kleton

Solen skiner, det gör inte jag just nu. Det är ett sånt där varmt, mjukt och vackert ljus som påminner mig om hur jag känner mig just nu, rostig...och sugen på rostade mackor.

Sånt lyx finns inte här. Jag har varit på strejk de senaste dagarna, och nu drabbar det mig som värst. Det finns ingen ren disk och ingen mat. Jag lever lite som en ungkarl.

Men det blir ju lätt så på semestern, eller, semester har jag redan haft i Grekland. Semester från min flickvän, vi har tagit en sån hära "paus".

Jag vet inte hur jag ska bete mig riktigt. Vi glömde göra upp regler för pausen. Det känns ju dumt att trycka på play igen bara för att fråga om när det var ok att trycka på play igen, redan efter bara ett par dagar...in i pausen? Fattar ni?

Det blir ju det här stolthetsspelet. Vem klarar av att inte höra av sig längst? Vem fan är det då jag försöker imponera på? Min tjej?

Jag har iaf redan förlorat det spelet i sånna fall. Jag har skickat ett SMS nyss. Jag ville att hon skulle veta att jag faktist tänkte på henne, så att hon inte tror att jag är något känslokallt svin. Jag blir ju ändå lite orolig. Tänk om hon mår jättedåligt? Och dessutom tror att jag är ett svin ovanpå det?

Det skulle inte vara bra...

Nu fick jag svar, hon mår bra...hon är dessutom på riktig semester också.

Peace!

Ibland måste man inse saker och ting. Inget varar för evigt, och inte heller denna blogg. 

Allt är ett pussel, ett dynamiskt pussel som aldrig står still. Gärna ska det blåsa lite också när man försöker få ordning på saker, ja  för att öka utmaningen. Friska vindar stjäl min fokus, och tar med den till det grönare gräset på andra sidan. Fast man blev ju förkyld på kuppen.

Shit vad ovant att sätta sig i bloggträsket igen. Jag tvekar lite just nu om jag ens pallar att fortsätta skriva något, men hur som helst har jag lovat att publicera något iaf.

Självklart spelar faktumet att jag inte äger nån dator ganska så stor roll i mitt minskade antal blogginlägg. Jag har typ vant mig vid att leva utan dator. Allt har blivit lite mer analogt. Jag gör oldschools...ok, har varit borta från tangentbordet i ca 30min nu...

Det sammanfattar min åsikt av bloggande!

(...öööh, va?)

På återseende!

Asså, lite när man ser saker och ting från olika perspektiv samtidigt. Som att man vet att det oftast bättre att sätta fart med saker och ting på eget bevåg om man vill att något ska hända. Annars är risken att det mest snack och ingen verkstad.

Samtidigt som man söker rådgivning av sina närmaste. Varför? Den gamla vanliga klyschan, osäkerhet? Om man är säker är det väl bara att göra det?

Eller är det motivation man söker, kanske har man glömt bort varför man en gång började drömma om något. Saker och ting ändras ju, men trots det är det ju vissa drömmar som består. Man vet att man vill, men minns inte varför. Så ibland kan det vara inspirerande att få lite motivation av folk man känner. Ett sätt att få nya perspektiv på saker och ting, eller gamla, för den delen.

Så vad är det jag vill då? Det är det som är problemet. Jag vill massor, men så fort jag börjar prata om saker, känns de ibland redan uppfyllda och avklarade i huvudet på nåt sätt. Det är märkligt, men det känns som att behovet försvinner. Att jag tillfredsställs av visionerna av saker och ting, att tänka ut en plan, men aldrig genomföra den...

Ska det bli min ständiga ångest, är det min ständiga ångest? Deltidsångest kanske. Jag vet att en del känner mig som en driftig person som får en hel del saker gjorda. Det kanske stämmer. I min värld är bara ångesten kopplad till att jag vet att jag kan prestera bättre på det som intresserar mig här i livet. Någon slags prestationsångest kanske?

Nu slog det mig plötsligt vad dramatisk den här texten verkar vara. Ångest är inget begrepp jag tycker att jag själv associerar mig själv med. Men vem gör det? -Hej, jag associerar mig själv med stress och ångest.

Skitsamma, poängen är att jag känner att jag har så mycket mer jag vill ge än jag visar just nu. Förr eller senare måste man satsa fullhjärtat på nånting för att komma någonstans. Jag tror att det är det jag tycker är lite läskigt på nåt sätt...

Aja, nu försvann min fokus för att skriva:P Peace

...men sen övergick den i förvirring. Jag är inte van längre helt enkelt. Jag har glömt bort hur man skrev en blogg lite. Plöja igenom diverse tankar utan någon speciell riktning? Eller skulle det kanske vara något viktigt och genomtänkt?

Här sitter man och fördriver tiden på internet. Planlöst surfande bland youtubeklipp och bloggar. Men det är ju trots allt det som driver oss, nyfikenheten.

Peace!

Idag fick jag bekräftat att humöret är svårstyrt när man inte har ätit eller sovit ordentligt. Att man dessutom är bakis gör inte heller saker och ting lättare.

Ätit på tok för många bufféer under veckan, och på tok för mycket godis.

Har tränat lite på Sats. Har jobbat en hel del, softa kamrater.

Har varit på firmafest. Har varit på konsert. Har varit på efterfest.

Träffat en massa kompisar,  och haft väldigt roligt och trevligt.

Haha, jag har verkligen ingen större lust att blogga nuförtiden...det kanske skiner igenom;p

Mitt liv utan laptop är inte så jobbigt som jag trodde. Det är rätt skönt att slippa hänga på internet så mycket. Jag nöjer mig med mina små gästspel som nu, på en förfest i vasastan.

Så vad händer? Jag har skaffat en kalender, börjat fylla den med saker att göra. Jag är inte längre arbetslös, jag är inte längre singel.

Jag kommer att flytta inom kort. Ska få ordning i mitt liv. Nåndag skaffar jag mig en ny laptop och kommer att skriva oftare...förmodligen.

Men just nu kommer det att bli glest med inlägg, ha det göttan tillsvidare...

I 3 år har den varit min trogne vän. Ikväll orkade den inte mer. Efter resor runt asien, till London, till Liverpool, Skåne... I vått och torrt alltid fungerat.

Jag visste att dagen skulle komma... Nu är det ett faktum. Jag kommer alltid att minnas dig, compaq presario 2200 från Kuala Lumpur.

Vila i frid. Jag kommer sakna dig!

Ni läste rätt, min laptop är död!

RIP

Fullpackat Big Ben i afton. Jag var nervös som fan, och körde på Engelska. Skitmånga kompisar hade dykt upp, och fett många komiker där.

Det blev en intensiv kväll med mycket snack och mingel.

Jag fick mycket beröm för mitt uppträdande. Jag tackar och bockar verkligen för all beröm jag fick, jag ska försöka ta åt mig mer av den än av min egna självkritik. Jag vet dock att jag kunde ha gjort bättre ifrån mig.

Men hur som helst blev det en lyckad kväll. Tack alla som var där!:D

Imorrn arbetsintervju...

Har precis vaknat från en powernap, ätit middag och nu sitter jag bara och stirrar. Om ett par timmar ska jag köra stand up. Det ska gå bra, men fy fan vad jag är trött och seg nu.

Nä, nu säger mitt sunda förnuft: -Du får berätta om saker och ting senare Leon, nu måste du fixa med kvällens material!:P

Ja, jag stör mig åter igen på nånting. Detta har jag stört mig på länge. Människor som inte skriver ordentligt, fast att jag vet att de kan!

Lata människor som använder ord, eller inte ord utan bl.a. bokstäver istället för ord.

Det heter fan JAG och inte JA.

Det heter OCH och inte Å.

Det heter DET och D.

Det heter ÄR och inte E.

Avslutar man en "öppen mening" så avslutas det med TRE punkter och inte TVÅ eller något annat...

Skärp er för fan, ni kan bättre! Skyll inte på lathet, för så jobbigt är det inte! För er som udrar, så JA, jag orkar störa mig på det för det ser så förbannat dumt och ointelligent ut!

"-Ja e så jävla lat å orkar inte skriva d som d egentligen (igentligen) ska skrivas.."

Precis, det är typiskt mig att störa mig på något som detta, och jag vet att jag inte är ensam.

Peace!

Jag kan fan inte låta bli att skriva om detta. Har inte sett på TV på ganska länge, och la märke till att Apoteket kör en hel del reklamer på TV. En reklam är för en salva mot analklåda. ANALKLÅDA, vilket jävla ord asså. Jag kunde inte sluta skratta, morsan bara stirrade på mig.

Det är tydligen vanligare än man tror, säger de. Analklåda. Vilket tabubelagt ord det måste vara.

-Hur är det med analklådan?

Human bodies are great!

Efter en dålig natts sömn flög jag upp ur sängen vid 09 och gick ned och drack ett glas juice. Ignorerade tröttheten, ringde Marcus. Det sista vi sa när vi la på vid 03:30-tiden inatt var att vi skulle ringa varandra vid nio för att se till att vi gick upp.

Drog med tåget in till stan med kamera. Mötte upp David, käkade lunch. Försökte planera för lite filmande, men blev mest en massa snack. Drog sedan till gamla stan och filmade i en timme, sen blev det kallt. Drog till Norra Brunn. Visade det jag klippt från Boulevardteatern. David verkade nöjd med min klippning. Kändes kul.

Är så sugen på att se Henrik Schyfferts show "The 90´s". Han är en så inspirerande kille, kul att det går så bra för honom. Det är han värd. Go Henrik! En annan inspirerande kille var John Houdi, som är grym på att buktala. Finns förmodligen att se på comedytv. Peter Wahlbecks kommentarer på Björn Gustafsson var också grymt roliga, "Guldduvan" kallar han honom för och driver lite. Peter är också en av mina idoler.

Tänkte egentligen inte dricka något i helgen, men tanken av att dricka ett par kalla öl var för lockande så plockade upp några burkar på bolaget. Ringde spontant morsan och vi bestämde att vi skulle äta middag tillsammans bara jag och hon.

Det var länge sedan jag umgicks med bara mor min, god middag blev det. Sen ligga och mysa i soffan och titta på TV. Det var "Lets Dance". Det är ett helt ok program måste jag säga. Dans är trevligt. Det enda jag störde mig på vad idol-Ola, och sen tycker jag att Uffe Larsson förjävla läskig och olycklig ut nu när han blivit så smal. Jag minns när jag var med i nån frågesportstävling på centralen som han höll i. Då var han go och rund. Nu undrar man varför han utsätter sig för att vara med i TV. Tror de fick sämst poäng på hela tävlingen.

En annan rolig grej jag och morsan la märke till är hur David Helenius sträcker fram micken till deltagarna medan de får sin kritik av juryn, då de själva inte säger något utan bara står och flåsar i micken. Rätt kul. Bäst var helt klart Linda Lampelius. Sexig, med utstrålning och karisma:P

Efter det kollade vi på en långfilm med Gwyneth Paltrow och Michael Douglas. Manuset var riktigt bra till de sista 5-10minutrarna. Synd, bra film annars.

Har fått en del trevliga samtal angående jobb och även en casting för en reklamfilm som jag ska gå på på söndag. Ska bli riktigt spännande. Har även fått kontakt med en eventbyrå.

Stack sedan hem för att försöka skriva mitt material inför söndag, än sålänge består allt mest av tankar och stödpunkter. Men det ska bli bra. Men jag vill att det ska bli extra bra.

Nu är jag rätt färdig och förhoppningsvis får jag en god natts sömn...nya äventyr imorrn!

Jag mår bra!:D Tack!

Nu har man kommit igång med sin nyttiga kost, långa morgonpromenader innan frukost och härliga träningspass på gymet. Känslan av att sitta i bastun efter ett härligt pass, där man faktist inte hoppat över något av det man planerat, är oslagbar...nästan...typ. Aja, det är jävla skönt iaf.

Nu verkar det vara jobb i sikte, vill inte ropa hej innan man är över ån. Men snart sätter saker och ting igång iaf. På söndag är det stand up på Engelska på Big Ben för min del, måste ägna energi åt det.

Man kan säga att jag känner mig rätt nöjd med saker och ting just nu, och har en del spännande saker uppraddade de närmsta dagarna. Imorrn kl 13 ska jag träffa David i stan för att hitta på lite skoj...

Ska skriva mer när jag orkar.

Peace!

Elliot Smith passar så bra till de mörka månaderna om året, visserligen har jag lyssnat på honom under årets ljusare dagar. Det är iofs inte poängen med varför jag skriver om detta.

Det är mer känslan, det är deppig och tung musik, men så skönt. Det är lite märkligt, att man kan finna en skön känsla med att vara lite nere. Snarare att man inte stör sig på det, man glider genom dagen ändå. Man går genom stan och släpar med fötterna, kommer ned i tunnelbanan och ser att det endast är 28min kvar tills nästa....men man orkar inte bry sig. Det är det som är det sköna med det hela.

Idag har verkligen varit en inte orka bry sig dag. Det känns som att allt står stilla, men gör det verkligen det?

Trots att molnen står still i himlen, och regnet är som en dimma som bara svävar runt i den gråa tristessen som vi upplever år ut och år in i Sverige. Ja, ni vet den här tristessen som vi måste uppleva, för att kunna uppskatta sommaren som aldrig blir så bra som man hoppats. Alla blir deppiga på vintern, för annars vet vi inte vad glädje är som vi åter igen får uppleva på våren.

Men inombords åker jag på resor, ständigt fram och tillbaka under mitt liv. Återupplever, minns, sorterar, filosoferar. Det kanske ni gör med? Jag menar inte att det är något speciellt, men ifall ni trodde att ni var konstiga som gjorde så, så är ni iaf inte mer konstig än jag är.

Fast jag är inte konstig. Jag har värdighet, intellekt och allmänbildning, är lyhörd, medveten...men det kanske är just det som är konstigt? Jag trivs med det, skulle dock vara roligare om man träffade fler sånna till skillnad från sånna som inte är det.

Äsch, idag var ännu en sån här dag som inte riktigt räknas, har haft dem förr, kommer att ha dem igen...