kleton

Fan nu måste jag skriva så snabbt jag kan för att få klart något inlägg. Jag har inte skrivit här på nästan två veckor. Whaaat happened?

Youtube stole my life känns det som. Har suttit i total youtubepsykos på sistone. Jag omfamnar det nya sättet att underhållas på, samtidigt som mitt tålamod lider.

Jag har konstaterat att jag är kraftigt youtubifierad, en långfilm för mig nuförtiden är klippen på youtube som är nästan 10min långa.

Ska jag verkligen ägna 10min till detta klipp? Ständiga överväganden.

Jag har varit så djupt inne i mitt youtubegrubblande att jag totalt glömde bort att tillkännage att det var 3årsdagen den 20:e feb sen jag debuterade på stand upscenen. Jippie.

Imorgon är det 26årsdagen då jag debuterade på denna planet. Precis, jag fyller år. 26 år. Närmare 30 nu än 20, men det känns lite så också.

Intressen ändras osv...(ungefär vid denna punkt brukar inläggen spåra ur och aldrig komma upp)

...jag tror jag lämnar det där för nu;)

Jag återkommer med spännande youtubeklipp och utläggningar om hur det är att vara i 26årsfasen av sitt liv...

peace!

Det här skickade en kompis till mig inatt. Det handlar om en råkapitalistisk pappa som råkar ställa till det ordentligt för sin son genom en affär som gjorde att sonens klasskompis familj blev tvungna att flytta. Nu vänder sig pappan till forumet flashback för att be om råd.

Lägg märke till språket han använder, och lägg ihop det med bilden. Är det på riktigt? Vilket svin i så fall, haha. Det är för roligt att tänka sig att det finns sånna här människor på riktigt. Om historien är sann eller inte kan jag inte svara på, men någon har lagt ned tid och energi på det här.

Jag kunde inte sluta läsa, hehe...

https://www.flashback.info/showthread.php?t=599903

Nu är jag hemma igen från jobbet. Har du saknat mig? Jag har tänkt en del på dig. Ibland kommer jag på idéer, men för det mesta glömmer jag dem tyvärr när vi träffas.

Jag har precis öppnat en kall Tjeckisk budweiser, synd att du är en blogg och inte har ett medvetande. Annars skulle du testat, fast du kanske inte skulle ha något vidare ölsinne. Tänk om det spårade ur, och det hände något...som inte borde hända. Alltså. Nu vet jag att vi kan vara ärliga mot varandra. Jag vet, det är mest jag som gör allt jobb...

Du är fan rätt passiv. Du är ingenting. Vad vore du utan mig? Du är min blogg. Men jag gillar dig ändå. Du blir till vad jag gör dig.

-Varför bloggar jag? Varför bloggar du?

Är det för att vi innerst inne är ensamma? Ingen chans att dela med oss av våra tankar, saker som händer, känslor...

Gör vi saker med flit, bara för att ha något att blogga om? Dramatiserar jag situationer med flit, bara för att kunna ge mina läsare en upplevelse. Ja, för upplevelse är tamejfan det ni upplever nu.

Tro inte att ni kan läsa i smyg som någon passiv pervers typ. Men det är lugnt, ni ska tryggt få läsa vidare. Jag tänker inte ta upp att även ni är på gränsen till att flippa och känna er sjuka i huvudet ibland. Det vet ni redan.

Kanske är bloggen någon slags terapi för att just inte flippa ur? Jag känner att det är en av mina kamper här i livet. Att hålla sig på banan, fortsätta att acceptera saker och ting för att kunna gå vidare. Typ som banker som skjuter till med finanskrispengar.

Våra pengar. Våra surt förvärvade pengar, skattat och klart. Dusted and done! Hajjaru? Men när några högt uppsatta jävlar har skevat till det med allt, vad gör vi då? Trycker upp nya pengar, så våra pengar förlorar värde.

Tihi, haha, hoho... Varför skulle man bli knäpp? Vi som har det så bra? Vi som bor i ett land där det lanseras piller för friska, så även de friska i samhället kan känna sig lyckliga. Hoho, haha.

Jag är frisk...jag är lycklig...emellanåt. Mitt problem är att jag bara gång på gång kommer fram till att jag kastar bort mitt liv på denna samhällsstruktur, vi är alla införda i ett slaviskt system som ingen orkar bryta sig ur, och INGET JÄVLA PILLER KOMMER ATT HJÄLPA MOT DET!

-Förstår ni vad jag kämpar mot? Medvetenhet. Jag känner till det, jag tänker på det. That´s the fucking difference! Att vara medveten eller inte. Men vem orkar bry sig? Vem kan göra något?

När miljontals människor världen över demonstrerar mot världens orättvisor och ingenting händer i princip är det inte så konstigt att det är som det är.

Tur att jag har en blogg som orkar lyssna:/

Jag ska vara konferancier på Big Ben om mindre än 2 timmar. Som vanligt har jag ingen exakt aning om vad jag ska prata om?

Jag måste kolla upp det där med att förbereda sig.

Så som rubriken lyder känns mitt liv nu typ. Precis, som att sitta ensam i en optimistjolle en vindstilla solig sommardag. Jag blir bländad av solens reflektioner från det stillsamma vattnet. Borta vid stranden hör jag lekande barn på behörigt avstånd.

Jag flyter, och driver sakta men säkert framåt medans jag lyssnar till svalornas frihetspip.

Och precis såhär kan du också ha det, om du gör som jag. Sysselsätt dig med att göra ingenting. Och du, gör du nånting, se det som en bonus. (Det är det som representerar att det sakta men säkert går framåt.)

Annars då? Annars är det bra. Jag har tagit det lugnt. Inte ställt några krav på mig själv. Druckit mer öl igen. Vägrat stressa. Bara accepterat läget hela tiden. Skrivit onödiga blogginlägg som jag sedan inser är totalt meningslösa som jag sedan skiter i att lägga ut. En härlig skit it´-attityd till saker och ting.

Resultatet är lustigt. Det händer ungefär lika mycket nu som när man stressade och ställde krav på sig själv. Lite som det där i trafiken, att man inte kommer fram snabbare för att man kör för fort säger de. Precis, det är alla jävla trafikljus fel!

Trafikljus finns det gott om i mitt liv. Jag misstänker att min lathet står för större delen av alla rödljus. Jag har oftast energi nog till att tänka genom hur jag ska göra med någonting.

I somras t.ex. stod jag och störde mig på mitt sladdkaos uinder skrivbordet, det tog mig 5 sekunder att lista ut en bra lösning. Igårkväll drygt ett halvår senare blev det åtgärdat. Livet skulle kunna vara lätt, om man kunde fixa allt med tankekraft.

Det var trots allt ett test för tålamodet att sitta ihopkurad under skrivbordet och försöka skruva i skruvar för hand, alltså med en skruvmejsel istället för skruvdragare. Måste tänka miljövänligt. Det tog en starköl och c:a 50min att få det klart. Sen kunde man dammsuga obehindrat. Problem solved.

Vill ha sommar och sovmorgnar...