kleton

Ja, fan fick lite tvångstankar att jag måste dokumentera lite vad jag har gjort på sistonde även om jag inte orkar berätta så mycket om det.

Jag har varit i Malmö, Hässleholm, träffat Kim, träffat Jenny, träffat Maria, träffat Nasih. Har fått fylleSMS av en halvhemlig beundrare mitt i natten.

Blev lite turbulent ett tag under resan, men några missförstånd reddes ut och tankar ventilerades. Det slutade med en god middag, och en lugn kväll. Drack endast ett halft glas vin under min skånevistelse. Hade även sömnbrist i Malmö.

Jocke ringde kl 06 på söndagmorgonen, han var full och spontan och jag förklarade att det fanns roligare saker han kunde göra för 8000kr än att sätta sig i en taxi ned till Malmö. Han förstod tillslut att det nog var bäst att åka hem och sova.

Jag har blivit tillfrågad att spela en roll i en kortfilm åt några gymnasieelever. Ska bli kul faktist, vet inte om jag berättat om det tidigare?

På söndag kör jag stand up igen. Har tagit en liten paus från allt, ingen hets, ganska skönt. Får se hur det blir nu med nattjobbet och stand upen.

Har även kikat på standupkurser i London tills nästa år... Man får se vad som händer?

Jag har precis avslutat en frukost bestående av 2 kokta ägg på rostat bröd, en skål kokosyoghurt med crunchy, ett glas apelsin/ananasjuice, en kopp té och en mandarin.

Det kanske inte låter så tokigt egentligen. Det konstiga är väl att se mig komma tillbaka från Willy´s vid den här tiden en tisdagmorgon med två matkassar.

Konstigare är det kanske att jag var på SATS och tränade tidigare, vid 06:30 närmare bestämt. Hurtigt och duktigt att gå upp och träna så tidigt kanske en del tänker. Men det har jag ju inte heller gjort?

Exakt, jag har inte gått och lagt mig ännu sedan jag gick upp kl 17 på måndagseftermiddagen. Det kanske låter oansvarigt, en del kanske tycker att man borde klippa sig och skaffa sig ett jobb.

Klippa mig har jag funderat över, samt blivit tipsad om att det är dags...jag tror vederbörande vet själv om denne läser detta;) men jag har faktist skaffat mig ett jobb också. Självklart med tider och löner som inte de flesta andra har.

Jobbar numer i tunnelbanan med att sätta fast mässinglister på perrongerna. Får bra betalt eftersom att det är OB 21-00 jobbade vi igår, och var hemma igen redan 00:40.

Lyx i mina ögon! Inga tidiga morgnar, inga långa arbetsdagar, men ändå bra betalt. Tack ödet?

Det känns avslappnande att ha en inkomst ännu en gång, och vi får lön varannan vecka så jag kommer ha råd att handla julklappar. Allt ordnade sig ännu en gång.

Jag funderar ibland över varför jag envisas med att leva så konstigt? Jag tror fan inte att någon begriper sig på min livsstil. Nej, jag använder inte amfetamin för att vara vaken, jag är nattmänniska by nature. Men samtidigt vill jag få saker och ting gjorda på dagen med.

Jag känner mig i varje fall nöjd nu, ska ta en liten nap och senare ska jag och Marcus äta Kinabuffé i stan. Livet är ett äventyr...

Det verkar vara Björnhysteri i Sverige. Det är riktigt kul. Läs själva:

http://www.metro.se/se/article/2007/11/21/18/1255-45/index.xml

Tiden bara rullar på och det är redan natten till torsdag. Har varit med om ganska många saker och äventyr, har haft kul, vänt på dygnet och lärt mig en hel del...

På fredagen drog jag till Norra Brunn och hämtade kameran, sen drog jag till söder och mötte upp David, Kodjo, Björn, Ahmed, Ola och Özz på ett kolgrillshak. Blev bjuden på grillspett. Fett gott.

Vi trängde ihop oss och åkte i Özz bil till Boulevardteatern. Vi gick in i logen och jag började filma lite. Filmade sedan hela kvällen som blev en succé. Fullsatt teater och fokuserad publik. Imponerande och kul.

Efteråt festade vi lite, och hamnade sedan på La Isla. Inte mitt typ av ställe, men David envisas med att dra dit mig,

Nästa dag, bakis, mår illa. Dricker blåbärssoppa och sover. Drar och filmar igen på kvällen på föreställningens andra kväll. Syrran hängde på, och även Victor dök upp. De verkade ha en trevlig kväll.

Drog sedan hem till Gonzo när de andra drog och kollade på fotboll. Softade där hela natten, gjorde musik och åt Sushi. Nästa dag vaknade jag på soffan och alla andra höll på att dammsuga och städa. Köpte en pizza och stannade kvar en natt till.

Jag har vänt på dygnet så pass mycket att jag fortfarande var pigg och hungrig hela natten, tog tåget in till stan vid 05 och åkte hem och åt och sov.

På kvällen drog jag till Marcus, käkade god mat, diskuterade djupa saker kom fram till en hel del intressanta saker. Vände på dygnet ännu mer, somnade sent och vaknade ännu senare.

På kvällen drog jag till Rasmus som ska dra till Thailand om två veckor och snackade skit en stund. Tog sista tuben hem, somnade lite tidigare.

Har varit rätt seg idag, men vaknade lite tidigare iaf. Drog in till Norra Brunn, klippte lite film. David kom över och drog sedan för att se på fotboll. Senare möter jag upp Paul på RAW där vi ska filma.

Träffar Peter Wahlbeck och tackar honom för föreläsningen vi var på. Björn dök upp, och sedan var det dags att dra igång showen. Anneli Ahlgren var först upp med sina imitationer som är grymt roliga.

Sedan var det Björn Gustafsson, gjorde bra ifrån sig som vanligt. Peter Wahlbeck var riktigt skön, det var en bra kväll helt enkelt. Sist upp var Ian Cognito från England, egentligen halvitalienare, halvirländare. Han hade ganska hårda skämt med grov cockney, vet inte om alla hajjade alla skämt. Han var trevlig, snackade lite med honom. Han fyllde även år, så alla sjöng för honom. Träffade även Marcus Johansson som driver klubben Oslipat i Malmö, snackade med honom om att få köra i Malmö. Ska maila honom.

Tog tuben hem, och nu snart borde jag väl gå och lägga mig om man ska orka med helgen...

Min gamla klass och graffitikompis Anthony Skaff, som varit en av Stockholms absolut största och mest dedikerade graffitimålare uttalar sig om graffiti i Lidingö tidning. Tyckte att det var rätt kul att läsa.

Jag håller med honom, lite mer färg åt folket!

http://www.lt.nu/site/page/2?nid=5097825

Det här är något som återkopplar till lite av det jag pratat om i tidigare bloggar. Lite sjukt att man märker att paranoian kryper sig på undermedvetet. Man vet att man lämnar spår efter sig överallt i dagens samhälle. Man blir ju en undermedveten fånge...brrr...

http://www.e24.se/dynamiskt/it_telekom/did_17494732.asp

Det är värt att tänkas på...

Var och tränade idag för första gången på länge. Kom ut från gymet yr av bastun och helt skakis av all träning. Sen höll jag på att dra världens vurpa på isen direkt efter.

Drog senare till Johan Uddenbergs och David Karlssons klubb Flopp vid Rådmansgatan.

Tänk om fler agerade såhär i Sverige? Fast bäst vore ju om vi löste det genom facebook;)

Drog in till Norra Brunn, klippte film. Blev en billig middag på McDonalds igen, jag vet det är lite mot mina principer, men fuck it.

Satt och klippte ihop material från i Onsdags på RAW med bl.a Steven Hughes. Bra och underhållande komiker med många bra poänger i sina skämt. Det var många bra komiker med den kvällen, bland annat Fredrik Andersson och André Wickström tycker jag båda har intressanta och inspirerande stilar.


En inblick i klippningen.

Det var trevlig stämning på Norra Brunn, Peppe kom och snackade lite skit medans han satte upp ett reportage ur tidningen om Magnus Betnér som även skulle uppträda under kvällen tillsammans med bl.a Lasse Nielsen. Tråkigt nog missade jag showen eftersom att jag hade fullt upp med mitt klippande, och tiden for iväg som vanligt.

När jag kom ut från Norra Brunn runt halv ett drog jag förbi McDonalds, det var kallt som fan ute och tänkte att det kunde vara gott med en cheeseburgare på väg till tuben. Inne på McDonalds är det bara en kassa öppen, så det är kö...suck. I kön står två snygga uppsminkade brudar som varit ute på en runda förmodligen.

Längre fram står en grek som sneglar på tjejerna eftersom att de högt står och diskuterar nån killes beteende. Slutligen, inte helt otippat kommenterar greken tjejerna. Det blir till min förtjusning konstig och obekväm stämning, och jag stod på första parkett för att bevittna allt.

Tjejerna stirrar blankt på greken och vänder sig och ler tyst mot varandra. Sen börjar de smått prata med varandra igen. Greken sträcker ut händerna och förklarar för tjejerna att han inte försöker ragga på dem. Ena tjejen tittar drygt mot honom och ba "Okej?". De försöker låtsas om att han inte existerar. Plötsligt utbrister han "-Fan jag försöker bara vara trevlig ok? Är ni för fina för att prata eller vad är det frågan om?".

Tjejerna börjar sucka och stirra i taket. Han fortsätter "-Det är såhär ni är i Sverige, svenska tjejer, sen när ni är utomlands är ni helt annorlunda, släpp loss här för fan!"

Ena tjejen suckar och tittar mot honom och ba "Asså, vad är ditt problem liksom?"

"Ingenting, jag försöker bara vara trevlig och prata lite med er fråga hur ni mår liksom när vi står här i kön, men så måste ni vara bitchiga och otrevliga, så jävla onödigt!"

Jag står tyst och ler. Greken får ögonkontakt med mig. "-Du vet vad jag snackar om eller hur?".

Jag nickade och skrattade lite, tjejerna vände sig om och stirrade mot mig. Av nån anledning fick jag för mig att ta grekens sida och låtsades om att tjejerna inte existerade.

Det hela slutade med att greken försvann ut och sa att jag var den trevligaste människan han mött idag, och att jag skulle ha ett bra liv... Sen gick han ut.

Tjejerna stirrade tyst på mig, och stämningen återgick till som innan.

Sedan sprang jag ihop med honom igen i tunnelbanan. Han började fråga mig om jag var civilpolis, och ville att jag skulle knäppa upp jackan för att visa att jag inte hade nån skottsäker väst.

Jag kunde inte hjälpa att skoja lite med honom, så jag sa att han var gripen och att det luktade gräs om honom. Han såg skitnojjig ut, så jag sa att jag bara skämtade.

Vi snackade om situationen med tjejerna, sen hoppade jag på tuben. Vid T-centralen springer jag ihop med Björn Gustafsson och hans tjej. Han hade varit i uppsala och jobbat. Vi pratade lite snabbt om hypnos, verkar ganska intressant.


Precis efter jag blivit hypnotiserad till att ta allt positivt?

Lidingötåget stannade vid stationen jag skulle av, sen började det åka igen, utan att släppa av oss av nån anledning? Så jag fick gå hem sista biten.

Men jag blev inte irriterad, jag har typ lyckats hjärntvätta mig själv till att vara positiv hela tiden till allt just nu. Men som de visa säger, det man ger får man tillbaka, så det är lika bra att pumpa allt med positiv energi och se vad som händer?

En tidig kväll blev det inte igår kväll, satt och pysslade med saker och ting fram tills klockan 05 typ. Strax innan 10 vaknade jag av att det ringde, såg att en gammal lumparpolare och arbetskollega ringde.

Ringde och kollade läget med honom, slutade med att pikade lite att han kunde höra av sig om han behövde hjälp med sin firma. Jag börjar ställa in mig på att eventuellt göra ytterligare ett ryck i byggbranschen för att helt enkelt kunna överleva, innan skutan går under så att säga.

Det var lika bra att gå upp, ringde sedan en annan gammal kollega och hörde mig för om att jobba natt i tunnelbanan. Ska vara ganska bra pröjs.

Snackade med morsan i telefon en bra stund, snackade ikapp oss lite. Var trevligt. Satte mig och skrev lite mail, sen började jag känna av att jag inte sovit så mycket. La mig i soffan och kollade ett avsnitt av Family guy, slumrade till en stund.

Affe ringde från Comedytv, så ska iväg dit en sväng och klippa det vi filmade i onsdags. Såg att Mike Räsanen sökte komiker till teaterföreställning nångång i vår, skulle vara ett möte på måndag, så tänkte anmäla mitt intresse. Kan ju vara skoj ändå?

David ringde, snackade lite om deras teaterföreställning i helgen. Jag ska dit och filma dem, ska bli kul.

Nä, nu ska jag göra ett ryck upp ur soffan och komma iväg...

Ja, det är väl sammanfattningen från kvällens gig. Jag är själv nöjd med materialets innehåll, men det behövs filas på levereringen och tajtas ihop.

Jag tror jag ska försöka satsa på fler imitationer och karaktärer i min humor för att illustrera mera.

Har ont i huvudet och ska försöka sova tidigt.

Over and out!

Ännu en spontan vecka inom stand up för min del. Kom ned till Comedy Planet igår, och inte helt otippat så fanns det inte tillräckligt med komiker där så jag fick köra.

Det var bara att sätta sig ned och förbereda lite material snabbt som fan. Jag kör så ofta där, så alla har hört mina gamla skämt. Det brukar vara bra för min del att pusha mig själv lite.

Skämtade lite om höstmörkret, om vikingar, om Sverige, om vapen. Blev helt ok, även om man tappar en del skämt då det är helt nyskrivet.

Syrrans klasskompis var där och såg mig, roligt. Fick även beröm av lite annat folk som kände igen mig. Så man var på toppenhumör hela kvällen sen.

Träffade Victor som fyllde år, vi käkade lite på Donkish, inte så gott, men men, vad ska man göra? Vi åkte hit sedan, åt Kex chocklad snackade skit och somnade till en dokumentär.

Idag har vi mest suttit framför brasan och halvsovit hela dagen efter frukost.

Nu ska jag snart stå på scen igen, så ska förbereda kvällens material. Ikväll blir det på Galways på Kungsgatan.

Ha det gött i slasket!

Då svider det i ögonen här. Har suttit och koncentrerat och skickat en massa mail till olika kontakter och hört mig för om jobb inom film.

Jag har kompletterat alla uppgifter utom moms hos bolagsverket så att jag kan få min F-skattsedel, så att jag kan börja jobba frilans.

Allt började häromdagen, jag kände bara för att ligga på sängen och stirra i taket, precis som man gjort så många gånger förr. Men vad hjälper det?

Jag gick ned i köket och började städa. Ett par timmar senare såg allt mycket fräschare ut, och jag mådde mycket bättre. Jag bytte lakan, vek all tvätt och kände att jag började få lite struktur.

Jag satte mig sedan ned och skrev en "att göra lista" med 24 punkter, nu har jag lyckats stryka 7 av dem. Det känns skönt.

Saker känns väl inte toppen, men inte helt åt helvette heller. Det är bara att tugga vidare, köra på den här planen, se vad den ger för resultat och sen ta det därifrån.

Jag har även försökt att inte fokusera på allt onödigt skit som inte kommer bli av. Jag har t.ex. inte råd att åka till Thailand i vinter, hur mycket jag än vill. Det är inte realistiskt.
Att köpa bil får också vänta tills jag har en bättre inkomst.

Men nu när jag är inställd på det, känns det mycket lättare. Jag kan inte låta bli att störa mig på kylan och mörkret, men vad ska man göra? Fixa ved!

Jag och Joel fixade en massa ved. Det känns rätt skönt att behöva göra det på nåt sätt, det blir till en underliggande grundläggande drift för att hålla saker och ting igång här. Annars fryser vi! Och då händer ingenting.

Ska försöka vända tilbaka dygnet också, känner mig lite halvtrött nu, så ska göra ett försök snart.

Fick meddelande av morsan idag, det värmde. Farsan ringde också, han var på helt ok humör. Glömde dock bort att det var fars dag.

Aja, en ny vecka framför sig. Får se vad som blir gjort och ogjort. Ska bli spännande...

Japp, nu sitter man här i allmän beslutsångest igen. Som man bäddar får man väl ligga antar jag. Vad ska jag göra egentligen?

Har funderat på om jag ska åka till London och satsa stenhårt på att köra en massa stand up? Ska jag bara ta mitt pick och pack och dra till Thailand? Plugga distans och slippa vintern ett tag?

Eller ska jag stanna kvar hemma och bara satsa på att skaffa mig ett filmjobb, köra stand up, filma alla sketcher man snackat om?

Jag vet inte? Kommer jag någonsin orka bli en ansvarsfull vuxen självständig individ på allvar? Eller ska jag härva runt mellan diverse småjobb, och konstiga boendelösningar forever?

Jag känner mig ledsen, jag känner mig glad, jag känner mig ensam, jag känner mig kvävd, jag känner mig fri...

Mina skulder måste tas hand om, och här sitter man; arbetslös, snusar mitt i natten lyssnandes till Coldplay. Vända på dygnet känns som att det går på automatik för min del.

Vad gör jag? Jag kan inte jobba, inga fler tråkiga jobb! Det förstör mig verkligen, på allvar! Jag börjar fan gråta om jag måste hoppa på nåt mer dead-end jobb.

Men jag är inte tillräckligt organiserad, varför har jag inte min portfolio klar med filmer jag kan visa upp? Då hade jag bara kunnat skicka till alla produktionsbolag.

Vad är det som stoppar mig? Allmän oorganisation, lathet? Jag vet inte? Jag fuckar upp saker och ting för mig själv konstant.

Slänger ut 76.000kr på en helt värdelös kurs. Varför har jag inte tagit tag i det? Varför skriver jag inte ett brev och klagar till skolan, eller skolverket?

För nånstans orkar jag inte, och nånstans bryr jag mig inte heller... Men det känns bara så hopplöst ibland. Meningslöst.

Sitter och lyssnar på Elliot Smith nu, påminner mig om gamla försvunna vardagar. Dagar man satt i liknande tankar som idag, fast för två år sedan. Personer som fanns i ens liv då, men som inte längre närvarar alls...

Life goes on, and so do I!

Aja, har iaf kört en del bra stand up på sistonde. Jag har även börjat bygga om min gamla hemsida, tror att det kommer att bli bra.

Vem vet, kanske ordnar sig saker och ting ändå?

Jag hade en riktigt härlig och vacker dröm inatt igen. Det var så tryggt på nåt sätt, man var så upplyst och visste allt. Allt var så lugnt.

Jag visste att vi alla kunde flyga, bara att ingen annan hade upptäckt det. Bara jag tänkte tanken av att kunna flyga, började jag och killen jag var med i drömmen att flyga.

Jag visste vad som hände och skulle ske hela tiden, men jag spelade med.

Vi flög ut över det mörka vattnet i Värtan, flög ut mot fjäderholmarna. Ljudlöst och snabbt som fan flög vi fram c:a 1m över det mörka och kalla vattnet.

Det var mörkt ute, och ett täcke av dimma låg över vattnet. Jag kände kylan och fukten av vattnet i nattluften.

Vi flög tillbaka mot Frihamnen då jag visste att nu skulle vi stiga högre upp i skyn.

Plötsligt lyftes vi rakt upp i skyn med en rysande fart. Nedanför oss såg man Lidingö och Värtahamnen. Man såg alla ljus från alla hus och vägar.

Uppe i luften var allt lugnt, man hörde ett svagt brus från staden nedanför. Vi var i höjd med molnen, och jag kände verkligen av kylan nu. Jag hade bara en tröja på mig, men samtidigt kändes allt så lugnt.

Jag kände för att skoja lite med killen jag hängde med i drömmen, så jag tänkte bara att vi skulle falla...

Vi föll genom luften som susade i öronen, och kände verkligen hur det sög till i magen samtidigt som man föll handlöst ned mot det kalla vattnet nedanför.

Jag var så säker på att vi skulle fångas upp försiktigt och stanna precis ovanför vattnet, och det var precis det som följde.

Jag minns att jag kände en sådan frihet, en sådan lycka. I drömmen var det självklart, alla kunde flyga bara man trodde på det...

Nu skriver man äntligen, har haft tankarna på att blogga så länge, men det blir aldrig av. Jag blir lite skeptisk ibland till att blogga. Jag börjar ställa mig själv frågorna, varför jag bloggar? Varför bloggar jag?

Den frågan har jag nog aldrig riktigt ställt mig själv förr, och jag har aldrig riktigt kommit fram till något heller? Det är mest som att rasta fingrarna. De skuttar fram mellan tangenterna samtidigt som man öppnar hjärnans ventil och låter tankarna flöda en stund.

Det är ganska så avkopplande, och nånstans får man väl ordning på sig själv av att skriva. Man slipper ha det i huvudet iaf.

Men det kan ju inte bara vara för min egen skull jag skriver heller? Skulle jag inte skriva blogg, tror jag inte heller att jag skulle skriva så mycket på egen hand. Så vad är det? Att alla kan ta del av sina tankar? Att alla kan ta del av det som händer mig?

Det har ju fördelar och nackdelar. Frågan är om jag vill att alla ska veta allt som händer i mitt liv? Men varför skulle jag oroa mig? Det är ingen som tvingar mig att skriva det jag skriver. Ingen tvingas heller läsa det.

Men på nåt sätt är det ändå lite sjukt att vi människor nuförtiden lägger ut våra liv på internet för allmän beskådning. Rena rama stalkerparadiset, vem som helst kan läsa om vem som helst nuförtiden, och sedan kanske använda det mot dem?

Journalister gräver i människors bloggar, och exponerar dem. Men det var ju ingen som tvingat dem att skriva det de skrev. Men sen får de ta konsekvenserna av det de skrev. Jag kanske låter pessimistisk eller bitter, men är det verkligen såhär det ska vara? Har alla sålt sin integritet, undermedvetet?

Eller behöver vi ingen integritet längre? Man ska kunna stå för precis allt man gör, och vara stolt för det? Du ska ha ursäkter och förklaringar för allt. Du har en skyldighet att hålla presskonferans för allmänheten och förklara dig.

Men tänk om man inte har lust med det? Tänk om man inte har lust att älta vissa saker?

Det jag skriver idag, kanske kommer tillbaka till mig i något fall senare i tiden? Alla har ändå inte att göra med vad jag skriver och om allt som händer mig, men jag kan ju inte stoppa dem? Jag har ingen rätt att stoppa dem? Det är ingen som har tvingat mig!

Men jag skriver helt enkelt när jag får lust om vad jag har lust att skriva om, och så kommer det att förbli...