kleton

Nu sitter jag i varje fall i Bangkok på en bakgata till Khaosan Road. Resan hit gick bra. Men det lustiga är skillnaden från när jag var lite yngre och reste till skillnad från nu, jag har blivit mer nervös. Jag trodde jag var cool och organiserad. Jag upprättade en lista med allt jag skulle ha med mig, men sen när jag skulle tanka hem podcasts och det inte gick vägen så förlorade jag all motivation och slöläste sidor som aftonbladet och väntade på att få riktigt bråttom.

Precis innan jag skulle lägga mig i onsdags kväll, inser jag ändå att jag har en del att ta itu med innan resa. Jag stryker skjorta och byxor för att dämpa samvetet lite. Det gick ändå inget vidare att sova, trots sömnbristen. Jag gick hem tidigare från jobbet, och fixade iordning de sista detaljerna på en timme cirka. Vattnade växter, vek ihop tvätt som jag tvättat, men som jag bestämde mnig för att inte ta med mig. Och började ratta bilen mot Knivsta. Jag har parkerat den hos en polares föräldrar där ute. Det känns mer avslappnande att ha en bmw parkerad där i 5 veckor, än i Rågsved. Det är väl bara chassit som är kvar annars när jag kommer hem, om ens det. Det lustiga är hur jag börjar nojja mig för det ena och det andra under vägen dit. "Tänk om nån idiot kör in i mig nu så jag blir ståendes på E4an och missar flyget!" Bromsarna bråkade lite på vägen, måste kolla upp. Ena bromsklossen gillar att ligga mot bromsskivan av nån anledning, kanske hatar den vintern lika mycket som jag och börjar överhetta sig själv istället. Tänkte: "Tänk om däcket exploderar nu!?" Det gjorde det inte.

Framme i Knivsta har jag flyt, får skjuts till stationen, en minut senare kommer tåget till Arlanda. Har lite nojja över att jag inte köpt en biljett till tåget. Konduktören kommer. "Nypåstigna!?". Jag tittar på henne, hon tittar på mig. Sen går hon vidare. Några sekunder senare; "Next stop, Arlanda Airport!". Jag snackar i telefon med en kompis. Precis när jag börjar tänka "Yes, jag får åka gratis,, tjohoo!" Så ställer jag mig upp, tåget bromsar. Jag tappar balansen med alla väskor och slår i knäet i ett säte. Min kompis jag frågar; "Hur känns det då?" Jag försöker dölja min smärta, jag kan knappt gå, och haltar av tåget. Jag slog i knäet sådär så det känns som det rinner vatten i knäet och knäskålen håller på att lossna. Snabbkarma tänkte jag. Jag förklarar att jag försöker hålla inne smärtan av knäet, och går vidare. 60kr i stationsavgift skulle de ha i spärren till Sky City i arlanda, varför vet jag inte? Det är väl extra dyrt som vanligt att stanna vid arlanda:S

Sedan flyter allt på smärtfritt tills de släckt belysningen på flyget från Köpenhamn mot Bangkok. Alla har fått sin mat, och det är dags att sova. Då sätter planets terrorister igång. En bebis får verkligen spel och börjar skrika allt den kan. Föräldern gör ALLT för att försöka få tyst på ungen. Det skriks i c:a 20min, jag samplade lite av det på min digitala inspelare. Kul tänkte jag, detta är vad jag brukar prata om ibland i min stand up. Stackars människor som betalat dyra pengar för biljetter på ett 10 timmarsflyg mot Bangkok. Jag är dock så trött, och har öronproppar. Nästa gång jag vaknar, är det ljust ute, och det serveras frukost. Jag sitter bredvis en norsk kvinna som ska hälsa på sin dotter som är i Thailand. Hon är uppspelt, och jag anstränger mig för att tyda hennes norska. Plötsligt landar vi, passkontrollen gick snabbt, och väskan kom precis synkat för när jag skulle plocka upp den.

Sen sitter man på ett snabbtåg mot centrala Bangkok. Jag bestämmer mig för att promenera mot floden. Det går snabbare att gå än trafiken flyter på. Jag flinar lite för mig själv. Det är 33 grader varmt och sol. Jag kan inte rikigt förstå att jag ännu en gång är i Thailand. Efter ett tag inser jag att det nog är en bit att gå, och hoppar på bak på en MC-taxi. Håller i mig med väskor och filmar lite medans han sicksackar genom Bangkoks gator och trafik. Jag har dåligt tålamod. En taxi hade fastnat för länge sedan. Självklart som "Falang" blir jag blåst. Jag försöker ge honom 20 baht men han vill bestämt ha 200, han säger tillslut 150, jag ger honom 130. Är medveten att jag fortfarande blev blåst. Det är en principsak. 27kr eller 37kr är inte mycket pengar hemma i Sverige, men här är det så.

Tar in på hotell, duschar, gömmer undan värdesaker. Och nu sitter jsg på en restaurang och har druckit 2 640ml Chang beer 6,4%. Det snurrar i huvudet. Jag är glad, jag sitter äntligen i shorts och t-shirt och mår bra. Istället för -13C som det var igår morse ute i Tumba. Gratis wi-fi var det här också. Ska handla något mer att äta på vägen tillbaks till hotellrummet, sen vila ut ett tag till och sen ha en skön dag i Bangkok imorgon...