kleton

Wow säger jag bara, vad mer kan man säga? Finns inte riktigt ord som kan beskriva känslan jag upplever nu.

Jag sitter här och försöker samla och smälta alla intryck från denna magiska dag.

När jag vaknade dock hade jag en konstig känsla, hade drömt skumma saker. Jag ville ändå sova vidare, jag var inte trött, men jag kände inte för att vara i denna dimensionen riktigt just då... Jag ville tillbaka in i drömmarnas värld, jag ville bara avlägsna mig från allt.

Men det gick inte. Jag gick upp, det var en  varm och solig morgon. Joel och Rasmus hade dragit iväg till jobbet, och jag funderade på hur jag skulle förbereda mig inför den stora kvällen, nämligen att köra stand up på Big Ben Comedy på söder.

Efter en frukost bestående av kall gröt pallar jag mig iväg ut i solen. Jag går ned till en skog här på Lidingö som jag varit i mycket som barn. Jag gick runt bland klipporna vid vattnet, genom skogen med dess stora vackra gröna träd. Jag kände mig bara avdankad, var inte sugen på något, inte sugen på att köra stand up comedy.

Allt kändes så typiskt, att man ska känna så en sån här dag. Jag gick vidare och kom till ett träd, på stammen var formen av ett stort öga. Det var så symetriskt och såg verkligen ut som ett öga. Jag ändrade helt vibb, jag kollade upp och såg att trädets färg på löven skilde sig från alla andra träds färger. Trädet fick mig på andra tankebanor, och allt kändes bättre. Jag gick tillbaka mot huset.

Malins mamma satt ute i trädgården, hon frågade om jag ville ha lite frukost. Jag tackade inte nej. Vi satt och hade fina diskussioner i solen och åt jättegott bröd. Jag fick en bok som hon hade lagt undan åt mig i flera år. Boken handlade om sånt som intresserar mig, alla världsliga mysterium och hur de hänger ihop.

Malin kom sedan ut och åt med oss. Sedan gick vi in till huset och jag visade Malin en film om Chakrasystemet, hon diggade filmen fett. Vi hade intressanta samtal, sedan skulle hon iväg och plugga...

Ensam igen. Klockan hade tickat på. Jag hade fortfarande inte skrivit ned konkret vafan jag skulle säga där på kvällen.

Kunde det vara möjligt att jag om mindre än tre timmar skulle stå på en scen? Vafan håller jag på med? Ska jag skita i det? Kan jag ju inte göra, fan vad mesigt. Nej det kommer gå bra...men tänk om det skiter sig, vafan, jag pallar inte med? Varför ska allt vara så jobbigt, kan inte allt flyta?

Dags att kolla tåg, plötsligt är man på väg till stan. Möter upp Jani, träffar en annan gammal bekant på tuben. Plötsligt är vi där, på stället, big ben comedy.

Sen är fan klockan redan åtta, folk är där, hälsar på mig, kameror delas ut, folk undrar hur de fungerar, stressen smyger sig på.

Konferanciern går upp, annonserar på första komikern. Jag vet att jag är näst. Jag tänker bara fuck it, det får gå som det går. Hjärtat bankar. Shit! Komikern börjar avrunda sin akt, publiken applåderar... "...en skön kille, en applåd för Leon Berg!"

Nu gäller det, jag kliver upp på scenen kommer ihåg att lyfta bort micken åt sidan och sätter igång... Sen flöt allt bara på, jag tänkte inte så mycket, utan bara körde och sket i... Efter ett tag började jag njuta av det, folk skrattade och det kändes som att jag skulle kunna stå där resten av mitt liv!

Jag stortrevs varje litet ögonblick av att stå på scen, det var underbart! Plötsligt märker jag att tiden är slut, och att jag måste avsluta. Fick fett med applåder. Alla kompisar kom fram och kramades, andra komiker kom fram och gav beröm. Komiker jag själv varit och tittat på som jag blivit imponerad av berömmer mig. Klubbvärden sa att han var imponerad och sa att jag måste boka om mig och köra igen.

Jag vill tacka alla som kom och tittade på mig, det kändes verkligen kul att ni var där och tog del av det som hände.

För er som inte var där på plats kan ni se hela giget på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=PlhbgzOTI6Q 

Jag vet att ljudet är lite kasst, men är det underground så är det underground.

Idag var en viktig dag i mitt liv, jag passerade en milstolpe på en resa mot en av mina livsdrömmar...

Nu ska jag sova med ett leende på läpparna!

Tack!:D