryka min gamla lägenhet från min "att-göra-lista".

Peace!


Kommentarer
Postat av: M

jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag älskar dina texter och din blogg.. fan vad du är duktig på att välja dina ord och meningar.. jag är imponerad, riktigt!

2007-07-31 @ 20:28:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0