kleton

Jag har lärt mig mycket på sistonde om att acceptera och leva i nuet. För precis som Eckhart Toller, som jag lyssnat på, sa så har jag lärt mig, eller snarare blivit påmind om åter igen; att det finns ingen framtid, och inget förflutet. Bara nu. Egentligen är det ju så barnsligt självklart. Men det är det som händer oss människor här i livet, vi hamnar på sidospår. I förvirringar, av känslor. Besvikelse, frustration, ångest. Ibland glömmer man bort var man skulle. Men spelade det egentligen någon roll? Alltså, om man alltid funderar på vart man ska, kommer man aldrig komma fram. Ibland måste man leva i nuet. Den enda tid man kan göra någonting åt sitt liv överhuvudtaget är inte i framtiden, eller i det förflutna, den enda chansen är nu.

Ibland måste man gå långsammare för att njuta av färden. För att lättare kunna se saker för vad de är. Se det, bejaka det, inte lägga sig  i, utan bara se. Det är där, vad säger det? Lyssna, men lägg dig inte i. Luta dig tillbaka, rent mentalt. Låt det ske, låt det hända.

Det är med hjälp av dessa tecken, man lättare kan lära av vad som egentligen sker, istället för en stressad illusion som egentligen är formad av någon slags rädsla. En tanke, rädslan av att aldrig uppnå sina mål. Ibland måste man släppa allt för att se verkligheten, att se verkligheten utanför dig själv. När man nåt dit, kommer saker och ting se annorlunda ut.

Det är av med hjälp av den här nya, annorlunda men verkliga bilden av hur saker och ting egentligen är som vi kan utvecklas och lära oss.

Det var det jag hade att dela med mig av för stunden, nu ska jag äta vindruvor.

Peace!