I´m twice the man I chose to be...
Rubriken är tagen från ett komiskt citat som Joel vräkte ur sig häromkvällen när jag Jonte och Eddie satt och spelade Yesterday med beatles.
Och ibland kanske man är dubbla det man väljer att vara, iaf jag, som är så dramatisk. Saker går upp och ned, och idag var jag pissed off igen. Pissed off på livet, på jobbet, på att vara sjuk, på att vara trött.
Har numer ont i knäna också, misstänker starkt betonggolven på jobbet. Anledningen att min hälsa fått lida ännu en gång för ett tråkigt jobb får mig verkligen att tappa lusten för det mesta. Tidigare idag kände jag att jag hellre skulle dö än att behöva ta itu med fler tråkiga saker. Kanske är det årstiden också, grått trist, ekorrhjulslunk.
Sitter och skriver på Kims nya laptop i Malmö. Är inte van vid tangenterna. Det tråkiga är att det var totalt fullsatt på Stockholm live turnén, så ingen gästlista, och ingen föreställning. Ska se om man får tag på David sen... Vi ska dra ut en runda i Malmö.
Jag och Kim har varit ute och letat nya byxor till henne, jag var astråkig att hänga med. Tycker synd om alla som måste vara i min närhet när jag är på sånt humör. Allt suger no matter what i det läget. Men som tur är är man ju upp och ned, så man tröttnar ju tillslut. Tror att jag började garva åt något när vi åkte genom biltvätten med Kims nya bil, sen dess har väl saker och ting varit rätt så ok. Visst, har fortfarande ont i knäet, men inget jag kan göra något åt just nu liksom...
Flinade lite åt pingvinpojken på ICA maxi, eller, det var tragikomik. Det var en mamma pappa barn, där barnet var så tjock så att han såg ut som en pingvin. Tyckte synd om ungen, han såg så rolig ut. Men inte konstigt att han var så tjock med tanke på vad den familjen hade lastat sin shoppingvagn med. 12 liter mjölk. 2 stora paket lätta, 50 korvar, etc...
Fan vad mycket äckliga och konstiga människor det finns ute i världen asså. Men men, så är det. Fuck it.
Nu ska jag dricka mer öl, och sen ska vi väl ut....
Sjuk
Japp, så är det. Man är sjuk ännu en gång. Det är som nån slags obligatorisk skyldighet att man ska bli sjuk nångång om året, sitta och må dåligt fast man inte har tid.
Men det är kanske lite just därför man blir sjuk, så att man får sig lite tid att reflektera över saker och ting. Det är inte så förvånansvärt att jag blivit sjuk heller. Inte med tanke på hur mycket jag legat i den senaste tiden, varit ute precis varenda kväll. Jag kommer sällan hem innan kl. 23. Sen piper larmet vid 06:45 varje morgon.
Jag blir frustrerad, jag har så många idéer men så lite tid. Jag saknar min frihet! Friheten att kunna lägga tid och energi på det jag själv brinner för. Jag brinner inte för att jobba! Jag måste dock jobba, precis som alla andra.
Precis som alla andra människor, som har friheten att jobba. Vad är det för frihet? Det finns ingen riktig frihet, sätter man sig ned och skiter i allt växer ens skulder.
Allt handlar i vanlig ordning om pengar, pengar är prio numro ett!
Gnäll gnäll gnäll, kanske en del tycker? Jantelagen kan dra åt helvete! Jag skiter i om folk tycker att jag gnäller, gå därifrån då? Tycker ni inte som jag, fuck it! Gå och slava. Jag tänker inte slava, åtminstonde inte ge vika för det. Därför ligger jag i, och på grund av att jag legat i och försökt komma någonstans med mitt liv har jag blivit sjuk.
Det kan iofs också vara att någon bara hostade på mig på tåget? Jag vet inte?
Idag har jag bara tagit det lugnt, sovit i nästan 12 timmar, drömt feta drömmar. Jag drömde att jag flög över en stad på natten, jag såg ett nätverk av vägar med biljus. Det såg vackert ut.
Jag minns senast jag var i Thailand, det påminde mig lite om det. Flygresan från Bangkok till Koh Samui. Jag tittade ned på Bangkoks förorter och såg just en massa ljus, tusentals bilar på vägar. Sen när vi flög ut över havet, ljusen från fiskebåtarna... Det var vackert på nåt sätt.
När jag sedan vaknade i min feberyrsel kände jag att jag måste ringa till morsan, jag kunde inte minnas varför jag skulle till New York?
Skulle jag verkligen till New York? Vad skulle jag göra där? Jag grubblade en stund och kom fram till att det måste bara vara något jag fick för mig? Ja, inte har jag varit i New York idag iaf?
Jag var förbi morsan, som tipsade mig om att ringa försäkringskassan och anmäla att jag var sjuk. Telefonkö såklart. Tanten var trevlig dock. Hon sa att jag inte behövde oroa mig än på 14 dagar. Jag tyckte det hela var ointressant, och var glad att ha samtalet överstökat.
Jag gled över till Jocke i mina mjukisar och köpte med mig frukost. Snackade skit med honom en stund.
Nu är jag hemma igen, och är helt slut. Tänkte försöka skriva lite material, har lite idéer i huvudet...
Men det är kanske lite just därför man blir sjuk, så att man får sig lite tid att reflektera över saker och ting. Det är inte så förvånansvärt att jag blivit sjuk heller. Inte med tanke på hur mycket jag legat i den senaste tiden, varit ute precis varenda kväll. Jag kommer sällan hem innan kl. 23. Sen piper larmet vid 06:45 varje morgon.
Jag blir frustrerad, jag har så många idéer men så lite tid. Jag saknar min frihet! Friheten att kunna lägga tid och energi på det jag själv brinner för. Jag brinner inte för att jobba! Jag måste dock jobba, precis som alla andra.
Precis som alla andra människor, som har friheten att jobba. Vad är det för frihet? Det finns ingen riktig frihet, sätter man sig ned och skiter i allt växer ens skulder.
Allt handlar i vanlig ordning om pengar, pengar är prio numro ett!
Gnäll gnäll gnäll, kanske en del tycker? Jantelagen kan dra åt helvete! Jag skiter i om folk tycker att jag gnäller, gå därifrån då? Tycker ni inte som jag, fuck it! Gå och slava. Jag tänker inte slava, åtminstonde inte ge vika för det. Därför ligger jag i, och på grund av att jag legat i och försökt komma någonstans med mitt liv har jag blivit sjuk.
Det kan iofs också vara att någon bara hostade på mig på tåget? Jag vet inte?
Idag har jag bara tagit det lugnt, sovit i nästan 12 timmar, drömt feta drömmar. Jag drömde att jag flög över en stad på natten, jag såg ett nätverk av vägar med biljus. Det såg vackert ut.
Jag minns senast jag var i Thailand, det påminde mig lite om det. Flygresan från Bangkok till Koh Samui. Jag tittade ned på Bangkoks förorter och såg just en massa ljus, tusentals bilar på vägar. Sen när vi flög ut över havet, ljusen från fiskebåtarna... Det var vackert på nåt sätt.
När jag sedan vaknade i min feberyrsel kände jag att jag måste ringa till morsan, jag kunde inte minnas varför jag skulle till New York?
Skulle jag verkligen till New York? Vad skulle jag göra där? Jag grubblade en stund och kom fram till att det måste bara vara något jag fick för mig? Ja, inte har jag varit i New York idag iaf?
Jag var förbi morsan, som tipsade mig om att ringa försäkringskassan och anmäla att jag var sjuk. Telefonkö såklart. Tanten var trevlig dock. Hon sa att jag inte behövde oroa mig än på 14 dagar. Jag tyckte det hela var ointressant, och var glad att ha samtalet överstökat.
Jag gled över till Jocke i mina mjukisar och köpte med mig frukost. Snackade skit med honom en stund.
Nu är jag hemma igen, och är helt slut. Tänkte försöka skriva lite material, har lite idéer i huvudet...
Var börjar man?
Ja, ni som kikar in här då och då har kanske märkt att jag inte bloggat så flitigt på sistonde. Jag är en periodare, och jag har helt enkelt varit i en period av att inte blogga.
Bara för att jag inte har bloggat, så betyder det inte att det inte har hänt saker och ting på sistonde, för det har det gjort. Det har hänt massor, och därav rubriken för kvällens blogg.
Man kanske ska börja från nuet och gå bakåt lite i revy den senaste tiden.
Nyss kom jag och Joel hem efter ännu en kväll på Big Ben, men denna kväll var lite annorlunda för min del, det var nämligen jag som var kvällens konferancier, eller MC som det heter i standupkretsar, Master of cermonies.
Det var en rolig uppgift som gick bra. Jag var nöjd med min insats med tanke på att det var första gången.
Jag började med att gå upp på scen och prata lite med publiken, försöka få igång dem. Jag skulle ge mig på en hiphoppryl där jag säger:
"När jag säger Big så säger ni Ben, Big...BEN...big...BEN!"
Det som gjorde det hela ännu roligare, var att jag blandade ihop allt och skrek BEN istället för BIG, och kom av mig helt. Publiken garvade, och det var bara att bjuda på sig själv.
Gorans tips sen tidigare, var just att våga göra bort sig och bjuda på sig själv.
Förutom mina insatser som konferancier, så var det jävligt bra stand up ikväll, speciellt från den "mörka" sidan av kvällen efter paus. Det var Adeel Fakih, Ahmed Omar, Goran Asaad och sist med inte minst den otroligt duktiga och roliga killen, känd från Stockholm live, som är värdig att slå igenom i Hollywood, som även lovat mig ett par groupies i veckan om jag blir hans agent i London när han slår igenom där sedan...Kodjo Akolor!
Ahmed passade på att dissa mig med att dra liknelser till att jag är en whiteboy som gör en black mans job, som vanilla Ice.
Men jag hämnades och sa att det inte var lätt att försvara sig när man blivit dissad av en 2 meter lång jävla Bob Marley. Svårt att fatta om man inte var där.
Paul var först ut ikväll, och han gjorde bra ifrån sig tycker jag, I´m proud. Jaa, jag vet att jag smörar för mina nya kollegor i branschen, men what the fuck. Man får väl knulla sig fram som alla andra i branschen antar jag. Eller i bästa fall få gratis PT timmar av Paul på sats, hehe...
Igår var jag och kollade på bland annat David Druid och Björn Gustafsson, numera känd från Parlamentet, på Södra teatern då de medverkade i "Best of Stockholm live".
Showen var asgrym tycker jag, ett lyckat evenemang. Tack till Anders Celin som fixade gratisbiljetter och sparade mig 250kr.
Blev sedan lite festande efter på en hiphopklubb, Paul drog tidigt, men jag och David larvade oss som fan ute och hade fett skoj.
Idag har jag iaf vilat ut, och mår bra. Jag ska inte skriva så mycket mer nu, utan försöka varva ned lite innan jag ska sova.
Imorrn ska jag köra stand up igen, och innan dess ska jag träna har jag tänkt.
Gonatt.
Bara för att jag inte har bloggat, så betyder det inte att det inte har hänt saker och ting på sistonde, för det har det gjort. Det har hänt massor, och därav rubriken för kvällens blogg.
Man kanske ska börja från nuet och gå bakåt lite i revy den senaste tiden.
Nyss kom jag och Joel hem efter ännu en kväll på Big Ben, men denna kväll var lite annorlunda för min del, det var nämligen jag som var kvällens konferancier, eller MC som det heter i standupkretsar, Master of cermonies.
Det var en rolig uppgift som gick bra. Jag var nöjd med min insats med tanke på att det var första gången.
Jag började med att gå upp på scen och prata lite med publiken, försöka få igång dem. Jag skulle ge mig på en hiphoppryl där jag säger:
"När jag säger Big så säger ni Ben, Big...BEN...big...BEN!"
Det som gjorde det hela ännu roligare, var att jag blandade ihop allt och skrek BEN istället för BIG, och kom av mig helt. Publiken garvade, och det var bara att bjuda på sig själv.
Gorans tips sen tidigare, var just att våga göra bort sig och bjuda på sig själv.
Förutom mina insatser som konferancier, så var det jävligt bra stand up ikväll, speciellt från den "mörka" sidan av kvällen efter paus. Det var Adeel Fakih, Ahmed Omar, Goran Asaad och sist med inte minst den otroligt duktiga och roliga killen, känd från Stockholm live, som är värdig att slå igenom i Hollywood, som även lovat mig ett par groupies i veckan om jag blir hans agent i London när han slår igenom där sedan...Kodjo Akolor!
Ahmed passade på att dissa mig med att dra liknelser till att jag är en whiteboy som gör en black mans job, som vanilla Ice.
Men jag hämnades och sa att det inte var lätt att försvara sig när man blivit dissad av en 2 meter lång jävla Bob Marley. Svårt att fatta om man inte var där.
Paul var först ut ikväll, och han gjorde bra ifrån sig tycker jag, I´m proud. Jaa, jag vet att jag smörar för mina nya kollegor i branschen, men what the fuck. Man får väl knulla sig fram som alla andra i branschen antar jag. Eller i bästa fall få gratis PT timmar av Paul på sats, hehe...
Igår var jag och kollade på bland annat David Druid och Björn Gustafsson, numera känd från Parlamentet, på Södra teatern då de medverkade i "Best of Stockholm live".
Showen var asgrym tycker jag, ett lyckat evenemang. Tack till Anders Celin som fixade gratisbiljetter och sparade mig 250kr.
Blev sedan lite festande efter på en hiphopklubb, Paul drog tidigt, men jag och David larvade oss som fan ute och hade fett skoj.
Idag har jag iaf vilat ut, och mår bra. Jag ska inte skriva så mycket mer nu, utan försöka varva ned lite innan jag ska sova.
Imorrn ska jag köra stand up igen, och innan dess ska jag träna har jag tänkt.
Gonatt.
Ja, jag är kvar...
...men jag har kommit ur rutinen att blogga.
Bristande motivation samt behov av att uttrycka mig. Har omgrupperat inombords på sistonde. Återkommer väl nån dag med mina nya tankar...
Bristande motivation samt behov av att uttrycka mig. Har omgrupperat inombords på sistonde. Återkommer väl nån dag med mina nya tankar...
Peter Wahlbeck, Andlighet och komik.
Det mest intressanta som hände under arbetsdagen var att ingen kände igen mig i min nya frisyr, och att vi hade strömavbrott i nästan en timme på eftermiddagen.
Efter jobbet träffade jag Isabell, hon skulle köpa en gitarr, så vi var på Jam och köpte en gitarr till henne. Jocke dök upp och vi drog tillsammans och käkade på kungshallarna. Jag käkade fett god Libanesisk mat.
Därefter drog Isabell hem med sin nya gitarr, och jag och Jocke vandrade mot Tempel riddar ordern...
Vi kom fram till ett par jättelika portar på Kammakargatan, och gick in... Frimurarnas symboler präglade stället och en halvsovande kvinna löste biljetter åt oss.
Vi kom in i en sal där Peter Wahlbeck skulle hålla föreläsning om Andlighet och Komik. Det var jag och Jocke och en massa pensionärer som satt och stirrade runt omkring oss förväntansfullt. Marcus dök upp efter en stund.
Peter Wahlbeck kom ut, och aftonen började.
Det var en intressant resa genom Peters egna erfarenheter, och inspirationer och syn på sin komik och andlighet. Jag blev mycket inspirerad och fick många av mina egna teorier bekräftade.
Han är en intressant människa, det känns som att jag inte blivit mätt på honom nu. Han är en ren inspiration, då en av mina drömmar är att kombinera det spirituella med humor. Humorn är en bra kanal att förmedla budskap i, och Peter pekade ut många användbara verktyg som jag kommer att ha till användning.
Han läste lite ur en bok han varit med och skrivit, "Bok Fúr alle".
Det finns en hel del detaljer och iaktagelser att berätta om, men jag har varken tid eller energi att berätta om det just nu...
Jag samtalade med en kvinna som visade mig ett rum där frimurarna höll till, det var märklig energi i rummet. Som att rummet ville suga ur mig min energi, men det var intressant. Hon höll kurser om energilära, och tyckte att jag skulle komma på onsdag och prova på lite konkreta energiövningar. Det var gratis, så förmodligen drar jag dit faktist. Min intuition säger att jag borde...
Efter det hela så pratade jag lite själv med Peter, han signerade sin bok till mig. Det ska bli intressant att läsa i med anknytning till det han talade om. Han var väldigt trevlig, och jag tror att han har nog en del jag kan lära mig av. Skulle gärna diskutera lite kring stand up och spiritualitet i största allmänhet med honom om jag får chansen... Det kanske jag får nångång, han sa att jag skulle komma fram om jag såg honom nån gång...
Nu måste jag hushålla med tiden, hade gärna berättat mer, men måste tyvärr avrunda nu. Lång dag igen, försvann 07, kom hem 23:30.
En märklig och intressant dag, med många små iaktagelser hit och dit... Är stolt att jag lagade mat och fixade tvätten när jag kom hem.
Nu ska jag strax bege mig in i drömmarnas rike...
Efter jobbet träffade jag Isabell, hon skulle köpa en gitarr, så vi var på Jam och köpte en gitarr till henne. Jocke dök upp och vi drog tillsammans och käkade på kungshallarna. Jag käkade fett god Libanesisk mat.
Därefter drog Isabell hem med sin nya gitarr, och jag och Jocke vandrade mot Tempel riddar ordern...
Vi kom fram till ett par jättelika portar på Kammakargatan, och gick in... Frimurarnas symboler präglade stället och en halvsovande kvinna löste biljetter åt oss.
Vi kom in i en sal där Peter Wahlbeck skulle hålla föreläsning om Andlighet och Komik. Det var jag och Jocke och en massa pensionärer som satt och stirrade runt omkring oss förväntansfullt. Marcus dök upp efter en stund.
Peter Wahlbeck kom ut, och aftonen började.
Det var en intressant resa genom Peters egna erfarenheter, och inspirationer och syn på sin komik och andlighet. Jag blev mycket inspirerad och fick många av mina egna teorier bekräftade.
Han är en intressant människa, det känns som att jag inte blivit mätt på honom nu. Han är en ren inspiration, då en av mina drömmar är att kombinera det spirituella med humor. Humorn är en bra kanal att förmedla budskap i, och Peter pekade ut många användbara verktyg som jag kommer att ha till användning.
Han läste lite ur en bok han varit med och skrivit, "Bok Fúr alle".
Det finns en hel del detaljer och iaktagelser att berätta om, men jag har varken tid eller energi att berätta om det just nu...
Jag samtalade med en kvinna som visade mig ett rum där frimurarna höll till, det var märklig energi i rummet. Som att rummet ville suga ur mig min energi, men det var intressant. Hon höll kurser om energilära, och tyckte att jag skulle komma på onsdag och prova på lite konkreta energiövningar. Det var gratis, så förmodligen drar jag dit faktist. Min intuition säger att jag borde...
Efter det hela så pratade jag lite själv med Peter, han signerade sin bok till mig. Det ska bli intressant att läsa i med anknytning till det han talade om. Han var väldigt trevlig, och jag tror att han har nog en del jag kan lära mig av. Skulle gärna diskutera lite kring stand up och spiritualitet i största allmänhet med honom om jag får chansen... Det kanske jag får nångång, han sa att jag skulle komma fram om jag såg honom nån gång...
Nu måste jag hushålla med tiden, hade gärna berättat mer, men måste tyvärr avrunda nu. Lång dag igen, försvann 07, kom hem 23:30.
En märklig och intressant dag, med många små iaktagelser hit och dit... Är stolt att jag lagade mat och fixade tvätten när jag kom hem.
Nu ska jag strax bege mig in i drömmarnas rike...
Vi är här nu!
Allihopa, Du, Jag alla har vi 24 timmar varje dag att förvalta. Det märkliga är att våran tid redan är såld, i förväg, av samhället.
Så är det för alla! Alla måste jobba, alla måste tjäna pengar, det kostar att leva etc...
Men hur rätt är det? Var det så det var tänkt från början? Att mitt liv är värt 110kr i timmen plus semesterersättning?
Finns det inte vettigare saker vi människor kan passa på att göra, medans vi ändå är här?
I slutändan behöver vi bara sova, äta lite och gå på toa samt duscha ibland.
Kan vi inte styra de basbehoven tillsammans, och hitta på något roligare istället?
Så är det för alla! Alla måste jobba, alla måste tjäna pengar, det kostar att leva etc...
Men hur rätt är det? Var det så det var tänkt från början? Att mitt liv är värt 110kr i timmen plus semesterersättning?
Finns det inte vettigare saker vi människor kan passa på att göra, medans vi ändå är här?
I slutändan behöver vi bara sova, äta lite och gå på toa samt duscha ibland.
Kan vi inte styra de basbehoven tillsammans, och hitta på något roligare istället?
En helg hösten 2007 är över...
...och livet i Storstaden återgår till sitt vanliga lunk, långt bort från djupa tankar och existensiella frågor. Galna bravader, nya idéer för nya liv som ständigt dyker upp på söndagen...
"-Imorrn ska jag fan börja träna igen..."
Träningsväskan är inte packad.
På mix megapol kommer det att vara "Äntligen morgon med Adam och Gry", och för min del kommer dagen att bestå av att leta kartonger med nummer som stämmer överens med de på ordern som jag plockar. Inte så spirituellt kanske.
Det är väl kanske inte så konstigt att vi inte är så särskilt öppna med vår spiritualitet i Sverige, det verkar vara sjukt tabubelagt och en del får till och med panik när de håller på att halka in på djupare frågor i livet. Varför?
Rädslan av att upptäcka att man är på fel tåg här i livet, på fel spår? Eller upptäcka att man kanske inte alls ens är på nåt jävla tåg någonstans? Att allt står still, att man springer runt sitt kvarter dag in dag ut, samma rutiner, samma människor, samma prylar.
Sverige, eller den traditionellt svenska kulturen som råder här är inte så värst uppmuntrande till spiritualitet som på andra platser här på jorden, även om det börjar bli bättre. Tyvärr förknippas spiritualitet ofta med antingen hippies eller hippa yuppies som håller på med yoga och fueng shui. Nej, jag vet inte exakt hur det stavas, men det är inte det viktiga.
Jag är iaf inte en av de som är rädda för de djupare frågorna här i livet, det råkar faktist vara en av de ämnen som alla mina vägar här i livet leder fram till. Inget jag kanske orkar diskutera med vem som helst, men ett spirituellt samtal med någon som har ett utvecklat medvetande är alltid inspirerande.
Imorgon hoppas jag på att det blir en sådan dag. Lustigt nog ska jag Marcus och Jocke på en föreläsning om spiritualitet och humor imorgon som ingen mindre än Peter Wahlbeck håller i. Det lustiga är också att det hålls i tempelriddarordern i Stockholm. Frimurarna som man hört så mycket om i dokumentärer nedladdat från internet.
Jag har under kvällen läst lite på Peter Wahlbecks hemsida, och återupptäckt hur härligt det är att bli inspirerad av andra personer. Bara genom att titta runt på hans sida, har jag fått massor av nya idéer och drivkraft till saker och ting.
Jag känner mig lite pånyttfödd, eller det råder en inre ro inom mig just nu. Jag känner mig renad, eller typ som att man har vädrat själen. Låtit lite frisk luft blåsa bort allt gammalt damm och få själens glans att skina igen.
Jag mår bra med mig själv just nu, och kanske var det ödet som såg till att de saker som skedde i helgen blev av. Ett möte, ett oförutspått möte. Ett gammalt kapitel som spökar igen, en situation att ta itu med. Men så nytt och så fräscht. Så enkelt. Det jag har tagit till mig, har faktist börjat blomstra lite tror jag. Jag tror att det är skönt för oss båda att ha snackat igenom saker och ting...
Många bäckar små kan ju ha varit delaktiga till varför jag känner mig bra, Gonzo klippte håret på mig igår, sedan passade jag på att raka mig så att jag numer ser fräsch ut iaf.
Det enda som varit rikigt jobbigt idag är att jag vaknar av att Joel kollar på formel 1 på hög volym på TV´n. Sedan var jag så jävla seg, att jag försov mig till Big Ben. Så det blev ingen stand up för min del idag. Men det är lugnt. Det var skönare att vara hemma faktist...
Aja, med nya friska tag ska vi ta oss igenom ännu en vecka i livet, och vi börjar med måndag...
"-Imorrn ska jag fan börja träna igen..."
Träningsväskan är inte packad.
På mix megapol kommer det att vara "Äntligen morgon med Adam och Gry", och för min del kommer dagen att bestå av att leta kartonger med nummer som stämmer överens med de på ordern som jag plockar. Inte så spirituellt kanske.
Det är väl kanske inte så konstigt att vi inte är så särskilt öppna med vår spiritualitet i Sverige, det verkar vara sjukt tabubelagt och en del får till och med panik när de håller på att halka in på djupare frågor i livet. Varför?
Rädslan av att upptäcka att man är på fel tåg här i livet, på fel spår? Eller upptäcka att man kanske inte alls ens är på nåt jävla tåg någonstans? Att allt står still, att man springer runt sitt kvarter dag in dag ut, samma rutiner, samma människor, samma prylar.
Sverige, eller den traditionellt svenska kulturen som råder här är inte så värst uppmuntrande till spiritualitet som på andra platser här på jorden, även om det börjar bli bättre. Tyvärr förknippas spiritualitet ofta med antingen hippies eller hippa yuppies som håller på med yoga och fueng shui. Nej, jag vet inte exakt hur det stavas, men det är inte det viktiga.
Jag är iaf inte en av de som är rädda för de djupare frågorna här i livet, det råkar faktist vara en av de ämnen som alla mina vägar här i livet leder fram till. Inget jag kanske orkar diskutera med vem som helst, men ett spirituellt samtal med någon som har ett utvecklat medvetande är alltid inspirerande.
Imorgon hoppas jag på att det blir en sådan dag. Lustigt nog ska jag Marcus och Jocke på en föreläsning om spiritualitet och humor imorgon som ingen mindre än Peter Wahlbeck håller i. Det lustiga är också att det hålls i tempelriddarordern i Stockholm. Frimurarna som man hört så mycket om i dokumentärer nedladdat från internet.
Jag har under kvällen läst lite på Peter Wahlbecks hemsida, och återupptäckt hur härligt det är att bli inspirerad av andra personer. Bara genom att titta runt på hans sida, har jag fått massor av nya idéer och drivkraft till saker och ting.
Jag känner mig lite pånyttfödd, eller det råder en inre ro inom mig just nu. Jag känner mig renad, eller typ som att man har vädrat själen. Låtit lite frisk luft blåsa bort allt gammalt damm och få själens glans att skina igen.
Jag mår bra med mig själv just nu, och kanske var det ödet som såg till att de saker som skedde i helgen blev av. Ett möte, ett oförutspått möte. Ett gammalt kapitel som spökar igen, en situation att ta itu med. Men så nytt och så fräscht. Så enkelt. Det jag har tagit till mig, har faktist börjat blomstra lite tror jag. Jag tror att det är skönt för oss båda att ha snackat igenom saker och ting...
Många bäckar små kan ju ha varit delaktiga till varför jag känner mig bra, Gonzo klippte håret på mig igår, sedan passade jag på att raka mig så att jag numer ser fräsch ut iaf.
Det enda som varit rikigt jobbigt idag är att jag vaknar av att Joel kollar på formel 1 på hög volym på TV´n. Sedan var jag så jävla seg, att jag försov mig till Big Ben. Så det blev ingen stand up för min del idag. Men det är lugnt. Det var skönare att vara hemma faktist...
Aja, med nya friska tag ska vi ta oss igenom ännu en vecka i livet, och vi börjar med måndag...
