Att bli förbannad.
Vad är problemet? Varför är det tabubelagt att bli förbannad i Sverige? Morsan brukade säga att min favoritfras när jag var tonåring var: -Jag blir så jävla förbannad!
Jag blir fortfarande så jävla förbannad ibland. Jag slog sönder musen till datorn häromkvällen när den inte ville åka dit jag ville. Musjävel. Kanske bör tillägga att det hände i samband med att jag fick rapporter från jobbet att det arbete jag utfört blev underkänt.
En del högre uppsatta än jag på mitt jobb eftersträvar tydligen att en busshållplats ska vara lika ren som en operationssal på Karolinska. Nånstans måste målbilden möta verkligheten, om de överhuvudtaget vill ha någon gnutta motivation kvar i mig?
Sen blir jag förbannad på idioter i trafiken. Folk som går mitt i vägen, och som dessutom går aslångsamt! Vafan är det för fel på folk? Försöker de uttrycka vilka harmoniska jävla individer de är som drar benen efter sig över gatan. Eller ska de göra en påmind om att människan fanns innan bilen? Miljövänligt blir det fan inte, jag rusar motorn och svär åt dem.
Eller den där jävla kärringen i Solna som inte fattar att lastbilar som kommer 100m bort måste man inte vänta på, lastbilar har också bromsar.
Jag kanske bör tillägga att måndag var en skitdag för min del, humörmässigt. Det var inget speciellt som hände mer än att jag kände mig omogen.
Det var dock skönt att gå runt och vara förbannad en hel dag. Kort och ärlig mot folk, inget inlindat bullshit. Jag tror fan att man måste rasta alla känslor i känslospektrumet. Det är fan inte nyttigt att hålla allt inne hela tiden.
Så där har ni det folks, prova svär och var förbannade en dag, och släpp ut era aggressioner. Se hur världen förändras omkring er!
Jag blir fortfarande så jävla förbannad ibland. Jag slog sönder musen till datorn häromkvällen när den inte ville åka dit jag ville. Musjävel. Kanske bör tillägga att det hände i samband med att jag fick rapporter från jobbet att det arbete jag utfört blev underkänt.
En del högre uppsatta än jag på mitt jobb eftersträvar tydligen att en busshållplats ska vara lika ren som en operationssal på Karolinska. Nånstans måste målbilden möta verkligheten, om de överhuvudtaget vill ha någon gnutta motivation kvar i mig?
Sen blir jag förbannad på idioter i trafiken. Folk som går mitt i vägen, och som dessutom går aslångsamt! Vafan är det för fel på folk? Försöker de uttrycka vilka harmoniska jävla individer de är som drar benen efter sig över gatan. Eller ska de göra en påmind om att människan fanns innan bilen? Miljövänligt blir det fan inte, jag rusar motorn och svär åt dem.
Eller den där jävla kärringen i Solna som inte fattar att lastbilar som kommer 100m bort måste man inte vänta på, lastbilar har också bromsar.
Jag kanske bör tillägga att måndag var en skitdag för min del, humörmässigt. Det var inget speciellt som hände mer än att jag kände mig omogen.
Det var dock skönt att gå runt och vara förbannad en hel dag. Kort och ärlig mot folk, inget inlindat bullshit. Jag tror fan att man måste rasta alla känslor i känslospektrumet. Det är fan inte nyttigt att hålla allt inne hela tiden.
Så där har ni det folks, prova svär och var förbannade en dag, och släpp ut era aggressioner. Se hur världen förändras omkring er!
Kommentarer
Trackback
