kleton

"I like to be, under the sea, in an octopus´s garden in the shade..."

Det är ännu en härlig vårdag i livet, bladen på träden bäddar in omgivningen i härlig grönska. Vita blommor klär träden utanför mitt fönster, och beatles strömmar ur högtalarna här...

Är det en kort repris på flowerpower tiderna kanske? Love, peace and understanding? Eller är det bara att våren är här och väcker kärleken inom oss?

Vad är det som händer såhär på våren, det senaste dygnets tankar har involverat mycket filosoferande kring kärlek.

Plötsligt vaknar man upp lite ur sin vinterdvala, och ser sig omkring och inser att man känner kärlek för saker och ting. Vad händer med kärleken resten av året? Är kärlek en bristvara? Eller kan det vara så att det är svårt att känna äkta kärlek för saker och ting, när man inte älskar sig själv?

Det var just det någon sa till mig en gång, något jag inte riktigt förstod mig på... "För att kunna känna sann kärlek för saker och ting, måste du först lära dig att älska dig själv..."

Som jag brukar göra med saker och ting jag inte begriper mig på till en början, men som jag ändå finner intressanta, brukar jag låta dessa tankar florera i mina medvetanden. Rätt som det är kommer man till någon form av insikt. Oftast iaf.

Jag började fundera kring det gamla vanliga ämnet; Hur kan så många människor må så dåligt överallt? Det är så många jag pratar med som är olyckliga i sina liv, och det känns som att det är så lätt att beskylla sig själv för att man mår dåligt?

Jag vet att jag gjorde det tidigare, jag kände mig värdelös, det kändes som att jag aldrig skulle kunna anpassa mig till ett vanligt liv och vara 100% lycklig. Jag var inte nöjd med mig själv, men jag är som jag är helt enkelt. Trivs inte världen som vi lever i med hur jag är, och hur jag känner så kan jag lika gärna skita i livet...

Men det är inte därför jag är här. Ingen är här för att må dåligt! Vi är kärleksfulla kreativa varelser som är här för att lära oss saker och ting, för att kunna lära varandra dessa saker så att vi alla tillsammans kan evolutionera och förhoppningsvis skapa oss en värld där man helt enkelt är så pass medveten att man inte behöver må dåligt.

Allt handlar om medvetenhet som vanligt. Den dagen jag slutade anklaga mig själv för allt negativt, och faktist började lyssna på människor i min omgivning insåg jag vilken kraft jag har. Jag har en kraft att slå sönder gamla banor och mönster. Alla har dessa krafter inom sig! Det handlar bara om att upptäcka dem, och bli medveten om dem. Och jag tror att vi är här för att leva ut och utveckla dessa krafter...

Men utan att ha tillit och känna kärlek till sig själv, kan man inte utnyttja eller dela med sig av dessa krafter eftersom att man inte riktigt tror på dem? Man måste våga vara positiv, välja sitt perspektiv på saker och ting. Lära sig att skratta åt de pissiga sakerna här i livet, och försöka dra lärdom av dem. En dag inser du vilka viktiga lektioner du lärt dig tack vare de tuffa sakerna här i livet, kanske när man fått lite distans till saker och ting...

Igår satt jag och tänkte genom mitt liv ännu en gång, och tänkte på alla människorna som har gett mig viktiga lektioner och insikter här i livet. Personer som gett mig nya perspektiv på saker och ting, genom deras ögon kunde en del saker i livet se så annorlunda ut. Jag tänkte hur fantastiskt berikat mitt liv blivit tack vare dem. Jag kände en så stark kärlek till dessa människor, och alla saker som fått mig att komma till insikt.

Känslorna ledde till en känsla av att älska allt, jag gick ut på balkongen, såg på månen, på stjärnorna, jag såg 3 stjärnfall på en och samma gång. Blev påmind om att livet kan vara hur magiskt som helst, bara man tillåter det att bli så. Släppa sina rädslor och älska.

Det var i den stunden jag insåg att jag lärt mig älska mig själv fullt ut, för den jag är, och för den jag kommer vara...

Jag vet att även du kan finna den känslan inom dig själv, bara du tillåter dig själv...

Kärlek till er alla!

Leon