En helg hösten 2007 är över...
...och livet i Storstaden återgår till sitt vanliga lunk, långt bort från djupa tankar och existensiella frågor. Galna bravader, nya idéer för nya liv som ständigt dyker upp på söndagen...
"-Imorrn ska jag fan börja träna igen..."
Träningsväskan är inte packad.
På mix megapol kommer det att vara "Äntligen morgon med Adam och Gry", och för min del kommer dagen att bestå av att leta kartonger med nummer som stämmer överens med de på ordern som jag plockar. Inte så spirituellt kanske.
Det är väl kanske inte så konstigt att vi inte är så särskilt öppna med vår spiritualitet i Sverige, det verkar vara sjukt tabubelagt och en del får till och med panik när de håller på att halka in på djupare frågor i livet. Varför?
Rädslan av att upptäcka att man är på fel tåg här i livet, på fel spår? Eller upptäcka att man kanske inte alls ens är på nåt jävla tåg någonstans? Att allt står still, att man springer runt sitt kvarter dag in dag ut, samma rutiner, samma människor, samma prylar.
Sverige, eller den traditionellt svenska kulturen som råder här är inte så värst uppmuntrande till spiritualitet som på andra platser här på jorden, även om det börjar bli bättre. Tyvärr förknippas spiritualitet ofta med antingen hippies eller hippa yuppies som håller på med yoga och fueng shui. Nej, jag vet inte exakt hur det stavas, men det är inte det viktiga.
Jag är iaf inte en av de som är rädda för de djupare frågorna här i livet, det råkar faktist vara en av de ämnen som alla mina vägar här i livet leder fram till. Inget jag kanske orkar diskutera med vem som helst, men ett spirituellt samtal med någon som har ett utvecklat medvetande är alltid inspirerande.
Imorgon hoppas jag på att det blir en sådan dag. Lustigt nog ska jag Marcus och Jocke på en föreläsning om spiritualitet och humor imorgon som ingen mindre än Peter Wahlbeck håller i. Det lustiga är också att det hålls i tempelriddarordern i Stockholm. Frimurarna som man hört så mycket om i dokumentärer nedladdat från internet.
Jag har under kvällen läst lite på Peter Wahlbecks hemsida, och återupptäckt hur härligt det är att bli inspirerad av andra personer. Bara genom att titta runt på hans sida, har jag fått massor av nya idéer och drivkraft till saker och ting.
Jag känner mig lite pånyttfödd, eller det råder en inre ro inom mig just nu. Jag känner mig renad, eller typ som att man har vädrat själen. Låtit lite frisk luft blåsa bort allt gammalt damm och få själens glans att skina igen.
Jag mår bra med mig själv just nu, och kanske var det ödet som såg till att de saker som skedde i helgen blev av. Ett möte, ett oförutspått möte. Ett gammalt kapitel som spökar igen, en situation att ta itu med. Men så nytt och så fräscht. Så enkelt. Det jag har tagit till mig, har faktist börjat blomstra lite tror jag. Jag tror att det är skönt för oss båda att ha snackat igenom saker och ting...
Många bäckar små kan ju ha varit delaktiga till varför jag känner mig bra, Gonzo klippte håret på mig igår, sedan passade jag på att raka mig så att jag numer ser fräsch ut iaf.
Det enda som varit rikigt jobbigt idag är att jag vaknar av att Joel kollar på formel 1 på hög volym på TV´n. Sedan var jag så jävla seg, att jag försov mig till Big Ben. Så det blev ingen stand up för min del idag. Men det är lugnt. Det var skönare att vara hemma faktist...
Aja, med nya friska tag ska vi ta oss igenom ännu en vecka i livet, och vi börjar med måndag...
"-Imorrn ska jag fan börja träna igen..."
Träningsväskan är inte packad.
På mix megapol kommer det att vara "Äntligen morgon med Adam och Gry", och för min del kommer dagen att bestå av att leta kartonger med nummer som stämmer överens med de på ordern som jag plockar. Inte så spirituellt kanske.
Det är väl kanske inte så konstigt att vi inte är så särskilt öppna med vår spiritualitet i Sverige, det verkar vara sjukt tabubelagt och en del får till och med panik när de håller på att halka in på djupare frågor i livet. Varför?
Rädslan av att upptäcka att man är på fel tåg här i livet, på fel spår? Eller upptäcka att man kanske inte alls ens är på nåt jävla tåg någonstans? Att allt står still, att man springer runt sitt kvarter dag in dag ut, samma rutiner, samma människor, samma prylar.
Sverige, eller den traditionellt svenska kulturen som råder här är inte så värst uppmuntrande till spiritualitet som på andra platser här på jorden, även om det börjar bli bättre. Tyvärr förknippas spiritualitet ofta med antingen hippies eller hippa yuppies som håller på med yoga och fueng shui. Nej, jag vet inte exakt hur det stavas, men det är inte det viktiga.
Jag är iaf inte en av de som är rädda för de djupare frågorna här i livet, det råkar faktist vara en av de ämnen som alla mina vägar här i livet leder fram till. Inget jag kanske orkar diskutera med vem som helst, men ett spirituellt samtal med någon som har ett utvecklat medvetande är alltid inspirerande.
Imorgon hoppas jag på att det blir en sådan dag. Lustigt nog ska jag Marcus och Jocke på en föreläsning om spiritualitet och humor imorgon som ingen mindre än Peter Wahlbeck håller i. Det lustiga är också att det hålls i tempelriddarordern i Stockholm. Frimurarna som man hört så mycket om i dokumentärer nedladdat från internet.
Jag har under kvällen läst lite på Peter Wahlbecks hemsida, och återupptäckt hur härligt det är att bli inspirerad av andra personer. Bara genom att titta runt på hans sida, har jag fått massor av nya idéer och drivkraft till saker och ting.
Jag känner mig lite pånyttfödd, eller det råder en inre ro inom mig just nu. Jag känner mig renad, eller typ som att man har vädrat själen. Låtit lite frisk luft blåsa bort allt gammalt damm och få själens glans att skina igen.
Jag mår bra med mig själv just nu, och kanske var det ödet som såg till att de saker som skedde i helgen blev av. Ett möte, ett oförutspått möte. Ett gammalt kapitel som spökar igen, en situation att ta itu med. Men så nytt och så fräscht. Så enkelt. Det jag har tagit till mig, har faktist börjat blomstra lite tror jag. Jag tror att det är skönt för oss båda att ha snackat igenom saker och ting...
Många bäckar små kan ju ha varit delaktiga till varför jag känner mig bra, Gonzo klippte håret på mig igår, sedan passade jag på att raka mig så att jag numer ser fräsch ut iaf.
Det enda som varit rikigt jobbigt idag är att jag vaknar av att Joel kollar på formel 1 på hög volym på TV´n. Sedan var jag så jävla seg, att jag försov mig till Big Ben. Så det blev ingen stand up för min del idag. Men det är lugnt. Det var skönare att vara hemma faktist...
Aja, med nya friska tag ska vi ta oss igenom ännu en vecka i livet, och vi börjar med måndag...
Kommentarer
Trackback