När jag inte vet...exakt...
Samtidigt som man söker rådgivning av sina närmaste. Varför? Den gamla vanliga klyschan, osäkerhet? Om man är säker är det väl bara att göra det?
Eller är det motivation man söker, kanske har man glömt bort varför man en gång började drömma om något. Saker och ting ändras ju, men trots det är det ju vissa drömmar som består. Man vet att man vill, men minns inte varför. Så ibland kan det vara inspirerande att få lite motivation av folk man känner. Ett sätt att få nya perspektiv på saker och ting, eller gamla, för den delen.
Så vad är det jag vill då? Det är det som är problemet. Jag vill massor, men så fort jag börjar prata om saker, känns de ibland redan uppfyllda och avklarade i huvudet på nåt sätt. Det är märkligt, men det känns som att behovet försvinner. Att jag tillfredsställs av visionerna av saker och ting, att tänka ut en plan, men aldrig genomföra den...
Ska det bli min ständiga ångest, är det min ständiga ångest? Deltidsångest kanske. Jag vet att en del känner mig som en driftig person som får en hel del saker gjorda. Det kanske stämmer. I min värld är bara ångesten kopplad till att jag vet att jag kan prestera bättre på det som intresserar mig här i livet. Någon slags prestationsångest kanske?
Nu slog det mig plötsligt vad dramatisk den här texten verkar vara. Ångest är inget begrepp jag tycker att jag själv associerar mig själv med. Men vem gör det? -Hej, jag associerar mig själv med stress och ångest.
Skitsamma, poängen är att jag känner att jag har så mycket mer jag vill ge än jag visar just nu. Förr eller senare måste man satsa fullhjärtat på nånting för att komma någonstans. Jag tror att det är det jag tycker är lite läskigt på nåt sätt...
Aja, nu försvann min fokus för att skriva:P Peace
Filosofierna finns.
Allt är klart typ, fast inombords. Dags att materialisera tankarna!
Jag fick lusten att skriva.
Om man kanske skulle ta och läsa en bok istället?
Peace!
Hej internet!
Du är dig lik måste jag säga. Jag trodde att jag hade blivit en starkare individ och skulle klara mig utan dig nu. Jag tänkte att när jag träffar dig, måste det ske kort och fokuserat. Men allt är tillbaka till det normala, och jag har inte ens hunnit skaffa mig en egen dator.
Precis, vafan snackar jag om? Vem är internet? Vad är problemet? Problemen existerar, lösningarna också...men ibland orkar man inte lösa allt. Ibland är det lättare att skita i saker, ändra siktet framåt. En del saker och ting löses upp av historien. Ja, jag måste vara så förfärligt dramatiskt. Ja, jag måste ha en irriterad ton trots att jag inte har underhållit min blogg och min skara med sisådär 18läsare om dagen.
Men det ingår, jag horar inte. Jag är underground. Vet du inte vad jag menar, är du nog inte min målgrupp.
Så vilka består min målgrupp av då? Det tror jag att min målgrupp kan svara bäst på själv! Min målgrupp är inte dum i huvudet, min målgrupp är inte omedveten, min målgrupp är cool, personer jag skulle kunna bry mig om. Jag bryr mig om deras integritet t.ex. Det är därför det fortfarande oklart om vilka det är, men jag tror att du känner det inom dig om det är rätt... Men du vet att om du känner efter, så känner du ingenting! Det är härligt va?
Det handlar mest om att slappna av, spänna av från vardagen, så kommer känslorna till dig. Som jobbiga mobilabbonemangsäljare på stan.
Äsch, nu ska jag vara ärlig. Det mesta är bara bullshit, följ er intuition osv så blir det bra...
....och för er som inte fattar så är min poäng: Internet gör mig rastlös, hjälp!
