Distans inte disstans.

Ord kan inte riktigt beskriva de sakerna som hänt på sistonde. Men de har hänt, och nu är saker och ting annorlunda.
Distans ger en utrymme att analysera situationen ifred, ifrågasätta sig själv också. Varför gör man såhär?

Det enda jag kommer fram till är intuition, för att detta kändes som det enda rätta och rättvisa just nu. Mitt samvete orkar inte med.

Kanske är det rätt, kanske är det fel? Jag tvekar ibland, men nu är jag på detta spåret. Jag har saker jag måste fixa, jag behöver mitt space.

Jag tror att magnetism är det naturliga i livet, man dras åt olika håll... Nu har jag dragits åt mitt håll.

Aja, idag fyller syrran 18! Grattis!:D

Ska strax iväg och köra fyrhjuling genom stan i några timmar. Kan berätta mer om det senare...

Peace.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0