Så är det!
Nu skriver man äntligen, har haft tankarna på att blogga så länge, men det blir aldrig av. Jag blir lite skeptisk ibland till att blogga. Jag börjar ställa mig själv frågorna, varför jag bloggar? Varför bloggar jag?
Den frågan har jag nog aldrig riktigt ställt mig själv förr, och jag har aldrig riktigt kommit fram till något heller? Det är mest som att rasta fingrarna. De skuttar fram mellan tangenterna samtidigt som man öppnar hjärnans ventil och låter tankarna flöda en stund.
Det är ganska så avkopplande, och nånstans får man väl ordning på sig själv av att skriva. Man slipper ha det i huvudet iaf.
Men det kan ju inte bara vara för min egen skull jag skriver heller? Skulle jag inte skriva blogg, tror jag inte heller att jag skulle skriva så mycket på egen hand. Så vad är det? Att alla kan ta del av sina tankar? Att alla kan ta del av det som händer mig?
Det har ju fördelar och nackdelar. Frågan är om jag vill att alla ska veta allt som händer i mitt liv? Men varför skulle jag oroa mig? Det är ingen som tvingar mig att skriva det jag skriver. Ingen tvingas heller läsa det.
Men på nåt sätt är det ändå lite sjukt att vi människor nuförtiden lägger ut våra liv på internet för allmän beskådning. Rena rama stalkerparadiset, vem som helst kan läsa om vem som helst nuförtiden, och sedan kanske använda det mot dem?
Journalister gräver i människors bloggar, och exponerar dem. Men det var ju ingen som tvingat dem att skriva det de skrev. Men sen får de ta konsekvenserna av det de skrev. Jag kanske låter pessimistisk eller bitter, men är det verkligen såhär det ska vara? Har alla sålt sin integritet, undermedvetet?
Eller behöver vi ingen integritet längre? Man ska kunna stå för precis allt man gör, och vara stolt för det? Du ska ha ursäkter och förklaringar för allt. Du har en skyldighet att hålla presskonferans för allmänheten och förklara dig.
Men tänk om man inte har lust med det? Tänk om man inte har lust att älta vissa saker?
Det jag skriver idag, kanske kommer tillbaka till mig i något fall senare i tiden? Alla har ändå inte att göra med vad jag skriver och om allt som händer mig, men jag kan ju inte stoppa dem? Jag har ingen rätt att stoppa dem? Det är ingen som har tvingat mig!
Men jag skriver helt enkelt när jag får lust om vad jag har lust att skriva om, och så kommer det att förbli...
Den frågan har jag nog aldrig riktigt ställt mig själv förr, och jag har aldrig riktigt kommit fram till något heller? Det är mest som att rasta fingrarna. De skuttar fram mellan tangenterna samtidigt som man öppnar hjärnans ventil och låter tankarna flöda en stund.
Det är ganska så avkopplande, och nånstans får man väl ordning på sig själv av att skriva. Man slipper ha det i huvudet iaf.
Men det kan ju inte bara vara för min egen skull jag skriver heller? Skulle jag inte skriva blogg, tror jag inte heller att jag skulle skriva så mycket på egen hand. Så vad är det? Att alla kan ta del av sina tankar? Att alla kan ta del av det som händer mig?
Det har ju fördelar och nackdelar. Frågan är om jag vill att alla ska veta allt som händer i mitt liv? Men varför skulle jag oroa mig? Det är ingen som tvingar mig att skriva det jag skriver. Ingen tvingas heller läsa det.
Men på nåt sätt är det ändå lite sjukt att vi människor nuförtiden lägger ut våra liv på internet för allmän beskådning. Rena rama stalkerparadiset, vem som helst kan läsa om vem som helst nuförtiden, och sedan kanske använda det mot dem?
Journalister gräver i människors bloggar, och exponerar dem. Men det var ju ingen som tvingat dem att skriva det de skrev. Men sen får de ta konsekvenserna av det de skrev. Jag kanske låter pessimistisk eller bitter, men är det verkligen såhär det ska vara? Har alla sålt sin integritet, undermedvetet?
Eller behöver vi ingen integritet längre? Man ska kunna stå för precis allt man gör, och vara stolt för det? Du ska ha ursäkter och förklaringar för allt. Du har en skyldighet att hålla presskonferans för allmänheten och förklara dig.
Men tänk om man inte har lust med det? Tänk om man inte har lust att älta vissa saker?
Det jag skriver idag, kanske kommer tillbaka till mig i något fall senare i tiden? Alla har ändå inte att göra med vad jag skriver och om allt som händer mig, men jag kan ju inte stoppa dem? Jag har ingen rätt att stoppa dem? Det är ingen som har tvingat mig!
Men jag skriver helt enkelt när jag får lust om vad jag har lust att skriva om, och så kommer det att förbli...
Kommentarer
Trackback
