kleton

Jag hade en riktigt härlig och vacker dröm inatt igen. Det var så tryggt på nåt sätt, man var så upplyst och visste allt. Allt var så lugnt.

Jag visste att vi alla kunde flyga, bara att ingen annan hade upptäckt det. Bara jag tänkte tanken av att kunna flyga, började jag och killen jag var med i drömmen att flyga.

Jag visste vad som hände och skulle ske hela tiden, men jag spelade med.

Vi flög ut över det mörka vattnet i Värtan, flög ut mot fjäderholmarna. Ljudlöst och snabbt som fan flög vi fram c:a 1m över det mörka och kalla vattnet.

Det var mörkt ute, och ett täcke av dimma låg över vattnet. Jag kände kylan och fukten av vattnet i nattluften.

Vi flög tillbaka mot Frihamnen då jag visste att nu skulle vi stiga högre upp i skyn.

Plötsligt lyftes vi rakt upp i skyn med en rysande fart. Nedanför oss såg man Lidingö och Värtahamnen. Man såg alla ljus från alla hus och vägar.

Uppe i luften var allt lugnt, man hörde ett svagt brus från staden nedanför. Vi var i höjd med molnen, och jag kände verkligen av kylan nu. Jag hade bara en tröja på mig, men samtidigt kändes allt så lugnt.

Jag kände för att skoja lite med killen jag hängde med i drömmen, så jag tänkte bara att vi skulle falla...

Vi föll genom luften som susade i öronen, och kände verkligen hur det sög till i magen samtidigt som man föll handlöst ned mot det kalla vattnet nedanför.

Jag var så säker på att vi skulle fångas upp försiktigt och stanna precis ovanför vattnet, och det var precis det som följde.

Jag minns att jag kände en sådan frihet, en sådan lycka. I drömmen var det självklart, alla kunde flyga bara man trodde på det...