kleton

Jag har inte världens normalaste dygnsrytm. Detta är andra gången jag vaknar och tror att jag försovit mig. Nu är klockan 03:10 och jag har sovit sen runt kl. 18 framför Family guy. Eller, avsnittet tog slut för längesedan.

Har drömt om stora fartyg på soligare breddgrader. Sen har jag drömt att att jag suttit rastlös i en jungelkoja och ätit snask. Det känns som att jag drömt i flera dagar.

Visst är det alltid kul att höra om andras drömmar? Alltid lika svårt att greppa dem till 100 procent. Jag känner också en svårhet att förmedla det som egentligen hände i drömmar. Jag minst mest detaljer istället för det stora hela.

Nevermind. Sitter och gäspar suddigt och lyssnar på Air. Det var längesedan. Nostalgiker som man är, påminner musiken om ännu en svunnen tid. Om svunna känslor, dofter, bilder...

Jag älskar att leva i det förflutna. Det är lite av en dagdrömshobby jag har. Göra små tidsresor i mina minnen. Jag kan resa tillbaka till en sommardag 98 och höra ljudet av Jockes Yamaha DT ekandes under Baggebybron. Jag minns alla spottloskor som samlades på marken där vi än stannade. Smaken av videobutikens sura godisar.

Det ena minnet låser upp det andra, och utmaningen på nåt sätt är att se hur pass levande man kan få de förflutna. Känslan hur saker och ting kommer tillbaka är just nostalgisk.

Det känns som att jag har min egna lekstuga i det förflutna, snarare som ett slags muséeum. Jag tycker det är kul att minnas helt enkelt. Hinna smälta det man inte hann smälta då...förmodligen för att jag var upptagen med att tidsresa tillbaka till 80-talet. Bussarna man drog i ett snöre som hängde längs fönstret för att det skulle plinga, och den silvriga skylten med de röda bokstäverna "STANNAR" tändes. Jag har alltid varit observant.

Jag undrar vilka detaljer som kommer påminna mig om denna tid? Det är sånt som brukar visa sig i efterhand. Säkert nån youtubevideo, eller nån Muselåt.

Det klingar tydligen dåligt att leva i det förflutna enligt en del. "Quit living in the past". Visst en del saker kan ju förvandlas till psykoser, saker och ting man inte kan sluta älta. Fast jag tycker att man lär sig en hel del på att analysera sin väg genom livet. En del saker blir ju inte tydliga förrän man fått distans.

I slutändan så är det väl det drömmar är, ett resultat av att hjärnan organiserar sina undermedvetna intryck från det förflutna...och i vissa fall kanske framtiden?

Jag antar att livet blir till så intressant man gör det;)