Sjuk
Japp, så är det. Man är sjuk ännu en gång. Det är som nån slags obligatorisk skyldighet att man ska bli sjuk nångång om året, sitta och må dåligt fast man inte har tid.
Men det är kanske lite just därför man blir sjuk, så att man får sig lite tid att reflektera över saker och ting. Det är inte så förvånansvärt att jag blivit sjuk heller. Inte med tanke på hur mycket jag legat i den senaste tiden, varit ute precis varenda kväll. Jag kommer sällan hem innan kl. 23. Sen piper larmet vid 06:45 varje morgon.
Jag blir frustrerad, jag har så många idéer men så lite tid. Jag saknar min frihet! Friheten att kunna lägga tid och energi på det jag själv brinner för. Jag brinner inte för att jobba! Jag måste dock jobba, precis som alla andra.
Precis som alla andra människor, som har friheten att jobba. Vad är det för frihet? Det finns ingen riktig frihet, sätter man sig ned och skiter i allt växer ens skulder.
Allt handlar i vanlig ordning om pengar, pengar är prio numro ett!
Gnäll gnäll gnäll, kanske en del tycker? Jantelagen kan dra åt helvete! Jag skiter i om folk tycker att jag gnäller, gå därifrån då? Tycker ni inte som jag, fuck it! Gå och slava. Jag tänker inte slava, åtminstonde inte ge vika för det. Därför ligger jag i, och på grund av att jag legat i och försökt komma någonstans med mitt liv har jag blivit sjuk.
Det kan iofs också vara att någon bara hostade på mig på tåget? Jag vet inte?
Idag har jag bara tagit det lugnt, sovit i nästan 12 timmar, drömt feta drömmar. Jag drömde att jag flög över en stad på natten, jag såg ett nätverk av vägar med biljus. Det såg vackert ut.
Jag minns senast jag var i Thailand, det påminde mig lite om det. Flygresan från Bangkok till Koh Samui. Jag tittade ned på Bangkoks förorter och såg just en massa ljus, tusentals bilar på vägar. Sen när vi flög ut över havet, ljusen från fiskebåtarna... Det var vackert på nåt sätt.
När jag sedan vaknade i min feberyrsel kände jag att jag måste ringa till morsan, jag kunde inte minnas varför jag skulle till New York?
Skulle jag verkligen till New York? Vad skulle jag göra där? Jag grubblade en stund och kom fram till att det måste bara vara något jag fick för mig? Ja, inte har jag varit i New York idag iaf?
Jag var förbi morsan, som tipsade mig om att ringa försäkringskassan och anmäla att jag var sjuk. Telefonkö såklart. Tanten var trevlig dock. Hon sa att jag inte behövde oroa mig än på 14 dagar. Jag tyckte det hela var ointressant, och var glad att ha samtalet överstökat.
Jag gled över till Jocke i mina mjukisar och köpte med mig frukost. Snackade skit med honom en stund.
Nu är jag hemma igen, och är helt slut. Tänkte försöka skriva lite material, har lite idéer i huvudet...
Men det är kanske lite just därför man blir sjuk, så att man får sig lite tid att reflektera över saker och ting. Det är inte så förvånansvärt att jag blivit sjuk heller. Inte med tanke på hur mycket jag legat i den senaste tiden, varit ute precis varenda kväll. Jag kommer sällan hem innan kl. 23. Sen piper larmet vid 06:45 varje morgon.
Jag blir frustrerad, jag har så många idéer men så lite tid. Jag saknar min frihet! Friheten att kunna lägga tid och energi på det jag själv brinner för. Jag brinner inte för att jobba! Jag måste dock jobba, precis som alla andra.
Precis som alla andra människor, som har friheten att jobba. Vad är det för frihet? Det finns ingen riktig frihet, sätter man sig ned och skiter i allt växer ens skulder.
Allt handlar i vanlig ordning om pengar, pengar är prio numro ett!
Gnäll gnäll gnäll, kanske en del tycker? Jantelagen kan dra åt helvete! Jag skiter i om folk tycker att jag gnäller, gå därifrån då? Tycker ni inte som jag, fuck it! Gå och slava. Jag tänker inte slava, åtminstonde inte ge vika för det. Därför ligger jag i, och på grund av att jag legat i och försökt komma någonstans med mitt liv har jag blivit sjuk.
Det kan iofs också vara att någon bara hostade på mig på tåget? Jag vet inte?
Idag har jag bara tagit det lugnt, sovit i nästan 12 timmar, drömt feta drömmar. Jag drömde att jag flög över en stad på natten, jag såg ett nätverk av vägar med biljus. Det såg vackert ut.
Jag minns senast jag var i Thailand, det påminde mig lite om det. Flygresan från Bangkok till Koh Samui. Jag tittade ned på Bangkoks förorter och såg just en massa ljus, tusentals bilar på vägar. Sen när vi flög ut över havet, ljusen från fiskebåtarna... Det var vackert på nåt sätt.
När jag sedan vaknade i min feberyrsel kände jag att jag måste ringa till morsan, jag kunde inte minnas varför jag skulle till New York?
Skulle jag verkligen till New York? Vad skulle jag göra där? Jag grubblade en stund och kom fram till att det måste bara vara något jag fick för mig? Ja, inte har jag varit i New York idag iaf?
Jag var förbi morsan, som tipsade mig om att ringa försäkringskassan och anmäla att jag var sjuk. Telefonkö såklart. Tanten var trevlig dock. Hon sa att jag inte behövde oroa mig än på 14 dagar. Jag tyckte det hela var ointressant, och var glad att ha samtalet överstökat.
Jag gled över till Jocke i mina mjukisar och köpte med mig frukost. Snackade skit med honom en stund.
Nu är jag hemma igen, och är helt slut. Tänkte försöka skriva lite material, har lite idéer i huvudet...
Kommentarer
Trackback
