Ännu en dröm - NYC.

Jag älskar verkligen att drömma. Speciellt när drömmarna är kristallklara, färglada, högljudda och levande. Verkliga med andra ord. Natten till idag (läs igår) var en sån natt.

En sekvens jag minns var att jag bläddrade i en bok och läste någon form av poesi, och när jag läst rimmet eller meningen så teleporterades jag till en plats som hade med texten att göra. Det kunde vara någons lägenhet, men så lät jag dem läsa så teleporterades vi runt en stund. Var en rikgit häftig upplevelse.

Det som dock var snäppet coolare var att jag drömde att jag morsan och syrran reste till New York. Det var verkligen en känsla av att vara långt hemifrån, alla skyskrapor, alla ljus. Den svala kvällsluften, den svarta himlen. Vi kom såsmåningom till ett hotell med extremt snabba hissar. Jag fick svindel. Hissen färdades flera hundra meter uppåt i världens högsta hotellobby. Jag ville självklart testa hastigheten på hissen på väg ned. Det gick snabbt, så snabbt att jag blev tyngdlös. Det sög till i magen och jag satte mig i skräddarställning. Folk på de olika planen hann se mig och såg glatt chockade ut. Det var en underbar känsla. Hotellet var fint och lyxigt. Jag syrran och morsan hade en fin stund ihop långt hemifrån.

När jag vaknade hade jag känslan i kroppen av att ha varit bortrest.

Det lustiga sammanträffandet kommer dock senare på eftermiddagen när morsan ringer mig. Vi har nämligen diskuterat att resa bort till Asien i Mars nångång, Thailand eller Bali eller något. Men jag känner någonstans att jag inte riktigt är upplagd för det, jag skulle inte kunna uppskatta det just nu. Jag har för mycket jag vill ta itu med hemma. Dessutom har jag redan varit där, och ja det är underbart. Det passar inte nu. Så självklart lekte jag med tanken om att föreslå att vi skulle åka till New York.

Mor min ringer, och det första hon säger att hon har funderat lite över vår asienresa, och undrar om vi inte ska ta och flyga till New York istället? Jag tappade nästan hakan i ett sånt där rus man bara kan få när lustiga sammanträffanden sker.

Det verkar som att vi kommer bevittna New York inom ett par månader. Ska bli intressant som fasen. Känner mig mer upplagd för att göra något sådant istället för solsemester. David och Soran var där nyligen och hängde med Magnus Betnér, de verkar ha haft kul.

Syrran har sin stillbildskamera, och jag har min HD-kamera. Skulle vara perfekt att gå runt och dokumentera och uppleva:)

...USA känns bara så overkligt på nåt sätt, ska bli intressant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0