Tacksamt.
Lite tid för att skriva nu. Rasmus lagar lunchen idag. Det blir nåt thailändskt, ska blir gott.
Det känns som att det börjar bli lite lugnare nu, rutiner börjar följas ordentligt och alla vet vad de ska göra, och tar sitt ansvar. Skönt.
Jag måste säga att jag är tacksam för allt som händer just nu. För drygt en vecka sedan satt jag och grubblade över pengar, skulle man behöva ta kontakt med soc för att betala hyran? Det var ångest, hur skulle man gå tillväga?
Man satt och kände hur man sjönk lägre och lägre medans man sitter framför ams.se och kollar genom platsannonser. Vart tog ens värdighet vägen? Plötsligt ska man sitta och ljuga om att man är helt psykosaktigt motiverad till att sälja saker över telefon, och ingå i deras motiverade säljarteam, och så ska man helst ha erfarenhet av elitidrott av nån anledning.
Aja, jag testade på det där ett par dagar, fick mitt skrivbord, en telefon och en dator, en lista med en massa nummer och en chef som ska stå och motivera en hur det än går. Men efter c:a 200-300 samtal på en dag, där alla bara säger nej efter att ha lyssnat i 2-3min, började kännas som att det inte var så utvecklande för min del.
Jag förstår ju alla dessa människor jag snackar med, varför skulle de vilja stressa med att byta ett abonnemang när någon ringer och stör dem i deras arbete? Inte jag i alla fall. Så efter helgen kom jag aldrig tillbaka...
Nu däremot har jag hamnat i en vardag där jag jobbar med polare, och ansvarar själv för arbetet. Jag kommer ha det bra i sommar känns det som, tillbringa en hel del tid ute på Lidingö vilket är soft.
Så jag är tacksam att det blivit som det blivit. Jag känner att jag får space till att utveckla mina idéer här i livet på mina egna villkor vilket är viktigt för mig.
Det känns som att det mesta kommer ordna sig, nu ska jag iväg och måla igen...
Det känns som att det börjar bli lite lugnare nu, rutiner börjar följas ordentligt och alla vet vad de ska göra, och tar sitt ansvar. Skönt.
Jag måste säga att jag är tacksam för allt som händer just nu. För drygt en vecka sedan satt jag och grubblade över pengar, skulle man behöva ta kontakt med soc för att betala hyran? Det var ångest, hur skulle man gå tillväga?
Man satt och kände hur man sjönk lägre och lägre medans man sitter framför ams.se och kollar genom platsannonser. Vart tog ens värdighet vägen? Plötsligt ska man sitta och ljuga om att man är helt psykosaktigt motiverad till att sälja saker över telefon, och ingå i deras motiverade säljarteam, och så ska man helst ha erfarenhet av elitidrott av nån anledning.
Aja, jag testade på det där ett par dagar, fick mitt skrivbord, en telefon och en dator, en lista med en massa nummer och en chef som ska stå och motivera en hur det än går. Men efter c:a 200-300 samtal på en dag, där alla bara säger nej efter att ha lyssnat i 2-3min, började kännas som att det inte var så utvecklande för min del.
Jag förstår ju alla dessa människor jag snackar med, varför skulle de vilja stressa med att byta ett abonnemang när någon ringer och stör dem i deras arbete? Inte jag i alla fall. Så efter helgen kom jag aldrig tillbaka...
Nu däremot har jag hamnat i en vardag där jag jobbar med polare, och ansvarar själv för arbetet. Jag kommer ha det bra i sommar känns det som, tillbringa en hel del tid ute på Lidingö vilket är soft.
Så jag är tacksam att det blivit som det blivit. Jag känner att jag får space till att utveckla mina idéer här i livet på mina egna villkor vilket är viktigt för mig.
Det känns som att det mesta kommer ordna sig, nu ska jag iväg och måla igen...
Kommentarer
Trackback
