kleton

Det är 19 minuter kvar av denna fredagsmorgon i maj 2007. Tänka sig, det är maj 2007!
Vad är det som händer egentligen? Ska den vanligaste frasen man hör nuförtiden vara "Fy faaaan vad tiden går snabbt!"

Och det känns inte som att det spelar någon roll om man gör saker eller inte, tiden går lika fort ändå.

Jag har inte gjort mycket på sistonde känns det som, inte vad det gäller den materiella 3:e dimensionen som vi lever i. Eller, visst, jag har gjort alla saker man kan tänkas göra hemma; sopa, dammsuga, skura, torka av damm, tvätta och vika all tvätt, diska all disk, sortera ut gamla kläder man inte ska ha längre.

Jag har varit på äventyr i Uppsala, och varit på gymmet ett par gånger, men det är inte det som jag tänkte skriva om nu.

Jag har mest suttit hemma, som i en slags bubbla, tagit några steg tillbaka och funderat lite.

En del kanske tycker att man missar en hel del på att bara sitta hemma, men jag är inte så säker på att jag blir så ledsen att jag missat det heller.

Jag tycker det är rätt kul att följa utvecklingen i bekantas liv som lite omväxling, höra lite vad andra människor gör med sina liv medans jag sitter här och observerar...

En ganska så intressant utveckling är min tjejkompis som började snacka med en ny snubbe över nätet, hon blev förtjust och såg jättemycket fram mot att träffa honom. Hon bestämde sig för att åka över till honom och hälsa på.

Ett par dagar senare hör hon av sig igen, han var en jättetrevlig kille och allt hade sagt klick, allt var jättemysigt och jättebra.

Nästa dag ringer hon förtvivlad, hon är hemma hos honom och hennes intuition säger att hon ska dra därifrån. Det var något med killen som skrämde henne.

Ett par timmar senare ringer hon igen och är ännu mer förtvivlad, vid det här laget är hon även på väg därifrån. Hon förklarar att hon hade gått runt i hans lägenhet medan han var på jobbet, och i ett rum hade hon hittat två vanskötta djur i en bur, varav ena var död!

Nu stod hon vid stationen och var orolig att den här snubben skulle slå sönder sin lägenhet i vredesutbrott när han kom hem och såg att hon hade dragit...

Jag började reflektera lite över situationen, och kände att jag inte var det minsta avundsjuk att jag missat något liknande. Varför är så många människor så märkliga för?:S

En annan polare hade varit ute och supit häromdagen, och när han var 50m från sin port så bestämde han sig för att gå lite balansgång på räcket av en bro vid 08-tiden på morgonkvisten när alla är på väg till jobbet.

Inte föga förvånande dyker polisen snart upp och ba "Hej, hur mår vi här då?....Du vill inte dö?".

De hade fått direktiv från deras befäl att ta med honom in till stationen, även fast han bara var 50m. från sin port. Vid 11:30 vaknar han bakis i en fyllecell, och måste ta sig hela vägen hem en gång till...

Även där kände jag att jag att jag var rätt nöjd med mitt val att stanna hemma och kolla genom alla Robot Chicken avsnitt på 2 dagar...

Imorse 05:44 skickar min polare ett SMS, han berättar att han är på väg till ett bygge, fast han vet inte vart han skulle, vem han ska träffa, eller vad han ska göra? Jag somnade glatt om.

Det verkar råda allmän ovisshet bland de jag kommunicerar med just nu, ingen verkar veta vad de ska göra näst, alla går runt och väntar på något slags besked, vad det gäller, jobb, pengar eller kärlek...

Det är väl lite där jag kommer in i bilden, jag vettefan vad som händer framöver eller vad jag ska göra?

Jag trodde att jag skulle köra buss hela sommaren, och sedan dra till Kanada i höst för att jobba. Men, livet blir ju aldrig som man tänkt sig tydligen.

Jag mailade Kanada häromdagen, har inte fått något svar, vilket har lämnat även mig i ovisshet. Tänk om allt skiter sig? Vad gör jag då?

Jag vill inte jobba med ännu ett meningslöst jobb utan mål, jag vill fan inte jobba alls, det är inte min grej längre. Mitt liv går inte ut på att jobba för att överleva.

Samtidigt handlar det ju om vad man ser som jobb också, skulle jag tjäna pengar på att köra stand-up comedy, göra film, jobba med musik, fota, redigera bilder, skriva texter, spela in speakerröster, dubba tecknad film, jobba som konferancier så kanske det inte vore så illa...

...meeeen, först måste jag fan veta om jag ska till Kanada eller inte i slutet av juni?

Tills jag får några klara besked, så kommer jag fortsätta att sitta och grubbla i min bubbla.

Ha det kul där ute i stora världen, ni vet var jag finns;)

På återseende!