Intressant läsning.



Det här skickade en kompis till mig inatt. Det handlar om en råkapitalistisk pappa som råkar ställa till det ordentligt för sin son genom en affär som gjorde att sonens klasskompis familj blev tvungna att flytta. Nu vänder sig pappan till forumet flashback för att be om råd.

Lägg märke till språket han använder, och lägg ihop det med bilden. Är det på riktigt? Vilket svin i så fall, haha. Det är för roligt att tänka sig att det finns sånna här människor på riktigt. Om historien är sann eller inte kan jag inte svara på, men någon har lagt ned tid och energi på det här.

Jag kunde inte sluta läsa, hehe...

https://www.flashback.info/showthread.php?t=599903

Helt klart sevärt.


Kära blogg...



Nu är jag hemma igen från jobbet. Har du saknat mig? Jag har tänkt en del på dig. Ibland kommer jag på idéer, men för det mesta glömmer jag dem tyvärr när vi träffas.

Jag har precis öppnat en kall Tjeckisk budweiser, synd att du är en blogg och inte har ett medvetande. Annars skulle du testat, fast du kanske inte skulle ha något vidare ölsinne. Tänk om det spårade ur, och det hände något...som inte borde hända. Alltså. Nu vet jag att vi kan vara ärliga mot varandra. Jag vet, det är mest jag som gör allt jobb...

Du är fan rätt passiv. Du är ingenting. Vad vore du utan mig? Du är min blogg. Men jag gillar dig ändå. Du blir till vad jag gör dig.

-Varför bloggar jag? Varför bloggar du?

Är det för att vi innerst inne är ensamma? Ingen chans att dela med oss av våra tankar, saker som händer, känslor...

Gör vi saker med flit, bara för att ha något att blogga om? Dramatiserar jag situationer med flit, bara för att kunna ge mina läsare en upplevelse. Ja, för upplevelse är tamejfan det ni upplever nu.

Tro inte att ni kan läsa i smyg som någon passiv pervers typ. Men det är lugnt, ni ska tryggt få läsa vidare. Jag tänker inte ta upp att även ni är på gränsen till att flippa och känna er sjuka i huvudet ibland. Det vet ni redan.

Kanske är bloggen någon slags terapi för att just inte flippa ur? Jag känner att det är en av mina kamper här i livet. Att hålla sig på banan, fortsätta att acceptera saker och ting för att kunna gå vidare. Typ som banker som skjuter till med finanskrispengar.

Våra pengar. Våra surt förvärvade pengar, skattat och klart. Dusted and done! Hajjaru? Men när några högt uppsatta jävlar har skevat till det med allt, vad gör vi då? Trycker upp nya pengar, så våra pengar förlorar värde.

Tihi, haha, hoho... Varför skulle man bli knäpp? Vi som har det så bra? Vi som bor i ett land där det lanseras piller för friska, så även de friska i samhället kan känna sig lyckliga. Hoho, haha.

Jag är frisk...jag är lycklig...emellanåt. Mitt problem är att jag bara gång på gång kommer fram till att jag kastar bort mitt liv på denna samhällsstruktur, vi är alla införda i ett slaviskt system som ingen orkar bryta sig ur, och INGET JÄVLA PILLER KOMMER ATT HJÄLPA MOT DET!

-Förstår ni vad jag kämpar mot? Medvetenhet. Jag känner till det, jag tänker på det. That´s the fucking difference! Att vara medveten eller inte. Men vem orkar bry sig? Vem kan göra något?

När miljontals människor världen över demonstrerar mot världens orättvisor och ingenting händer i princip är det inte så konstigt att det är som det är.

Tur att jag har en blogg som orkar lyssna:/

Förbereda sig?

Jag ska vara konferancier på Big Ben om mindre än 2 timmar. Som vanligt har jag ingen exakt aning om vad jag ska prata om?

Jag måste kolla upp det där med att förbereda sig.

Jonas från Telia ringde.



Jag: -Hallå?

Teliajonas: -Hej Leon, Jonas heter jag och ringer ifrån Telia.

Jag: -Hej Telia.

Teliajonas: -Är det Leon jag talar med?

Jag: (uppgivet) -...Ja?

Teliajonas:(Jätteglad) Stämmer det att du bor på Bjursätragatan?

Jag: -Mmm...

Teliajonas: -Vet du om att du har turen att bo i ett "teliahus"?

Jag: -Är inte alla hus med telefon i "teliahus"?

Teliajonas: -Njaeee...det här är speciellt vettu!

Jag: -Får jag ställa en fråga om hur personer som telefonsäljare som du själv jobbar nuförtiden?

Teliajonas: -Ja, varsågod.

Jag: -Det har aldrig slagit dig att jag kanske helt upptagen med något just nu när du ringer, eller att jag redan har en telefon vilket jag uppenbarligen har eftersom att jag pratar i den nu. Eller att jag bara helt enkelt inte ens har lust att snacka telefoner med dig nu? Jag säger inte att det bara är du, men det var länge sedan man fick höra ett "ringer jag och stör?"

Teliajonas: -Hehe, oj. Det var ju inte bra. Det är jag som gjort fel. Jag ber om ursäkt.

Jag: -Vore det inte mer på sin plats att ställa frågan rörande om du stör eller inte?

Teliajonas: -Stör jag dig Leon?

Jag: -Ja, det gör du.

Teliajonas: (här tänkte han nog bli otrevlig men hann samla sig precis)...jaha, det var ju...tråkigt. Men då får jag tacka så mycket för mig då.

Jag: -Tack själv, hej då.





Fotnot: Teliajonas heter förmodligen något annat, om jag ska vara ärlig lyssnade jag inte ordentligt.

Fry me backwards!



Inte för att jag är så jätteinsatt med bilar, men flames är väl rätt ute nuförtiden? Speciellt flames som sitter åt fel håll, men bilen kanske bara går bakåt. Jag förstår inte tanken. Kanske skall tilläggas att det satt likadana flames på andra sidan. Alla kan ju göra misstag, men ibland blir man orolig.

I en optimistjolle en vindstilla solig dag.

Så som rubriken lyder känns mitt liv nu typ. Precis, som att sitta ensam i en optimistjolle en vindstilla solig sommardag. Jag blir bländad av solens reflektioner från det stillsamma vattnet. Borta vid stranden hör jag lekande barn på behörigt avstånd.

Jag flyter, och driver sakta men säkert framåt medans jag lyssnar till svalornas frihetspip.

Och precis såhär kan du också ha det, om du gör som jag. Sysselsätt dig med att göra ingenting. Och du, gör du nånting, se det som en bonus. (Det är det som representerar att det sakta men säkert går framåt.)

Annars då? Annars är det bra. Jag har tagit det lugnt. Inte ställt några krav på mig själv. Druckit mer öl igen. Vägrat stressa. Bara accepterat läget hela tiden. Skrivit onödiga blogginlägg som jag sedan inser är totalt meningslösa som jag sedan skiter i att lägga ut. En härlig skit it´-attityd till saker och ting.

Resultatet är lustigt. Det händer ungefär lika mycket nu som när man stressade och ställde krav på sig själv. Lite som det där i trafiken, att man inte kommer fram snabbare för att man kör för fort säger de. Precis, det är alla jävla trafikljus fel!

Trafikljus finns det gott om i mitt liv. Jag misstänker att min lathet står för större delen av alla rödljus. Jag har oftast energi nog till att tänka genom hur jag ska göra med någonting.

I somras t.ex. stod jag och störde mig på mitt sladdkaos uinder skrivbordet, det tog mig 5 sekunder att lista ut en bra lösning. Igårkväll drygt ett halvår senare blev det åtgärdat. Livet skulle kunna vara lätt, om man kunde fixa allt med tankekraft.

Det var trots allt ett test för tålamodet att sitta ihopkurad under skrivbordet och försöka skruva i skruvar för hand, alltså med en skruvmejsel istället för skruvdragare. Måste tänka miljövänligt. Det tog en starköl och c:a 50min att få det klart. Sen kunde man dammsuga obehindrat. Problem solved.



Se så vackert, det som bara började med en idé, en vision jag hade. Jag vill tacka alla som stöttat mig hela vägen med detta projekt. Peace till er alla!

Blä.

Vill ha sommar och sovmorgnar...

När det ibland faller på plats.

Nu sitter jag här, iförd boxershorts och dricker en Brookyn lager. Nu ljög jag iofs, den tog slut för ett tag sedan. Här är man uppdaterad.

Min lägenhet är stökig som fan. Jag har helt ostrategiskt flyttat runt saker och lagt i olika högar. Det står disk över hela vardagsrumsbordet, och även i köket. Det ligger nån kasse...eller flera kassar med saker i över golvet. Ja, det ser nästan stökigare ut hos mig än det brukar göra hemma hos David Druid.

Och vet ni vad det bästa är? Jag bryr mig inte. Inte just nu iaf. Plötsligt får jag säkert ett ryck och städar upp allt. Förmodligen i samband med att jag tar på mig kläder. Jag kommer säkert tycka då att lägenheten inte matchar mina kläder förrän den är städad. Jag gillar att ha clean klädstil.

Nu har jag öppnat ännu en bärs. Jag kan starkt rekomendera Zlatopramen "half´n´half" det är en halvmörk/halvljus öl.
Så här sitter jag, lyssnandes till Pear Jam och umgås med min blogg. I förlängningen umgås jag med er, ni kanske också har lite tråkigt och har därför bestämt att det är läge att se om Leon har skrivit något nytt. Det har han.

Jag har tänkt på nya saker också. Eller, gamla saker jag stör mig på. Alla människor som konstant tjatar om att man ska tänka positivt hela tiden. Vad som än händer så ska man bara tänka positivt. Jag stör mig på det.

Jag har även kommit fram till att jag trivs med att störa mig på saker och ting, så jag kommer att fortsätta med det. Ibland får jag höra att det är jag som väljer att störa mig på saker och ting, och att det är därför jag ibland mår dåligt. Det som förbryllar mig är att de människorna aldrig kan försöka se sakerna jag stör mig på, och kanske förstå att de är de som stör mig!

Jag tänker inte sitta och vara någon likgiltig svensson, som verkar vara normen i vårat land. Vi muttrar lite för oss själva, sen orkar vi inte bry oss längre. Vi väljer oss att inte störa oss på saker och ting. Är jag på semester i Grekland och en mygga surrar i mitt öra, då tänder jag lampan och dödar myggan. Enkelt och realistiskt. I am a man of actions...eller, jag vill vara det iaf. Sen är problemet löst. Jag var inte likgiltig, och jag behöver inte störa mig på det.

Lackar jag ur för att osten ramlar i golvet, och ger intrycket av att jag mår dåligt betyder inte automatiskt att det är negativt. Då har man inte ett dynamiskt synsätt. De de flesta inte vet är att jag kan använda den situationen berätta för 6 personer senare om hur arg jag blev, och sedan skratta åt det sex gånger. F

Förstår ni matten här? Bli arg en gång = skratta åt det minst sex gånger efeteråt. Tänk på sånt innan ni ber någon att tänka positivt!

Sen vafan menar de här personerna som säger att man ska tänka positivt. Ibland får jag känslan av att de inte riktigt tänkt igenom det de säger. Jag har däremot tänkt igenom saker och ting nu.
När någon säger: -Du måste tänka positivt nu Leon, så tycker jag att det låter förbannat abstrakt. Vad är det jag ska göra egentligen? Alltid utgå från ett värre perspektiv. Om jag råkar hugga av mig ett ben, ska jag trösta mig med att någon kanske har huggit av sig båda?

Poängen är att bara att se saker och ting från ena sidan, är att blunda från verkligheten!

Skulle folk säga: -Tänk realistiskt nu! Så skulle det vara en så mycket mer POSITIV grej!

Då får man åtminstone chansen att ventilera det som kanske har hänt. Allt i livet är fan inte positivt, sluta blunda för det faktumet!

Att vädra är bra! Peace!








Lugn i sikte.

Jag har bestämt mig för att ta det lugnt i helgen och nästa vecka, orkar inte stressa mer. Måste sova mer och ta hand om mig själv. Kommer orka skriva mer då.

Ha det där ute!

Bitterness is the cancer of the soul.



Ibland saknar jag mitt långa lockiga hår jag hade. Ibland saknar jag även tiden. Ta mig dit igen. Idag var ingen höjdardag helt enkelt. Men syrran hjälpte mig att försöka skapa något kreativt av min inre frustration, så jag har börjat skriva på en grej...

Nu ska jag väl sova i guess. Good night slave camp.

My cup of tea!



Aphex Twin väcker många minnen från gymnasiet. Chris Cunningham, mannen bakom Aphex Twin har inte bara gjort musiken utan även regisserat och redigerat denna video. Jag tycker den är grymt imponerande, den får mig att skratta och fascineras.

En del jag redan visat för tyckte videon var läskig, jag tycker iofs om lite läskiga prylar. Men jag tycker mest att den för förbannat rolig och välgjord!

Startar du om?


Startar den om, ja eller nej? Wtf?

Mina problem just nu:

1. Jag är kroniskt trött nuförtiden.

2.Mitt videoredigeringsprogram fungerar inte som det ska, så jag kan inte jobba med det än.

3.Mitt musikprogram fungerar inte som det ska, så jag kan inte jobba med det heller.

4.Min handsfreeadaptor trillade ur bilen på en mörk parkering häromdagen.

5. Varken Kjell och Co, Teknik Magasinet, The Phone House eller Nokia.se har den delen jag söker.

6. De har alla ett annat headset som kostar MER ÄN HALVA priset av vad telefonen kostar ny.

7. Att prata i telefon har blivit jobbigare.

8. Min handled gör ont, jag kan inte röra på den som jag vill. Måste gå till läkare.

9.Gitarren vill aldrig bli riktigt stämd som jag vill.

10. Jag är för trött för att ta itu med dessa saker och ting, och tiden rinner iväg, och jag blir bara mer och mer bitter och sur.

-Kan det vara så att jag befinner mig i en negativ spiral?

Stört.

403 Forbidden You are forbidden to access this page.

 If you should have to access this page, let us know.

 Yours sincerely, blogg.se





Så står det när jag försöker läsa min egna blogg:S

De senaste dygnen.

Fullt ös, nästan iaf. Det är hur de senaste dagarna har varit. Jag har inte så mycket tid för att blogga som jag kanske önskar att jag hade. Jag är ju en kommunikativ person, så jag har inget emot att dela med mig av saker och ting.

Nu är jag hemma en snabbis och äter ett större mellanmål. Om en halvtimme ska jag och Stoffe vara i Nacka för att repa för första gången tillsammans. Det ska bli riktigt skoj, jag har köpt trumstockar, axelband, hörselproppar till ikväll.

Det är en lokal som har allt vi behöver, trummor, försträrkare, mikrofoner, piano osv. Så det kommer bli några roliga timmar framför oss som jag verkligen ser fram emot.

Vi har redan två nya låtar som vi jobbar på. Tyvärr verkar vår potenciella trummis jobba idag, det hade varit skoj att träffa henne. Har lyssnat in mig en massa på rock på sistone, så känner mig taggad!

Igårkväll var riktigt skoj. Jag körde stand up för första gången på Komikaze. Jag fick mycket beröm, som gjorde mig glad och gav mig drivkraft och självförtroende att bara köra vidare. Ola Söderholm är en av mina absolut favoritkomiker, fan vad han är bra!

Jag hade förlagt mina övningskörningspapper för lastbil någonstans. Det skapade en hel del stress, jag hittade dem senare idag i bilen jag kört runt med de senaste dagarna. Stress i onödan. Men saker och ting har löst sig av sig själva. T.ex. var körskolans lastbil trasig. Så det blev en lugn dag på jobbet med att inreda ett konferansrum.

Som sagt, har inte mycket tid över. Ska äta färdigt och sedan dra.

Kommer snart lägga ut lite smakprov av saker jag gjort på sistone. Lite överraskningar kanske.

Ha det fint!

xiao!

Ett år går snabbt.

Idag är det precis ett år sedan jag började på mitt jobb. Det känns lite skumt, hade bara tänkt stanna ett litet tag...så som jag tänker med typ alla jobb jag har.

Ett gott tecken kanske?

Hinner inte bloggish mer nu. Ha det fint!

Snooze hjälper eller stjälper?



Här är en del av förra söndagens uppträdande på Big Ben.

Jag + mat = dålig disciplin.



Det är fan för gott med mat och öl. Tyvärr så sätter sig det. Jag äter lunchbuffé nästan varje dag, och visst är jag duktig på att kombinera ALLA rätter som finns på buffén? Det blir nästan som en tvångstanke.

Men seriöst, när jag var 22 fick jag höra att när jag blev 25 så skulle jag passa mig med mat och öl, för att då kommer jag att lägga på mig. Jag börjar förstå hans poänger. Jag vill leva nyttigt och träna. Träna är jag alldeless för trött för just i denna period av konstant kronisk trötthet.

Jag är fan trött när jag vaknar, trött när jag kommer till jobbet, trött efter lunch, trött när jag kommer hem, trött hela kvällen. Mer som någon form av zombielivsstill. Mat går ju alltid att äta om man har tråkigt, men jag tror inte att det är nyttigt att bara ha maten som någon form av underhållning.

Måste vänja mig av vid sötsaker, jag har enkelt att roffa åt mig av sötsaker om de ligger framme. Jag är för mycket av en livsnjutare på den fronten.

Ain´t we alla? Just nu försöker jag att hålla ögonen öppna, och det är svårt. Jag klarar mig nästan alltid bara på ren vilja.
Det gör dock att livet känns som en evig uppförsbacke ibland, och man är totalt för trött för att jobba fram någon strategi. Just nu tvingar jag verkligen mig själv att skriva.

Men nu var ju problemet maten. Jag äter för mycket, mat är som någon slags drog för tillfällig njutning. Det är som McDonalds, jag kan inte direkt påstå att deras mat är äcklig. Men fan vad jag inte känner att jag står för att gå och handla på McDonalds. plastigt och själlöst.

Jag förstår mindre och mindre för varje dag hur jag kunde lägga upp träningen och kosten seriöst. Det känns som en för stor uppoffring för min del just nu..

Aja, får väl berätta mer sen...ögonlocken trillar ihop. Ska dricka slut ölen och sova sedan...

Ännu en dröm - NYC.

Jag älskar verkligen att drömma. Speciellt när drömmarna är kristallklara, färglada, högljudda och levande. Verkliga med andra ord. Natten till idag (läs igår) var en sån natt.

En sekvens jag minns var att jag bläddrade i en bok och läste någon form av poesi, och när jag läst rimmet eller meningen så teleporterades jag till en plats som hade med texten att göra. Det kunde vara någons lägenhet, men så lät jag dem läsa så teleporterades vi runt en stund. Var en rikgit häftig upplevelse.

Det som dock var snäppet coolare var att jag drömde att jag morsan och syrran reste till New York. Det var verkligen en känsla av att vara långt hemifrån, alla skyskrapor, alla ljus. Den svala kvällsluften, den svarta himlen. Vi kom såsmåningom till ett hotell med extremt snabba hissar. Jag fick svindel. Hissen färdades flera hundra meter uppåt i världens högsta hotellobby. Jag ville självklart testa hastigheten på hissen på väg ned. Det gick snabbt, så snabbt att jag blev tyngdlös. Det sög till i magen och jag satte mig i skräddarställning. Folk på de olika planen hann se mig och såg glatt chockade ut. Det var en underbar känsla. Hotellet var fint och lyxigt. Jag syrran och morsan hade en fin stund ihop långt hemifrån.

När jag vaknade hade jag känslan i kroppen av att ha varit bortrest.

Det lustiga sammanträffandet kommer dock senare på eftermiddagen när morsan ringer mig. Vi har nämligen diskuterat att resa bort till Asien i Mars nångång, Thailand eller Bali eller något. Men jag känner någonstans att jag inte riktigt är upplagd för det, jag skulle inte kunna uppskatta det just nu. Jag har för mycket jag vill ta itu med hemma. Dessutom har jag redan varit där, och ja det är underbart. Det passar inte nu. Så självklart lekte jag med tanken om att föreslå att vi skulle åka till New York.

Mor min ringer, och det första hon säger att hon har funderat lite över vår asienresa, och undrar om vi inte ska ta och flyga till New York istället? Jag tappade nästan hakan i ett sånt där rus man bara kan få när lustiga sammanträffanden sker.

Det verkar som att vi kommer bevittna New York inom ett par månader. Ska bli intressant som fasen. Känner mig mer upplagd för att göra något sådant istället för solsemester. David och Soran var där nyligen och hängde med Magnus Betnér, de verkar ha haft kul.

Syrran har sin stillbildskamera, och jag har min HD-kamera. Skulle vara perfekt att gå runt och dokumentera och uppleva:)

...USA känns bara så overkligt på nåt sätt, ska bli intressant.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0