kleton

Sådär, efter mycket om och men har jag packat väskorna, sitter i kostym och finskor. Mamma sa att jag skulle se fin ut, då kanske vi hamnar i 1:a klass. Vem vill inte åka 1:aklassigt till New York?

Väntar på att några sista låtar ska in på telefonen, sen är det dags att dra. Börjar bli lite varmt med jackan och halsduken.

Aja, here goes...fan vad SPÄNNANDE DET SKA BLI!!!!!!!!:D

Bara några timmar kvar tills det är dags att dra. Har inte hunnit skriva något om hela resan, men det ska bli grymt. Overkligt.

Ha det bra sålänge:D

Ibland, för det mesta, önskar jag att man kunde köra in ett USBminne i huvudet och tycka in i datorn, så skulle denna blogg vara mer välfylld.

Lust är en färskvara, den blir snabbt dålig. Jag har sovit, nu är jag vaken, i min jobbdygnsrytm. Återkommer.

Jag lyckades försova mig till en middag jag skulle på. Vaknar 19.16 på soffan av att jag får ett sms med portkoden till en middag jag skulle varit på kl 19, schysst pik.

Yrvaken ligger jag och försöker acceptera tanken på att klockan faktiskt är 19.16, kroppen är tung och blicken suddig. Helst av allt vill jag bara somna om. Det är nu mörkt ute, och inte ljust när jag somnade.

Det var middag hos en barndomspolare, tillsammans med ytterligare en barndomspolare till honom som jag varit med i Sälen. Det är för övrigt min framtida tatuerare jag snackar om. Han jobbar på Swahili Bob´s tatuering i Stockholm, fett skön snubbe.

En snubbe från Dalarna dök upp sent in på middagen, sådär när det bara återstår tända ljus och tomma ölflaskor på bordet. Han hade med en sig resväska på och på väg till ett bröllop i Prag. Han langade upp några bärs på bordet, sen flöt vi iväg på samtalsämnen rörande sex drugs and rock´n´roll typ...

Man började väl hajja piken att det var dags att dra när han slutligen står endast iförd boxershorts vid en bäddad soffa, så jag begav mig till tunnelbanan.

På perrongen satt ett par tonårstjejer med svartfärgat hår och rökte och dinglade med benen ned mot spåret. 3 min kvar tills tåget kommer, de här tjejerna skulle väl testa gränserna eller nåt. Frågan är bara vem som tillhandahåller gränserna. Det var inte som att jag skulle palla gå fram och säga nåt till dem, det enda jag kände att jag bekymrade mig om mest var om de skulle ställa till med att tåget blev försenat eller inte. Är jag kall som skiter i dem, eller skiter jag undermedvetet inte i dem eftersom att jag ägnar tankar åt dem. De har ställt till med att jag börjar tänka på dem. Är det uppmärksamhetshoreri det handlar om?

Skönt att vara hemma nu iaf. Var en fullspäckad kväll igår också. Johanna hade sin 25årsfest på Söder det var Bling Blingtema på festen. Jag hade vit kostym med fakepälsmössa och solbrillor på mig.

Jag blev uppropad på scen runt midnatt när jag stod och pissade på toa. Gick upp och körde ett ganska otajt set stand up, var full och ofokuserad. Men det var kul. Dj:ade lite efteråt också, körde lite elektrolåtar som jag mixade med uppitchad hiphop.

Nu blev jag akut trött och ska sova...hej

Idag blir min farsa officiellt gammal gubbe;) Han fyller nämligen 60. Men han firar det inte, han ljuger nämligen om sin ålder. Idag fyller han officiellt 50 enligt honom själv. Snacka om åldersnoja, eller handlar det om respekt från omgivningen?

Det är tur att farsan bor i England, inte förstår svenska och förmodligen inte kommer läsa detta...

...frågan är bara vilken skillnad det skulle göra om han gjorde det? Det är svårt att lära en gammal hund nya trick.

Vaknade på soffan av att bussen åkte förbi, trodde klockan var 05:27 imorgon bitti. Fast klockan var 22.27, ibland har man tur...

Glömde min bok om Psykoanalys skriven av Sigmund Freud hos Ralle. Han har börjat läsa den, så nu blir han mer allmänbildad än jag på den fronten...inte en del av min plan.

Sådär. Typ dags att dra till Komikaze. Det ska bli roligt att uppträda ikväll.

Jobba imorrn.

osv...

Läste om nån pryl som heter twitter som är någon slags miniblogg som jag nu har skaffat. Det går ut på att man skriver korta meddelanden om vad man gör. Ganska onödigt, men kul om man är uttråkad eller har märkliga internetbehov som jag...

Enjoy, det kommer vara på engelska, kan bli skoj...

www.twitter.com/LeonBerg

Jag fick skäll på jobbet idag när jag kollade på detta klipp. Det har varit min idol på sistone, jag vägrade inse att det bara var fake i en hel vecka innan jag var tvungen att sluta ljuga för mig själv. Det är för bra för att vara sant liksom.

När jag fick skäll kände jag för att byta jobb, ibland är man drastisk...

Att det inte finns fler människor som tourettes guy, skulle man någonsin få tråkigt (en lugn stund) igen?

Efter ett samtal med Henrik Elmér på min födelsedag skickade han länken till detta klipp. Det berikade min allmänbildning för svensk humor. Jag tycker det är så härlig och mysig stämning, jag menar, vem kan tycka illa om detta?

Carl-Gustaf Lindstedt heter mannen bakom detta. Själv hade jag aldrig hört talas om honom tidigare, men jag kan skylla på en massa anledningar till varför jag missat detta. Men de får ni fantisera om själva...

Jag har inte världens normalaste dygnsrytm. Detta är andra gången jag vaknar och tror att jag försovit mig. Nu är klockan 03:10 och jag har sovit sen runt kl. 18 framför Family guy. Eller, avsnittet tog slut för längesedan.

Har drömt om stora fartyg på soligare breddgrader. Sen har jag drömt att att jag suttit rastlös i en jungelkoja och ätit snask. Det känns som att jag drömt i flera dagar.

Visst är det alltid kul att höra om andras drömmar? Alltid lika svårt att greppa dem till 100 procent. Jag känner också en svårhet att förmedla det som egentligen hände i drömmar. Jag minst mest detaljer istället för det stora hela.

Nevermind. Sitter och gäspar suddigt och lyssnar på Air. Det var längesedan. Nostalgiker som man är, påminner musiken om ännu en svunnen tid. Om svunna känslor, dofter, bilder...

Jag älskar att leva i det förflutna. Det är lite av en dagdrömshobby jag har. Göra små tidsresor i mina minnen. Jag kan resa tillbaka till en sommardag 98 och höra ljudet av Jockes Yamaha DT ekandes under Baggebybron. Jag minns alla spottloskor som samlades på marken där vi än stannade. Smaken av videobutikens sura godisar.

Det ena minnet låser upp det andra, och utmaningen på nåt sätt är att se hur pass levande man kan få de förflutna. Känslan hur saker och ting kommer tillbaka är just nostalgisk.

Det känns som att jag har min egna lekstuga i det förflutna, snarare som ett slags muséeum. Jag tycker det är kul att minnas helt enkelt. Hinna smälta det man inte hann smälta då...förmodligen för att jag var upptagen med att tidsresa tillbaka till 80-talet. Bussarna man drog i ett snöre som hängde längs fönstret för att det skulle plinga, och den silvriga skylten med de röda bokstäverna "STANNAR" tändes. Jag har alltid varit observant.

Jag undrar vilka detaljer som kommer påminna mig om denna tid? Det är sånt som brukar visa sig i efterhand. Säkert nån youtubevideo, eller nån Muselåt.

Det klingar tydligen dåligt att leva i det förflutna enligt en del. "Quit living in the past". Visst en del saker kan ju förvandlas till psykoser, saker och ting man inte kan sluta älta. Fast jag tycker att man lär sig en hel del på att analysera sin väg genom livet. En del saker blir ju inte tydliga förrän man fått distans.

I slutändan så är det väl det drömmar är, ett resultat av att hjärnan organiserar sina undermedvetna intryck från det förflutna...och i vissa fall kanske framtiden?

Jag antar att livet blir till så intressant man gör det;)